Surviving Mars

Att kolonisera Mars är en tanke som facinerat mig sen jag läste en artikel om detta i Illustrerad Vetenskap när jag gick i mellanstadiet. Illustrationerna som de använde då var av kupoler på planetens yta som man bodde i. När samma stil skulle användas till Surviving Mars blev jag minst sagt exalterad över chansen att kunna få leka mer med den drömmen. Nu när jag spenderat över hundra timmar med spelet så tänkte jag dela med mig av mina tankar.

Premissen för Surviving Mars är simpel: du har fått i uppgift att kolonisera Mars genom att först skicka dit robotar som bygger de första byggnaderna och gör planten redo för nästa steg som är att skicka dit faktiska människor med tanken att bli självförsörjande. Detta görs med en eller ett antal raketer som man kan fylla med robotar och fordon, prefab-byggnader, resuser eller människor. Saken är att beroende på vem man har valt som sin sponsor för Mars-projektet så har man bara ett visst antal raketer och en viss mängd pengar att spendera. Man kan köpa fler raketer men detta är väldigt dyrt. Som tur är de återanvändningsbara, förutsatt att man lyckas skapa bränsle till dom på Mars. De resurser som finns på Mars är vatten, metall, ”ovanliga metaller” (som man kan exportera till Jorden) och ”betong” (inte vanlig betong, men något som liknar det). El får man genom lite olika kraftverk (främst sol och vind), syre får man genom en maskin som använder sig av koldioxiden på mars, och mat får man odla. Det finns även tre ”avancerade” resurser, nämligen maskindelar, elektronik och polymer, som man till en början måste importera men sedan kan själv skapa i sina specifika byggnader.

Utöver detta har man även forskning att se över, där man kan starta med lite olika teknologier beroende på vilken sponsor man har valt. Sponsorerna ger även olika mycket i forskning varje ”Sol” som används för att låsa upp nya teknologier. Vad som är intressant är att teknologiträdet är slumpat i varje spel, så man är inte säker på vilka teknologier som man potentiellt har tillgång till tidigt i spelet och vilka som dyker upp mycket senare. Till sist finns det även olika ”anomalies” på kartan, speciella fynd som kan kan utforska som kan vara av fyra olika varianter. De kan leda till att mer av ens teknologiträd blir synligt (det är bara den ”billigaste” teknologin som syns), eller innehålla en forskningsboost. De kan innehålla så kallade ”break through technologies”, teknologier som ofta har en riktigt stark effekt men som inte dyker upp i varje spel (en av dessa är att man kan bygga den avlånga kupolen). De kan även vara ett speciellt fynd som leder till att man får lite mer pengar, mer forskning eller att all forskning i ett träd blir billigare. En ytterligare aspekt att ta hand om är ett event som startar en bit in i spelet. Detta kan man antingen slumpa eller välja ett specifikt innan man startar ett nytt spel, och påverkar då hur svårt det kommer att bli. Detta är något som kan göra att man får prioritera om i sina planer, beroende på vilket typ av event det är.

Bilden som jag försöker måla upp är att detta spel handlar väldigt mycket om resurshantering och planering, från början till slut. Vad ska du ha med dig på din första raket? Har du fler raketer att använda eller måste du skicka tillbaka den första innan du kan få mer resurser från Jorden? Vilka resurser har du där du har landat och hur utnyttjar du dessa på bästa sätt? Vilka teknologier har du tillgång till att börja forska på? Vad för anomalies finns det i närheten? Det är många beslut som måste tas, och detta är inte helt lätt att förstå sig på när man väl börjar spela. Som tur är finns det ett alternativ som heter ”Easy Start” där många av dessa beslut är tagna åt en och man får en hel del resurser att röra sig med. Detta är ett bra sätt att förstå sig på hur spelet funkar och vad som krävs för att man får en fungerande bas på Mars, men det tar också bort en del av charmen av spelet. Efter att jag själv testa på den lätta vägen, valde jag därefter den svåraste jag kunde hitta. Det var verkligen en utmaning.

Efter en väldigt långsam och metodisk start så lyckades jag till sist få igång en koloni med två stycken kupoler där folk bodde relativt lyckligt. Ständigt plågad av sandstormar och köldknäppar som påverkar din koloni på olika vis, samt en och annan asteroid, lämnade inte något utrymme för att slappna av. Under spelets gång så når man olika ”milstolpar”, vilket kan vara så enkelt som att hitta vatten till att ha bosatt 1000 kolonister på Mars. Dessa i sin tur ger poäng beroende på när man lyckas nå dom, och blir sedan modifierade beroende på vilken svårighetsgrad man valt att spela på. När man uppnått alla dessa får man en total poängsumma och man kan då välja att antingen spela vidare eller om man vill starta om igen och försöka få ännu bättre poäng.

