Star Wars: The Clone Wars – Hela fjärde säsongen

Precis som i tidigare säsonger innehåller fjärde säsongen av The Clone Wars både bra och dåliga avsnitt. Det som ändrats under åren är att serien blir allt mörkare och våldsammare och man bör nog tänka sig för innan man sätter yngre tittare framför en del av den här säsongens avsnitt.

Mon Calamari-trilogin

För varje säsong som gått har avsnitten bundits ihop mer. Numera utformar ofta tre avsnitt sin egen trilogi vilken man kan se som en drygt 60 minuter lång film. I fjärde säsongens tre första avsnitt har konflikt uppstått mellan Quarren- och Mon Cala-folket på vattenplaneten Mon Calamari. Quarren kan inte acceptera en ny Mon Cala-kung och med hjälp från den hajliknande Tamson lyckas greve Dooku starta ett inbördeskrig som jediriddarna måste stoppa.

Det här är verkligen den sämsta sidan av The Clone Wars. En dampig sörja av stridsscener och nya maskiner och varelser som det kan göras leksaker av. Vi fanatiker förväntas klibba ner kalsongerna när en viss kapten med namnet Ackbar säger ”It’s an attack!” och referenserna till Hajen är väldigt tröttsamma. Som en lagom klok man sa en gång: populärkulturen ska referera till Star Wars, inte tvärtom. Det bästa med de här tre avsnitten är faktiskt Jar Jar, som funnit sin plats i Star Wars i och med The Clone Wars, och vars lättsamma humor framstår som stor konst i jämförelse med allt annat i avsnitten. För övrigt tyckte jag både det var kul och lite sorgligt att Twin Peaks-regissören Duwayne Dunham regisserat första avsnittet i trilogin.

 

Shadow Warrior

I de första säsongerna hoppade skaparna fram och tillbaka i kronologin då och då. En karaktär som dog kunde plötsligt dyka upp högst levande i ett senare avsnitt. Från och med andra halvan av tredje säsongen är det tänkt att vi ska kunna följa händelserna kronologiskt. Men jag undrar om inte det här avsnittet hamnat lite fel. Trots manipulationen som gunganernas boss (inte Nass) utsätts för ter det sig lite väl inkonsekvent när Naboos undervattensbefolkning går från att kämpa på republikens sida till att bli separatister i nästa avsnitt.

Till skillnad från de förra avsnitten är det här en av de bättre sidorna av The Clone Wars med undantag för att Shadow Warrior är ett fristående avsnitt. Jag hade hellre sett en trilogi av den här historien än av de meningslösa händelserna på Mon Calamari. Det innehåller en perfekt blandning av action, humor och referenser till långfilmerna som händelserna hade kunnat vara hämtade ifrån. Striden mellan Tarpals och Grievous må vara kort men det är väldigt vackert att titta på.

Droids-duologin

C-3PO och R2-D2 reser på humanitärt uppdrag tillsammans med några kloner i det första av två avsnitt om mina två favoritdroider. Det blir inte något intressant av det. När C-3PO åker ner i ett hål och träffar på levande träd (sådana passade bättre i Sagan om ringen) tappar jag koncentrationen och börjar tänka på annat. Det andra avsnittet (Nomad Droids) tyckte jag inte alls om när jag såg det förra året. I dag tyckte jag det fungerade bättre. Här måste droiderna fly A New Hope-style och landar på en barbarisk planet där ledaren heter Hay-Zu (den ni!) och den kortväxta befolkning lyder honom blint. C-3PO lär småttingarna om demokrati och reser i hast vidare till ännu en planet vars styre hämtat inspiration från Trollkarlen från Oz.

Nomad Droids var trevligare vid en andra sittning. C-3PO bjuder på lite humor när han hoppar ur en Y-Wing och alla vi som läste serietidningen Stjärnornas krig på 80-talet blir nog lite påminda om det här omslaget.

Padmé säger vid ett tillfälle att hon vill ha C-3PO:s hjälp vid en senatormiddag. Kan det vara middagen hon planerade i ett äldre avsnitt när droiderna ger sig ut för att köpa frukt och R2-D2 hamnar på ett spa hon talar om? Allting kommer väl att visa sig när Lucasfilm blir färdig med sin tidslinje.

 

Umbara-tetralogin

Under ett uppdrag på mörkerplaneten Umbara blir Anakin återkallad till Coruscant och ersätts av jedigeneralen Pong Krell. Klonarmén med Rex i spetsen är vana vid Anakins kamratliga ledarskap och deras lojalitet sätts på prov när Krell skickar ut dem på rena självmordsuppdrag.

Det här är riktigt bra. I stället för att bara koncentrera sig på ännu ett äventyr händer det saker som kan vara en av grunderna till att Order 66 i Revenge of the Sith var möjlig. Redan tidigare har Rex hamnat i situationer som fått honom att fundera över sitt värde som klon. Alla jediriddare ställer sig inte sida vid sida tillsammans med sina kloner när det hettar till och Krell ser på kloner som droider snarare än någonting organiskt.

