Ted

Seth MacFarlane, skaparen av TV-serien Family Guy, försöker sig på att skriva och regissera spelfilm med komedin Ted. Filmen kretsar kring vänskapen mellan John (Mark Wahlberg) och hans högst levande teddybjörn Ted (vars röst görs av Seth Macfarlane). I vägen för deras vänskap står Johns flickvän (spelad av Mila Kunis) som tycker det är hög tid för John att växa upp och släpa taget om sitt gossedjur.

Paralleller kan dras mellan Ted och komedin Paul som kom här om året. Båda är fullastade med ”knark-bajs-och-sex”-humor och med en datorgjorda karaktär i centrum. Och precis som med utomjordingen Paul så köper jag teddybjörnen Ted. Det datorframställda gossedjuret känns tillräckligt verkligt och är utan tvekan filmens stora behållning.

Manuset är till stor del referens- och replikonani. Allt ska vara smart, snärtigt och popkulturellt. Men MacFarlane är långt ifrån 70-talets Woody Allen bakom tangentbordet. Och Mark Walhberg och Mila Kunis levererar långt ifrån 70-talets Woody Allen och Diane Keaton framför kameran. Försöket till rapp och smart dialog haltar och det blir snabbt tydligt att Seth MacFarlanes komiska förmåga är vida överlägsen Wahlbergs och Kunis.

Trots sin lagom vågade humor och MacFarlanes politiskt icke-korrekta charm så är filmen kvävande ordinär. Friheten som jag känner i MacFarlanes TV-produktioner med sin närmast nonchalanta syn på narrativ och dramaturgisk struktur saknas här. Filmen är snarare nedtyngd av sin rigida manusstruktur och tydligast syns detta i Mila Kunis karaktär som aldrig blir mer än en livlös och forcerad manuskonstruktion.

Ted är redan när den går upp i Sverige en omtyckt biosuccé med en uppföljare satt i rullning. Och jag förstår det. Ted är en rolig film. Den fungerar bra som hjärndöd underhållning och bäst fungerar den datorgjorda huvudkaraktären.

About Emil Ryderup

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.