Starship Troopers: Invasion

Starship Troopers: Invasion är den senaste uppföljaren till Paul Verhoevens kultförklarade science-fiction-rulle Starship Troopers, och den första långfilmen i serien som är helt datoranimerad. I regissörsstolen sitter Shinji Aramaki (Appleseed) och som producent hittar vi ingen mindre än Casper van Dien som spelade Johnny Rico i Starship Troopers.

En av federationens avlägsna utposter drabbas av en massiv attack från de livsfarliga arachnoiderna. Skeppen Alesia och John A. Warden beger sig dit för att undsätta människorna som befinner sig på basen och evakuera de överlevande, men innan de hinner avsluta sitt uppdrag försvinner John A. Warden spårlöst och all kommunikation med skeppet avbryts. När man lyckas lokalisera det enorma rymdskeppet ger sig besättningen på Alesia genast av för att undersöka vad som har hänt och upptäcker till sin fasa att de fruktade insekterna hotar att förgöra människornas hemplanet – Jorden.

Den som väntar sig en film i med samma underhållningsvärde som originalfilmen från 1997 kommer att bli besviken. Borta är all den satir och svarta humor som fanns i Verhoevens film, då man istället valt att låna friskt från filmer som Event Horizon och Aliens. Dessvärre så misslyckas man med att kopiera den nervpirrande stämning som återfinns hos inspirationskällorna, då filmens 89 minuter istället fyllts med oinspirerade actionscener där soldaterna mejar ner insektshorder varvat med halvhjärtade försök till dramatik och töntig dialog, vilket resulterar i en förvånansvärt långtråkig film.

Stora vapen, kaxiga soldater, elaka rymdmonster och lite naket – det råder ingen tvekan om att Starship Tropers: Invasion är en grabbig film. De testosteronstinna stridspittarna vi får följa bär namn som “Ice Blonde”, “Hero” och “Ratzass” och är stöpta i samma form som de stereotypa västerländska karaktärer man brukar hitta i japanska spelproduktioner. Och det är inte bara karaktärerna som påminner om tv-spelens värld. Hela filmen känns faktiskt som en enda lång mellansekvens hämtad från någon generisk actiontitel och i slutändan blir Starship Troopers: Invasion inte mycket mer än en medioker actionfilm i datoranimerad skrud.

Animationsstilen påminner en del om Final Fantasy: The Spirits Within då man har eftersträvat fotorealism, samtidigt som karaktärernas ansikten har givits vissa anime-drag. Karaktärerna är däremot inte lika uttrycksfulla som i Square Pictures 11 år gamla film vilket, tillsammans med den grågröna färgskalan, gör att Starship Troopers: Invasion bitvis uppfattas som ganska stel och livlös. Den största behållningen med Starship Troopers: Invasion står faktiskt att finna i den utmärkta design som använts till filmens militära utrustning och de power armors som soldaterna bär är minst lika häftiga som Halo-seriens ikoniska MJOLNIR Mark VI rustning. Shinji Aramaki är tveklöst en talangfull designer.

Vad gäller utgåvan så är den lika intetsägande som själva filmen, med en bild som känns ganska platt och ljud som låter bra utan att vara imponerande. Jag saknar helt enkelt den där rena, klara upplevelsen som man exempelvis brukar hitta i en Pixarfilm. Extramaterialet är däremot omfattande och inkluderar såväl kommentarspår som en dokumentär i elva delar, som ger en god och djupgående inblick i de olika skeden som produktionen genomgått. Intressant och informativt vilket faktiskt leder till att betyget höjs en aning.

About Alexander Bing

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.