Sword Art Online: Alicization

Manga är något som dom allra flesta som intresserar sig för media överhuvudtaget är bekanta med vare sig det är serie, film eller spel. Jag har själv har varit intresserad av vissa grejer inom manga, det som jag gillat mest har varit serien Pokemon. Det är en blandning av nostalgi samt ouppklarade affärer kan man säga för min del, alla dom gångerna när man klev ut på skolgården på rasterna och alla skulle pokemonkort med varandra, på den tiden så var dom populära ungarna dom som hade dom mest sällsynta pokemons som jag visste att jag aldrig skulle lägga vantarna på någonsin. När pokemon go släpptes så fastnade jag direkt, och jag var inte den enda, vart man än gick så gick folk och kolla i sina telefoner samt ungar som sprang runt och skrek att någon sällsynt pokemon var i närheten. Jag hade redan från början ett mål, jag skulle satsa på att först och främst fånga Gengar, Vileplume och Venusaur eftersom det var just dom som jag alltid velat ha när jag var liten och bytte kort. Detta har bland annat drivit mig till att spela pokemon go och verkligen fortsatt att spela det efter att många kanske slutat t.ex.

Poängen med det jag berättat nu är att dom flesta, unga som gamla har någon gång i sitt liv kommit i kontakt med någon form av manga som dom tycker om och nu kan vi inkludera in mobilspelet Pokemon Go i listan eftersom det kan nog vara en av dom mest populära spelen inom manga idag. Men innan det så var det många mangaspel som jag spelade, oftast turbaserade så man kan säga att jag är väldigt bekant med såna spel och jag vet hur det ska gå till för att man ska klara sig. När jag fick höra om Sword Art Online så blev jag faktiskt sugen på att spela det, det finns ju även som Netflix-serie så det måste ju va bra om dom har satsat på både serie och spel.

När handlingen började i spelet så fastnade jag direkt, det verkade riktigt coolt. Precis i början så bryter en strid ut, du kontrollerar en ung man som slåss mot en ung kvinna som ser ut att vara någon slags gud, och detta är? Japp, tutorial-banan för att lära sig kontrollerna. Efter det så vaknar den unge mannen i en grön skog som faktiskt var väldigt vackert att titta på. Mannen heter Kirito och han verkar veta vart han är, det verkar som om han har gjort detta förut. Han misstänker att han är i en spelsimulator där invånarna är programmerade och att det är en story som han måste leva sig igenom – och sånt här älskar jag!

Det är saker man önskar fanns på riktigt bara för att få en häftig upplevelse och dra med sig resten av livet. Kirito träffar på en annan ung man vid namn Eugeo, detta i samma skog precis när han vaknat och båda blir väldigt bra vänner redan från början. Eugeo berättar för Kirito om Alice, en tjej som bröt mot taboo codex och blev bortförd av en Integrity Knight. Direkt börjar Kirito att processa detta och kommer fram till att i denna simulator så måste taboo codex vara lagen som invånarna måste rätta sig efter och integrity knights lagmännen som tillstyrker den, med andra ord poliser i en fantasivärld. Kirito följer med Eugeo till Ruled, Eugeos barndomsby där man får möta dess invånare samt att man får information om vad som hände Alice. Eugeo och Kirito är säkra på att Alice lever än, även om hon blev bortförd när hon var ett barn så dom tänker att det bästa alternativet är att själva söka in för att utbilda sig till Integrity Knights och på så sätt ta reda på vart Alice befinner sig.

Kontrollerna var komplicerade tyckte jag. Jag har än inte lärt mig att använda allt, det finns för mycket formler som jag ännu inte upptäckt användningen för ens. För att hela sig under strid så får man trycka på R1 och sen upp på korset, trycker man i någon annan riktning på korset så händer det något annat. Med R1 aktiverar man en meny där man får välja mellan olika handlingar, med L1 aktiverar man en annan meny med ännu mer handlingar. När man strider så kan du gå fram till dom varelserna som du vill besegra och börja slå dom, annars så har jag kunnat springa omkring precis framför näsan på dom och plocka blommor och växter till recept utan att dom attackerat. Detta har sett lite märkligt ut då vissa monster ser ändå läskiga och vildsinta ut och verkat kunna attackera bara dom fått syn på en, men tydligen så är det väluppfostrade monster som endast slår tillbaka i självförsvar, det kan kanske vara en ofixad bugg som kanske kommer att fixas i framtiden.