Jag lyckades efter mycket om och men faktiskt ta mig förbi den tuffa starten jag hade, men när jag gjort det så kändes spelet inte så svårt längre och det blev snarare mer tydligt om de problem som fanns där. Framför allt så har hanteringen av ens kolonister stora brister; det finns till exempel ingen stor lista på alla ens kolonister, utan endast en meny som visar hur många av de olika typer av kolonister man har (ålder, yrke, etc). Detta är bra om man vill ha en överblick, men man kan inte välja och se en lista på alla ens botanister till exempel. Ett annat problem är att de har en tendens att inte vilja stanna på ett jobb som man vill att de ska utföra. Detta blir ett större problem då vissa arbetsuppgifter kräver en viss yrkesgrupp för att kunna utföras på bästa vis; om man planerar att kolonisera en annan planet så vill man gärna att saker och ting ska fungera så effektivt som möjligt.

Ett annat stort problem jag upplevde var hanteringen av resurser. Det finns två typer av depåer för resurser; en universal som kan lite av allting, och sedan de specialiserade som tar mycket av en typ av resurs.  De små robotarna i spelet som har hand att bygga, reparera och transportera resurser interagerar endast med saker som är inom området för den ”hub” som de tillhör. Om man vill transportera resurser från en sida av kartan till en annan så måste man antingen manuellt använda sig av sina ”Transport Rovers” och sätta upp en rutt, eller använda sig av ”Shuttles”, flygande drönare som kan flytta  en liten mängd resurser i taget. Det är dock två problem med dessa. För det första så levererar de endast till universala depåer, som tidigare nämnt inte kan ta hand om större mängder av resurser. Det andra är att dessa inte fungerar under sandstormar. Detta kan vara ett mindre eller större problem beroende på vilket område man spelar på, men värt att notera är att sandstormarna håller på ett tag, och har du till exempel inte tillräckligt med mat lagrat på ett ställe där det krävs mycket mat, så börjar folk svälta såvida du inte sätter upp en manuell rutt för mat. Det finns heller inget sätt att prioritera depåerna, utan de fylls upp efter behov och håller ett jämnt innehåll.

Utöver detta så tycker jag spelet är riktigt underhållande, och det kändes givande att sakta se sin koloni växa upp. Något som också ger ytterligare charm till spelet är de olika ”radiokanalerna” som finns i spelet. De har alla sitt egna lilla tema, där ”Red Frontier” för tankarna till vilda västern (och helt klart en nickning åt tv-serien ”Firefly”), medan ”The Free Earth Channel” har ett ”Beach Boys fast i 90-talet”-tema (och efter tag blev min favoritkanal!). Tillsammans med den grafiska stilen så känns spelet väldigt humant och inbjudande, trots att det utspelar sig på en ogästvänlig planet. Och jag kan inte säga att jag stötte på några buggar (även om jag läst om ett par), och spelet flöt på bra. Dock nådde jag en punkt där jag hade byggt en hel del vindkraftverk på samma ställe, vilket fick spelet att tugga på en lägre FPS.

Kort och gott, Surviving Mars är ett intressant och välgjort kombination och stadsbyggande- och överlevnadsspel, som inte lämnar utrymme till att slappna av. Jag ser potentialen för att kunna spela om det ett flertal gånger, men då måste man se till att fixa de problem som för tillfället gör en del aspekter av spelet jobbigare än vad de borde vara. Nu har de nämnt i en Q&A att dom arbetar på att fixa dessa problem, samt introducera en hel del nya förbättringar som efterfrågas, vilket bådar gott för spelets framtid. Så man kan ju hoppas att man får möjligheten att själv sätta fot på den röda planeten under ens livstid, men fram tills dess så är jag nöjd med att leka projektledare för mina Marskolonier i Surviving Mars.

Att kolonisera Mars är en tanke som facinerat mig sen jag läste en artikel om detta i Illustrerad Vetenskap när jag gick i mellanstadiet. Illustrationerna som de använde då var av kupoler på planetens yta som man bodde i. När samma stil skulle användas till Surviving Mars blev jag minst sagt exalterad över chansen att kunna få leka mer med den drömmen. Nu när jag spenderat över hundra timmar med spelet så tänkte jag dela med mig av mina tankar. Premissen för Surviving Mars är simpel: du har fått i uppgift att kolonisera Mars genom att först skicka dit robotar…

Review Overview

Betyg

70

About Henrik Grönberg

Henrik Grönberg
Entusiastisk gamer och e-sportälskare som spelar allt från snabba FPS- till tidskrävande, turbaserade strategi-spel.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

WP Facebook Auto Publish Powered By : XYZScripts.com