Street Fighter X Tekken

Jordnötssmör och banan, pepparkaka och ädelost, Lordi och melodifestivalen, oväntade kombinationer som ändå fungerar tillsammans.

När rivaliserande spelbolagen Capcom och Namco för två år sedan berättade att de skulle göra två hybridspel (Namco utvecklar Tekken X Street Fighter men något releasedatum har ännu inte satts) var det som om mina vildaste fightingspelsdrömmar gått i uppfyllelse. Capcoms Street Fighter II var det första fightspelet som jag spelade till illamåendets gräns men sedan jag spelade Namcos Tekken för första gången i en färja på det Åländska havet så har jag alltid varit en Iron Fist-supporter. En kombination av de båda kändes nästa för bra för att vara sant. Men nu är det alltså här.

Tre saker står ut som stora förändringar om man jämför med Capcoms stora succé Street Fighter IV. Den största är ”två mot två”-upplägget där man väljer två fighters som kan bytas ut mitt i brinnande strid och även kombineras för extra kraftfulla attacker och kombos. När en av de två fighternas livmätare gått ner blir båda två besegrade, det gäller alltså att veta när det är dags att byta. Inget nytt för genren eller spelserien egentligen men en stor skillnad från Street Fighter IV.

Det andra är ett boost-system (kallat Gem System) som är betydligt mindre intressant. Det går att lägga till en massa handikapp åt ena eller andra hållet och både förenkla och komplicera spelet med dessa Gems, men det känns ändå som att det enda man gör är att rucka på balansen i ett spel som fungerar alldeles utmärkt utan boosts. Inga av de Gems som jag fått tag i har haft några egenskaper som förbättrat spelupplevelsen, den enda fördelen jag ser är att de förlänger spelets livslängd för den med kort tålamod.

Den tredje nyheten är Pandora Mode vilket är betydligt mer intressant. Det går ut på att man med flit tar kål på sin medtävlare för att under en kort period bli väldigt mycket starkare och tåligare. Misslyckas man att vinna medan denna boost är igång så förlorar man automatiskt. Detta ger även den sämsta av spelare en chans att kasta alla ägg i samma korg och sedan ge allt för att inte bli besegrad.

Grafiskt har det inte hänt supermycket på de dryga tre år sedan Street Fighter IV släpptes i Sverige. Banornas bakgrundsgrafik har trimmats och det händer mer saker. Men framför allt har man injicerat en hel del humor i spelet. Det händer mycket underligheter i bakgrunden som får mig att förstå att man haft väldigt roligt när man gjort spelet. Det är många blinkningar åt båda spelserierna och har man ögonen med sig kan man hitta många gamla fighter-hjältar från de båda spelbolagens andra titlar.

Humorn är också mycket närvarande i Arcade Mode, där vissa parkombinationer ger möjlighet att utforska historier. Tyvärr är de aldrig ”cross-overs” vilket jag tyckte var lite slöseri. Med tanke på att vissa figurer uppenbart är rip-offs av den ena eller den andra serien hade jag gärna sett lite mer fantasifulla par. Varför är inte de rotunda Rufus och Bob ett par? Varför kan inte jättebrottarna Marduk och Zangief ha en egen historia, eller frisyrlirarna Guile och Paul? Hur som helst så är nästan alla historier nästan parodiska i sitt upplägg när man spelar Arcade Mode. Vilket ger en känsla av att detta är menat att tas som en klackspark. För mig gör det inget, för mig är det nästan ännu bättre på det här sättet eftersom att de ”seriösa” bashistorierna i båda spelen alltid varit rätt krystade.

Det här är ett väldigt roligt spel att trumma igenom ensam även om det förstås är bättre online eller bäst mot soffkompisar, helst sådana som spelat båda spelserierna sedan deras första stapplande steg i mitten av 90-talet. Jag har dock alltid föredragit Tekkens långsammare och mer kombo-orienterade stil och måste säga att jag ser det här som ett sätt att uthärda väntan på det kommande Tekken X Street Fighter.

About Anton Bjurvald

Anton Bjurvald
Anton Bjurvald äter från alla filmtallrikar, även om han är mycket försiktig med svensk film och skräck. Båda ger mer obehag än glädje och får alltså förtäras i små doser. Han ger automatiskt två fenixar extra i betyg till filmer med mustascher, dinosaurer och/eller som uppfyller Bechdel-kraven. Vid sidan om filmintresset driver han två entusiastiska podcasts om serietidningar respektive NHL-hockey.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.