Man kan ha upp till fyra karaktärer i ditt sällskap och man kan länka charge-attacker så att alla utför en sådan samtidigt för att utdela extra skada. Man går upp i level rätt fort och man kan träffa på fiender som har högre level än dig själv, och såna fiender är så jobbiga att man slutar bry sig efter ett tag. Exempel på detta var när jag kontrollerade Kirito som då var level 6 eller 7 och träffade på en level 8 fladdermus som fick nog med stryk som skulle räcka för att döda 10 bossar i andra spel och dennes livmätare rörde sig utan att överdriva, 1 cm, kanske 1,5 cm.

Spelet är skiljer sig väldigt mycket från andra mangaspel som jag spelat då det är väldigt mycket prat. Den knappen som används mest i spelet är x, som man då använder för att trycka bort pratbubblor.När Kirito och Eugeo börjar utbilda sig så får man följa dom i skolan, dom pratar om lektionerna, vad dom åt till frukost, vad dom ska göra sen osv. Det förekommer intriger också i skolan fast i form av stillbilder med prat. Man träffar på nya karaktärer som man kan kontrollera och se till att dom går upp i level, men saken är att den enda nivån dom borde maxa snabbt är prat. Jag har spenderat flera timmar med det spelet och till slut så tappade jag intresset och då jag kunde lika gärna kollat på serien istället på Netflix. Om vi säger att jag spenderat åtta timmar på att spela spelet utan att trycka bort något samtal, så har jag pratat i fem timmar och faktisk spelat i tre, och då är jag generös. Jag tänkte ett tag om detta spel gjordes till Sword Art Online-fansen så att dom kunde uppleva serien i form av att spela lite då och då. När man spelat och sprungit runt och slagits mot monster så har man blivit informerad av spelet att det finns olika legendariska varelser som man kan dräpa som släpper legendariska objekt som man kan använda i strid, vare sig det är vapen eller rustningar, men när? När ska man få träffa på en legendarisk varelse utan att prata om den och vad den kan släppa till pratkvarnarna som man kontrollerar?

Ljudet i spelet är enformigt. En melodi som går i loop när man springer runt och en annan melodi när man slåss. Karaktärerna pratar japanska vilket faktiskt låter väldigt häftigt i den miljön. Ljudet som karaktärerna gör ifrån sig när dom slåss är klockrena, verkligen inlevelse så att man nästan hör att dom tar i när dom svingar sina vapen. Grafiken verkade väldigt stelt när man kontrollerar karaktärerna och var inte alls imponerande, däremot så är pratscenerna väldigt detaljerade och fina att titta på tills det börjar bli för tjatigt i en konversation. Jag tror att spelet fokuserar först och främst på dramat och inte strid som jag trodde i början. Men om man ska vara snäll och säga något bra om pratscenerna så får det vara att grafiken då är som vilken manga som helst som man sett i television någon gång.

Jag är tyvärr inte imponerad, jag ville ha ett spel att slakta monster på, detta var bara drama och prat mestadels. Dom hade bra material som var hållbar från första början, spelet skulle ha varit okej om man fick styra sin karaktär lite mer och faktiskt fått jaga dom varelserna man velat i sin takt. Jag är missnöjd kan jag bara säga, det var verkligen inte min stil av spel. Men för er som gillar mer handlingen och en historia med händelser och det enda man behöver göra är att trycka på en knapp för att bläddra så är detta spelet perfekt för att varva ner innan man ska lägga sig och sova.

Manga är något som dom allra flesta som intresserar sig för media överhuvudtaget är bekanta med vare sig det är serie, film eller spel. Jag har själv har varit intresserad av vissa grejer inom manga, det som jag gillat mest har varit serien Pokemon. Det är en blandning av nostalgi samt ouppklarade affärer kan man säga för min del, alla dom gångerna när man klev ut på skolgården på rasterna och alla skulle pokemonkort med varandra, på den tiden så var dom populära ungarna dom som hade dom mest sällsynta pokemons som jag visste att jag aldrig skulle lägga vantarna…

Review Overview

Betyg

50

About Ernesto

Ernesto

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.