Steamboy

Katsuhiro Otomo skapade på mitten av åttiotalet en manga vid namn Akira. Det tog åtta år och blev till slut över tvåtusen sidor. 1988 gjorde han regidebut med animéversionen av Akira. Sedan skulle det dröja ända till 2004 och Steamboy innan en ny film regisserad av honom kom ut igen.steamboy02Året är 1866 och världsutställningen skall gå av stapeln i London. Uppe i Manchester drömmer den unge Ray Steam om att besöka den. Han jobbar på en textilfabrik och bor tillsammans med sin mamma och sina syskon. Hans far och farfar befinner sig sedan flera år tillbaka i USA och forskar på ånga. En dag kommer ett paket till Ray från hans farfar och i det hittar han en mystisk metallkula. Strax efter kommer en grupp män från The O’Hara Foundation hem till Ray och ber honom lämna över kulan. Ray vägrar och lyckas fly tack vare att hans farfar oväntat dyker upp. Detta är början på ett äventyr större än Ray någonsin kunnat tänka sig.

Steamboy tog tio år att skapa och var när den kom ut en av de dyraste japanska animerade filmerna någonsin. Över 20 miljoner dollar kostade filmen och innehöll 180 000 animerade filmceller. Det går inte att blunda för att Steamboy är en riktigt snygg och läckert animerad film som har allt man kan begära av en blockbuster i denna klass, i varje fall för att vara en animerad film. Jag förälskade mig direkt i steampunkmiljön och det sinne för detaljer som Katsuhiro Otomo har. Det känns verkligen som en trovärdig värld detta där allt styrs av ånga, det är rör överallt och fullt av spakar, vred och gud vet vad. Läckrast är nästan alla små uppfinningar och saker som påminner som moderna saker som vi omger oss med men med en steampunkdesign. Otomo och hans animatörer skall ha en stor applåd för detta och det var en sann njutning att se på filmen.steamboy03

Handlingen antar formen av en klassisk äventyrsfilm och det är en rak historia utan att för mycket förvecklingar eller komplicerad handling. Det är mer av ett västerländskt sätt att berätta en historia än vad man brukar vara van vid i japanska filmer, men det fungerar oväntat bra. Samtidigt är det hela lite för enkelt och även om jag gillade filmen så blir det aldrig någon riktig spänning eller något som griper tag i mig. Katsuhiro Otomos verk påminner väldigt mycket om en klassisk matinéfilm i det att handlingen för filmen framåt i ett friskt tempo, men när man är klar så är det inte så mycket man tar med sig förutom underhållningen.

Samtidigt finns det mycket under ytan. Filmens skurk (om man nu vill kalla honom det) vill att ånga skall kunna användas av alla, men har en ”ändamålen helgar medlen-attiyd” som går stick i stäv med hur Ray ser på saker och ting. Samtidigt så kan Ray se det goda i det han försöker göra och slits mellan att hjälpa honom och stoppa honom. Men det skrapas bara på ytan och här hade man kunnat lägga ner mer tid och utveckling av historien tycker jag, men det gäller även rent generellt med hela manuset. Som äventyrsfilm fungerar den utmärkt för då behöver vi inte fundera på alla logiska luckor som finns i filmen, men om Katsuhiro Otomo eftersträvar något djupare så blir filmen alldeles för ologisk för sitt eget bästa och korthuset rasar ihop.steamboy04

Nej Steamboy skall avnjutas som en snyggt animerad äventyrsfilm av västerländsk stuk och inget mer, då mår den bäst. Faktum är att detta är en film som jag rekommenderar att man ser med engelsk tal då det faktiskt fungerar mycket bättre. Anna Pawuin, Alfred Molina och Patick Stewart gör alla bra ifrån sig i sina huvudroller.

About Pär Wirdfors

Jag har skrivit om film sedan 1999, uppväxt på Hong Kong-action och indiefilmer. Gillar det oväntade och att vaska fram guldkornen, anser att ingen film är för dålig för att inte ges en chans. Tycker om att plåga sina vänner genom att försöka förbättra deras filmsmak och få dem att släppa mainstreamfåran. Önskelistan på Amazon är till hälften bortglömda filmer från 70/80-talet och till hälften mystisk film från Asien. Utmärker sig på jobbet genom att vara levande filmlexikon.

One comment

  1. Jag försökte se Steamboy på Engelska just pga av var den utspelar sig, men stängde snart av. I mina öron kändes det inte rätt, samma känsla av ”krita mot svartatavlan” som många andra dubbar. Kanske delvis för att även om huvudrollerna görs av duktiga skådespelare så stämmer det inte på birollerna. Men kanske mest för att det finns en annan tradition och stil för röstskådespel i USA än i Japan. Jag skrev USA eftersom dubben är producerad där. Det påminner mig om första gången jag såg animen med den speciella titeln ”All purpose cultural cat girl Nuku Nuku”. Det var på VHS med en Brittisk dubbning. Det intressanta för mig var att även om skådespelet objektivt sett inte kunde beskrivas som bra, så fanns det en charm i rösterna som gjorde att det fungerade och blev underhållande. Varför fungerade den, när de flesta USA-dubbningar skapar en obehaglig dissonans i mina öron? Nu är jag visserligen van att höra Japanska, vilket spelar roll, men jag kan tycka mycket om originalrösterna i amerikansk animation. Det är inte så att jag har svårt för Engelska i sig, bara hur amerikaner dubbar anime. Varför, undrar jag…

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.