Suicide Squad

Sommaren börjar sakta lida mot sitt slut och det gör även årets hetaste blockbusterperiod. Vi avslutar den med inget mindre än DC Comics försök att släppa lite på de seriösa tyglar deras superhältefilmer haft i åratal. Nu ska de visa världen att de visst kan vara roliga, smarta och charmiga precis som den kära konkurrenten Marvel. DC ger oss filmen Suicide Squad. Lyckas den med allt detta? Det får ni veta alldeles strax. Nej. De lyckas inte.

1

Suicide Squad utspelar sig efter Batman v Superman: Dawn of Justice – bortsett från ett gäng tillbakablickar på karaktärernas ursprung. Stenhårda agenten Amanda Waller har av rädsla för det faktum att alla rymdvarelser kanske inte är lika godhjärtade och välvilliga som Superman, hastigt bestämt sig för att skapa en egen superhjältetrupp. Truppen ska heta Task Force X och bestå av sju superskurkar mer eller mindre välkända från DCs serietidningsuniversum) som för närvarande sitter inne. Enligt Waller är det en perfekt idé då staten inte behöver oroa sig om någon i gänget trillar av pinn då de ändå bara är onda skurkar.

Teamet består av de inte alltför kända karaktärerna Katana (Karen Fukuhara), Rick Flag (Joel Kinnaman), Captain Boomerang (Jai Courney), Killer Croc (Adewale Akinnuoye-Agbaje), Diablo (Jay Hernandez) samt de två lite mer namnkunniga karaktärerna Harley Quinn (Margo Robbie) och Deadshot (Will Smith). Som ni ser är det en stor och spridd skara karaktärer som inte bara ska introduceras, göras trovärdiga och fasta hos publiken – de ska dessutom placeras i relation till varandra och visa upp någon slags gruppdynamik.  Ett uppdrag som mer eller mindre är dömt att misslyckas om du bara har en film på dig att göra det.

5

Ambitionsnivån är hög och jag respekterar det David Ayer försökt göra med filmen. Jag gillar verkligen idén av att göra en film om massa antihjältar som ska försvara vår stad mot våra hjältar. Idén av att leka med tanken på vem som är en hjälte och vem som är en antihjälte i dagens filmutbud med trasiga och moraliskt ambivalenta stålmän, järnmän och läderlappar. Jag är med Waller i rädslan för Man of Steel, som i de senaste filmerna förstört långt mer än vad han räddat.

Likt många andra superhjältefilmer är Suicide Squad uppdelad i tre akter. Första akten introduceras skurkarna; hur de blev satta på kåken samt hur mycket de är grymmare, ballare och mer skurk än sina cellkamrater. De inledande tre kvarten är fartfylld, intensiv och stundtals snygg, inte minst när lyckas fånga serietidningsestetiken. Problemet (ett av de många) är att under denna tid ska sju sprillans nya protagonister presentaras. Det lämnar oss med en kvart att utveckla filmen handling, dess ”riktiga” skurk och sedan tjugo minuter till en slutstrid (jag lämnar er spoilerfria när det kommer till vem som är filmens antagionist). All karaktärsutveckling och gruppdynamik inom vår kära självmordspatrull är minimal eller icke existerande – när skulle det ha hunnits med?

2

Med sådana skådespelare borde det väl ändå inte vara en total katastrof? Fel. Förutom Margot Robbie, som trots skaparnas prompt översexualliserande ändå lyckas leverera en knäpp, kul och galen Harley Quinn, är det Viola Davis som stjäl showen som den stentuffa och iskalla agenten Waller. Visst gör Will Smith en okej prestation som Deadshot men karaktären sumpas genom att tvingas in i en ostig jag-gör-det-bara-för-att-dottern-ska-få-gå-på-collage-motivation. Sist men inte minst har vi också en annorlunda (och bättre än vad jag hade vågat hoppats på) tolkning i Jared Letos gestaltning av en söndertatuerad variant på världens kanske mest ökända skurk Jokern. Tyvärr är det inte mycket filmtid investerat i honom och med så mycket annat som filmen vill att jag ska bry mig om så försvinner han tyvärr i vimlet. Jag vädrar dock en publiklockare till Ben Afflecks framtida Batmanfilm.

3

Jag tycker att det känns synd då jag verkligen hoppades att Suicide Squad skulle vara en film som drog DC ur only-for-the-money-träsket. Så är inte fallet. Ett oinspirerande tempo, intetsägande dialog och olustiga one-liners hjälper till att sänka en film som redan på ritbordet är ett ostrukturerat fiasko. Att såga filmen gör ont i mitt serietidningshjärta. Det känns som att sparka på någon som redan ligger.  Någonstans, gömd i garderoben bakom Margot Robbies hotpants, vill jag ändå tro att det finns en fin tanke. En historia om människor som tar hjälp inte av de hjältar vi vill ha, utan de vi får. Fram till dess jag får höra den historien eller fram till att jag får se en inspirerad film från DC-universumet kommer jag fortsätta såga och böna och be om bättre berättelser. Kanske får det någon effekt. Kanske är det ett steg i rätt riktning att satsa på något komiskt. Kanske ser vi en bra Wonder Woman-film nästa år. Kanske.

Sommaren börjar sakta lida mot sitt slut och det gör även årets hetaste blockbusterperiod. Vi avslutar den med inget mindre än DC Comics försök att släppa lite på de seriösa tyglar deras superhältefilmer haft i åratal. Nu ska de visa världen att de visst kan vara roliga, smarta och charmiga precis som den kära konkurrenten Marvel. DC ger oss filmen Suicide Squad. Lyckas den med allt detta? Det får ni veta alldeles strax. Nej. De lyckas inte. Suicide Squad utspelar sig efter Batman v Superman: Dawn of Justice - bortsett från ett gäng tillbakablickar på karaktärernas ursprung. Stenhårda agenten Amanda Waller har av rädsla…

Review Overview

Betyg

40

About Stefan Stanisic

Stefan Stanisic
En film-, scenkonst- och spelnörd som bor i Malmö. Jobbar som film och teaterregissör och har tillbringat otaliga sömnlösa nätter med att försöka klara av det omöjliga uppdraget att se alla världens filmer.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.