Star Wars: The Last Jedi

Star Wars: The Last Jedi är Star Wars-sagans åttonde del, eller mittendelen av den pågående trilogin om man så vill. På förhand viskades det om att filmens skulle vara lika mörk och bombastisk som The Empire Strikes Back (1981) – som av många anses vara den i särklass bästa Star Wars-filmen. När det väl kommer till kritan är dock The Last Jedi inget annat än ett rejält magplask.

The Last Jedi är en riktigt ovanlig Star Wars-film. Rian Johnson (Looper) har tagit över stafettpinnen från J.J. Abrams som regisserade föregångaren The Force Awakens (2015), och det märks att han gör allt för att få igenom sin vision. Det är inte mer än rätt egentligen, men nu raserar den det mesta av det Abrams byggde upp i föregångaren. Har du likt jag själv längtat i två år efter att få se fortsättningen på den mäktiga slutscenen där Luke Skywalker (Mark Hamill) får tillbaka sin (pappas) ljussabel som varit försvunnen i över 20 år? Spänn fast dig, för det kommer inte fortsätta som du hoppas på.

Luke Skywalker är numera en gammal eremit.

Tonen sätts väldigt tidigt i filmen. Förväntningar raseras om efter annat och humor som inte sitter dyker upp med alltför jämna mellanrum. Star Wars har alltid haft en alldeles lagom portion humor, vilket behövs då det faktiskt är en rymdsaga som inte ska, eller får, ta sig på ett alldeles för stort allvar. Glimten av ögat har varit ett av signumen för sagan som utspelar sig i en galax långt, långt bort. Tyvärr passar inte ”din mamma”-skämt, som dyker upp i filmens första scen, in i en Star Wars-film. Redan så tidigt börjar det osa katt.

The Last Jedi utspelar sig relativt kort efter föregångaren. The First Order har hunnit hämta sig från deras förlust av Starkillerbase och kommer tillbaka med nya friska tag. Efter att ha lyckats fly från planeten D’Qar där de hade sitt tillhåll i The Force Awakens blir rebellerna förföljda, och decimerade, av First Order genom rymden. Film är kort sammantaget en katt och råtta-lek som utspelar sig under knappt ett dygn. Tyvärr blir detta både hafsigt och stressat då karaktärerna far och flänger genom rymden vilket får avstånden att känns som sträckan mellan Kungälv och Göteborg (två mil).

AT-M6 (All Terrain MegaCaliber Six) är ett nytt fordon som introduceras i The Last Jedi)

Glöm allt vad traditionella Star Wars-grepp heter. Detta är en ovanlig Star Wars-rulle, och nästan ingenting är vad man förväntar sig. Då menar jag inte till det bättre. Flera av skådespelarna har nu i efterhand berättat att de i det närmaste hamnade i chock när de läste manuset då det inte alls stämde överrens med deras egna visioner och förväntningar. Ett gäng bra scener finns också såklart. Relationen mellan Rey (Daisey Ridley) och Kylo Ren (Adam Driver) är intressant och så finns det ett par läckra actionscener, tro inget annat. Det är dessutom med sorg i hjärtat man ser scenerna där Carrie Fisher, som gick bort i december 2016, spelar prinsessan Leia för sista gången. Sedan finns det scener som jag i sann Star Wars-anda ryser av att se, men de får ni uppleva själva. På det stora hela känner jag mig dock lurad på konfekten. Filmen till och med sämre efter omtitten på denna blu-ray-utgåva. Jag trodde det skulle vara tvärtom. Nu slåss den med Attack of the Clones (2002) om den mindre åtråvärda platsen bakom The Phantom Menace (1999) på listan över de sämsta Star Wars-filmerna.

Star Wars: The Last Jedi är Star Wars-sagans åttonde del, eller mittendelen av den pågående trilogin om man så vill. På förhand viskades det om att filmens skulle vara lika mörk och bombastisk som The Empire Strikes Back (1981) - som av många anses vara den i särklass bästa Star Wars-filmen. När det väl kommer till kritan är dock The Last Jedi inget annat än ett rejält magplask. The Last Jedi är en riktigt ovanlig Star Wars-film. Rian Johnson (Looper) har tagit över stafettpinnen från J.J. Abrams som regisserade föregångaren The Force Awakens (2015), och det märks att han gör…

Review Overview

Betyg

50

About Kenny Nordgren

Kenny Nordgren
En nästan värmlänning som sedan hösten 2014 är bosatt i Kungälv utanför Göteborg. Arbetar till vardags som pedagog på en låg- och mellanstadieskola. I ryggsäcken finns fem år på universitet med studier inom filmvetenskap och historia. Dagdrömmer om att inom en överskådlig framtid få chansen att skriva en doktorsavhandling rörande skräckfilm. Gillar förutom film även fotboll, tv-spel, hårdrock och att laga rolig mat.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

WP Facebook Auto Publish Powered By : XYZScripts.com