Mot slutet blir den här berättelsen både mörk och våldsam och jag undrar hur Warner tänkte när de valde att skriva ”Barntillåten” på omslaget.

Slavhandel-trilogin

Kampen mot zygerrianska slavhandlare river upp gamla sår hos Anakin. Eller ja, inte så mycket att det märks. Konstigt nog är det Obi-Wan som agerar mest känslomässigt och förhastat i den här historien. Det är med ganska stor likgiltighet jag tar mig igenom de här avsnitten. Det bjuds på några riktigt fina actionsekvenser, Ahsoka måste täcka ansiktet för att vara övertygande som slav (den ni!) och zygerrianerna ser ut som Wolverine.

 

A Friend in Need

Ett fristående avsnitt som utvecklar historien om Mandalore och Death Watch. Den här gången vill Lux Bonteri hämnas sin mor och letar efter en gruppering som delar hans ideal. Eftersom jag har sett början av säsong fem när detta skrivs vet jag vad sökandet kommer att leda fram till och det ska bli spännande att vid ett senare tillfälle gå ännu längre tillbaka och se Lux utveckling.

I vanlig ordning knäpps det på de romantiska strängarna när Lux och Ahsoka är i samma bildruta. Inte heller den här gången hoppar de i säng med varandra. Ett avsnitt som blir bättre med andra avsnitt i åtanke.

 

Rako Hardeen-tetralogin

Förvandlad till sin egen mördare infiltrerar den skendöda Obi-Wan en grupp prisjägare som planerar att kidnappa kansler Palpatine. Anakins tålamod sätts på prov när han tror att Obi-Wan är död och Yoda och Mace Windu inte gör sitt yttersta för att tillfångata hans mördare. Även i den här sviten finns element som knyter an till filmerna väldigt fint och det är då The Clone Wars fungerar som bäst. Tredje delen, The Box, är tyvärr väldigt överflödig. De förvisso underhållande situationerna hamnar i ett sådant sammanhang att Greve Dooku framstår som en idiot. Avslutningen på Naboo är både överraskande och spännande.

 

Dathomir-tetralogin

Det är svårt att sätta ett gemensamt namn på de här fyra avsnitten eftersom de utspelar sig på flera planeter och binder ihop flera karaktärers historier. Mest omtalat är Darth Mauls återkomst men Nattsystrarnas öde på Dathomir och Asajj Ventress nya karriär är minst lika intressant. Även Boba Fett dyker upp igen, den här gången tillsammans med bland annat Dengar (en av prisjägarna i The Empire Strikes Back, rösten görs av Simon Pegg).

Jag hade sällskap av en kompis när jag såg de sista åtta avsnitten och frågade honom efter Massacre vad han trodde att The Clone Wars hade för åldersgräns och utan att tveka menade han att den borde vara från 15 år eftersom han tyckte att det var det otäckaste som hänt i Star Wars. Som jag nämnde tidigare anses den vara lämpliga för alla utan vuxet sällskap. En ytterst märklig rekommendation med tanke på allting som händer här.

Det slog mig när jag såg om de 22 avsnitten att karaktärerna som är unika för The Clone Wars, Rex, Ventress, Lux, diverse prisjägare och Hondo Ohnaka (som vi tråkigt nog inte träffar i fjärde säsongen), alla verkar tvivla eller byta sida i klonkriget. Det är den balansen som Padmé och den blivande rebellalliansen har medan både hjältar och skurkar i prequel-trilogin är dogmatiska. Jag tycker det ska bli väldigt spännande att se hur de avslutar serien. I nuläget är ingenting bestämt men många misstänker att vi närmar oss slutet.

 

[small_divider]

Bilderna från säsong fyra är hämtade från starwars.com.

Precis som i tidigare säsonger innehåller fjärde säsongen av The Clone Wars både bra och dåliga avsnitt. Det som ändrats under åren är att serien blir allt mörkare och våldsammare och man bör nog tänka sig för innan man sätter yngre tittare framför en del av den här säsongens avsnitt. Mon Calamari-trilogin För varje säsong som gått har avsnitten bundits ihop mer. Numera utformar ofta tre avsnitt sin egen trilogi vilken man kan se som en drygt 60 minuter lång film. I fjärde säsongens tre första avsnitt har konflikt uppstått mellan Quarren- och Mon Cala-folket på vattenplaneten Mon Calamari. Quarren kan inte…

Review Overview

Betyg

60

About Mattias Berg

Mattias Berg
Tittar gärna på filmer från barndomens 80-tal och äldre filmer jag missat. Föredrar drama och prettofilm framför action. Ser storfilmer och försöker förstå samtiden, men misslyckas för det mesta. Favoritregissörer: Lars von Trier, Michael Haneke, P.T. Anderson m. fl. Älskar även Star Wars.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

WP Facebook Auto Publish Powered By : XYZScripts.com