Stoker

Den psykologiska thrillern är gammal trotjänare till subgenre. En ganska onödig benämning egentligen, men då jag av egen erfarenhet vet att den skrämmer bort vissa, kan jag varna för att Stoker är den nya skolboken.

Stoker, Matthew Goode, Nicole Kidman

India Stoker (Mia Wasikowska, Lawless) var väldigt fäst vid sin far Richard Stoker. Jag använder ordet var då han nyligen dog i en bilolycka och India lämnats med sin mor Evie (Nicole Kidman, Rabbit Hole) som hon tvärtemot aldrig kommit riktigt nära. Till begravningen dyker plötsligt Charlie (Matthew Goode, Watchmen) upp, Indias farbror som levt utomlands under hela hennes uppväxt. Evie accepterar hans förslag att flytta in i familjens herrgård under en tid, och Charlie gör allt han kan för att komma närmre de båda kvinnorna. Medan Evie ganska snart faller för Charlies världsvanhet och charm, får han arbeta hårdare för att vinna Indias gunst. När alla personer som hamnar emellan honom och brorsdottern försvinner, står det tydligt att Charlie inte älskar India på det sätt som en farbror bör.

Stoker, Nicole Kidman, Mia Wasikowska

Jag är lite chockad över att Stoker inte är mer chockerande än vad den är. Det är ändå Park Chan-wook som gör sin amerikanska debut. Jag minns när jag först såg Sympathy for Mr. Vengeance och hur den öppnade mina ögon för en mycket vuxnare form av asiatisk film än den Hongkong-action jag var van vid. När jag sedan gick tillbaka i Parks filmografi och såg Joint Security Area blev jag besviken på hur amerikanskt generisk den var i jämförelse. På så sätt är Stoker tyvärr lite av en tillbakagång, mycket på grund av att den bygger på ett amerikanskt manus från Wentworth Miller (Michael Scofield i Prison Break). Då manuset hyllats länge innan produktionen (det fanns med på ”svarta listan” med de bästa oproducerade manusen) att man troligtvis inte hade en tanke på att det skulle må fantastiskt av en sista bisarr putsning från Park.

Stoker, Matthew Goode

Det materialet sydkoreanen nu har att utgå från förvaltar han till perfektion. Klippningen är fantastisk och om inte Stoker vinner en Oscar i den kategorin i början av mars, är något galnare än karaktärerna i filmen. Med sin oslagbara känsla för flyt har Park instruerat Nicolas De Toth (This Means War) att korsklippa mellan helt skilda händelser, ibland utanför kontinuiteten, och växla scen med vackra övergångar. Vackra är även Chan-wooks bilder: ägget som sakta knäcks mot bordet, sängen full av skor, lamporna i källaren, de blodiga blommorna i slutet. För- och eftertexterna hjälper till, men även utan dessa skulle du förstå vems plats Park Chan-wook är ute efter att ta över i Hollywood. Och så länge David Fincher polerar bajskorvar som Facebook och Millennium-trilogin kommer han att lyckas.

Stoker

Det är en liten historia som helt drivs av tre lysande skådespelares prestationer. Jag har förstått att vanliga människor väljer film efter skådespelare och inte regissör, och då är det tur att Nicole Kidman är med på omslaget trots att hon har klart minst speltid av de tre. Det är inte något vinnande sätt att välja film på, men om det finns någon skådespelare jag skulle kunna följa blint är det Kidman. Det är makalöst vilken känsla hon har för bra manus och rätt filmskapare. Dessutom blir hon bara snyggare med åren, så kanske är hon på fler sätt än ett klippt och skuren för rollen som kylig mor. Wasikowska och Goode lyckas precis lika bra med att dölja sina intentioner och sin galenskap, fram till den våldsamma uppgörelsen emellan de tre.

Stoker är en så pass bra thriller att den kommer få många av de som väljer film på rätt sätt, att söka upp Park Chan-wooks korenska filmer. Då kommer de att upptäcka att han kan mycket bättre, och liksom jag se fram emot hans första amerikanska mästerverk. En film som liksom Oldboy kommer att tänka utanför skolboken.

 

About Rikard Eriksson

Vacker som en dag och analyserar filmer ned på hink-och-spade-nivå. Jag är recensenten som aldrig skulle tveka på att röja en viktig reflektion ur världen om den hamnar mitt emellan två meningar som rimmar. Filmer jag tycker om att se är inte det välpolerade biojunket, utan de kanske är lite trubbiga i kanterna… eller bara trubbiga.

One comment

  1. Jag var lite besviken på filmen, det är trots allt Park, mannen som har gjort en av mina favoritfilmer ”Old Boy”, jag tror jag hade för höga förväntningar på den. Filmen är absolut inte dålig, Nicole Kidman gör äntligen en bra roll igen, det var ett tag sen, jag var lite rädd att hon hade tappat bort sig totalt, speciellt efter bottennappet ”Trespass”. Trodde nog att filmen skulle vara mer skrämmande och även om där finns vissa typiska Park scener i filmen så känns den ändå som en film av nån annan europeisk regissör..Men bra är den..6/10

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.