Suburbicon


Välkommen till den mörka sidan av Americana. När vi tänker USA på 50-talet tänker vi ofta äpplepaj och en tid utan problem. Det är vad drömfabriken har matat oss med i alla år, men Suburbicon visar upp en betydligt mörkare bild.

Året är 1959 och platsen Suburbicon, en välmående förort någonstans i USA. En dag flyttar en svart familj in i den helvita förorten och snart kommer allt vara annorlunda. Bredvid dem bor familjen Lodge bestående av mamma, pappa, lille Nicky och mammans tvillingsyster. När Nicky leker med den svarte pojken i huset bredvid startar en serie av händelser som föralltid kommer att ändra på familjens Lodges liv.

 

Manuset till filmen skrev av bröderna Coen redan 1986 direkt efter att de hade gjort Blood Simple, sedan blev det liggandes fram till 2005 då George Clooney fattade intresse för det men det skulle dröja ytterligare tio år innan man gjorde film av det hela. Och man kan tydligt se att filmen bör alla kända fingeravtryck ifrån en Coen-film. Här finns den mörka humorn, vanliga människor som hamnar i ovanliga situationer som de inte vet hur de skall hantera, när bilden av den amerikanska drömmen börjar krackelera, felbeslut som leder till oanade konsekvenser. Det är lite som att se en best of Coen när man sätter sig ner för att se Suburbicon. Men George Clooney är inte någon Joel och Ethan Coen, det märks tyvärr rakt igenom hela filmen.

 

Han saknar skärpan som de har och fingertoppskänslan. När saker och ting skall vara mörkt, ljus eller mitt emellan. Hur man skall kunna svänga mellan drama och komedi utan att det känns onaturligt. Detta är första filmen som Clooney regisserat där han inte själv står framför kameran och det är positivt att han fokuserar på regiarbetet men jag kan ändå känna att han tagit sig vatten över huvudet. Att göra en mörk komedi om hur kärnfamiljen och den amerikanska idyllen spricker är inte det lättaste och manuset kanske inte är det starkaste. Så helhetsbilden blir att individuella scener fungerar bra men sett som en film blir det väldigt splittrat.

Samma sak med skådespelarna. Matt Damon är knappast på topp i huvudrollen och var inte heller första valet. Han fungerar okej men saknar det där mörkret som huvudkaraktären behöver. Julianne Moore är som vanligt bra, gör aldrig en dålig roll men lyser inte här. Oscar Isaac är bäst i filmen i sin roll som försäkringsagent som kommer och undersöker saker i Lodges hushåll, en fin balans mellan charmör och otrevlig person.

Suburbicon tokfloppade tidigare i år i USA och jag kan se varför. Bröderna Coens filmer brukar sällan vara biovältare men detta manus tillhör inte deras starkaste och Clooney har inte kapaciteten att göra något bra av det hela. En svag fem av tio blir slutbetyget.

Välkommen till den mörka sidan av Americana. När vi tänker USA på 50-talet tänker vi ofta äpplepaj och en tid utan problem. Det är vad drömfabriken har matat oss med i alla år, men Suburbicon visar upp en betydligt mörkare bild. Året är 1959 och platsen Suburbicon, en välmående förort någonstans i USA. En dag flyttar en svart familj in i den helvita förorten och snart kommer allt vara annorlunda. Bredvid dem bor familjen Lodge bestående av mamma, pappa, lille Nicky och mammans tvillingsyster. När Nicky leker med den svarte pojken i huset bredvid startar en serie av händelser som…

Review Overview

Betyg

50

About Pär Wirdfors

Jag har skrivit om film sedan 1999, uppväxt på Hong Kong-action och indiefilmer. Gillar det oväntade och att vaska fram guldkornen, anser att ingen film är för dålig för att inte ges en chans. Tycker om att plåga sina vänner genom att försöka förbättra deras filmsmak och få dem att släppa mainstreamfåran. Önskelistan på Amazon är till hälften bortglömda filmer från 70/80-talet och till hälften mystisk film från Asien. Utmärker sig på jobbet genom att vara levande filmlexikon.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.