Studentfesten

Minns ni scenen i Richard Linklaters ganska underbara Dazed and Confused där Matthew McConaughey pratar om hur han föredrar high school-tjejer eftersom de alltid är lika unga medan han bara blir äldre och äldre? Det här är ett svensk försök att göra en film på den scenen.

Studentfesten 01

Tre vänner som nog börjar närma sig 30-sträcket roar sig med att festa tillsammans med de som tar studenten. De bjuder in sig själva på fester och använder stora mängder alkohol för att få tjejer. En av dem är hjärtekrossad och använder kvällen delvis till att försöka tänka på annat och delvis till att kanske försöka vinna tillbaka sin drömflicka. De andra två är egentligen bara intresserade av antingen alkohol eller tonåringar eller en combo.

Om man bortser från det ganska obehagliga i huvudkaraktärernas beteende och att de inte känns speciellt långt ifrån att spetsa bjudspriten med GHB, är det fortfarande svårt att tycka om Studentfesten. Samtliga karaktärer är illa skriva klichéer som aldrig får något eget liv och helt saknar charm eller förmåga att engagera. Det är egentligen inte skådespelarnas fel, utan bristerna ligger i ett stendött manus som får allt att kännas väldigt falskt. Händelseförlopp, repliker och karaktärer känns hämtade ur en reklamfilm, där allting plogar på i samma tempo från början till slut. Kärleksintrigerna känns dessutom mer anpassade för karaktärer som just trätt in i tonåren än håller på att lämna dem, så man bör ha skämskudden nära till hands.

Studentfesten 02

Egentligen borde ett sådant korkat manus kunna fungera hjälpligt om man lyckas skapa en tight film med ett rusigt tempo som rycker med en i de hedonistiska lustarna efter alkohol och sex. Tyvärr händer det aldrig. Allting lunkar på och de platta skämten avlöser varandra utan att man bryr sig om vad som ska hända eller om de unga tu ska få varandra i slutet. I och för sig vet man redan från början att de kommer få varandra och efter några minuter har man räknat ut ganska precis hur alla intriger ska utvecklas. Det blir inga överraskningar någonstans och allting känns väldigt fegt. Jag är vanligtvis inte den som skriker efter en massa omotiverade nakenscener eller sex, men när allting blir så tillrättalagt som i Studenfesten sitter jag och hoppas på något oväntat eller bara olämpligt. Vad som helst, tack.

Av någon anledning, förmodligen något slags ironiskt nostalgirunkande från de bakomliggande, väljer man att låta filmen utspelas 1994 utan att direkt ta fasta på det. En polisbil ser ut som de gjorde då och de refererar till Tomas Brolin, men i övrigt skulle den precis lika gärna ha kunnat utspelas 2004 eller 2014. Den är inte upprörande usel och jag kommer alltid tycka att en film med Johannes Brost i rollistan åtminstone förtjänar en klapp på axeln. I övrigt finns det inte mycket positivt att säga alls.

 

About Erik Nyström

Erik Nyström
Har låtit sitt hjärta täckas av ett lager svart bitterhet och är därmed omöjlig att charma. Åtminstone av bioutbudet. Gillar dock det som skaver lite, det som kommer från förritin och det som är lite knäppt. Driver dessutom en podcast om film. Är på det privata planet en vänsterradikal feminist från Norrland.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.