Spyro Reignited Trilogy (Switch)

Spyro, den lilla lila eldsprutande draken, har gjort sitt intåg på Nintendo Switch med ”ny” upphottad grafik, och denna drake måste väl ändå göra sig oerhört bra på denna konsol?

Med ”ny” grafik syftade jag till att Spyro Reignited Trilogy släpptes redan i november 2018 till Playstation 4 och Xbox One, men först nu till Nintendo Switch. Innehållsmässigt är det ingen skillnad mellan de olika utgåvorna, utan detta är samma spel som släpptes på marknaden för snart ett år sedan. När det utannonserades så var jag säker på att detta var ett helt rätt släpp för Switch-konsolen, och det hade jag väl helt rätt i, eller?

För att ta det från början – Spyro är en liten, nätt, lila eldsprutande drake skapad av Insomniac Games till första Playstation. Första spelet, Spyro the Dragon släpptes i september -98, för ganska exakt 21 år sedan. För den observante innehåller Spyro Reignited Trilogy tre stycken spel, och förutom remaster på nyss nämnda spel återfinns även Spyro 2: Ripto’s Rage! (1999) samt Spyro: Year of the Dragon (2000). Även dessa två är mastrade, givetvis.

Min historia med Spyro är obefintlig, tyvärr. Jag missade detta spel helt då jag aldrig ägde ett PS utan vid den tiden höll mig till Nintendo 64 för att sedermera hoppa på Playstation 2-tåget. Hur som helst, Spyro påminner skapligt mycket om spelen jag älskade allra mest till Nintendo 64 – Donkey Kong 64, Banjo Kazooie, Banjo Tooie samt Super Mario 64, och det är ju ett riktigt gott tecken i sig. Kontrollen är riktigt smidig, och det spelar ingen roll om jag spelar med konsolen i sängen, handhållen alltså, eller om jag använder Pro-kontrollen framför TV:n. Joy Cons framför TV:n låter jag bli i den utsträckning det går. Det är ju detta som är tjusningen med konsolen – att man kan välja om man vill sitta i soffan framför TV:n eller spela i sängen innan läggdags. Eller på morgonen när man vaknar. Enda kruxet här är att spelet man spelar ska vara lämpligt för dessa byten, och det är Spyro verkligen anpassat för. Jag har svårt för att bestämma mig för vilket läge jag föredrar. Förmodligen handhållet, och då har jag genom åren i det närmaste varit en motståndare mot alla handhållna konsoler. Det kanske är att ta i, en jag har helt enkelt inte gillat att hålla en skärm i nävarna. Jag vill ha en stor skärm. Stor skärm är bra.

Dessa tre spel genererar väl i runda slängar 30 timmars speltid, och på det stora hela är det en kul resa man gör. I första spelet tog ett tag för mig att komma igång, för jag förstod inte riktigt hur hub-världen fungerade. Många av banorna man kan välja från hub-världen är så pass korta att jag inte riktigt var med på vad det var jag gjorde. Eller vad som var vad. Men det handlar ju enbart om att min förväntning var att dessa spel skulle vara i princip likadana som de 64-spelen jag nämnde ovan. Alltså med en hub-värld var från man kan hoppa in i cirka 10 andra, större banor. Men det var såklart bara en vanesak. Handkontrollen har jag redan nämnt som ett positivt inslag, tyvärr spökar kameravinklarna stundtals. Alla som har spelet liknande ”gamla” spel vet att kameravinklarna inte alltid är spelens starkaste kort. Här hade man ju hoppats att man in en remastrad version lyckats stävja detta till 100%, men det har man tyvärr inte gjort. Den är fortfarande mer än helt okej måste jag ändå understryka. Laddningstiderna känns stundtals som en evighet och får mig att osökt tänka på Crash Bandicoot: The Wrath of Cortex (2002) som står sig som det spelet jag på nätterna återkommer till när jag drömmer mardrömmar om långa laddningstider. Fullt så illa är det inte, men det lutar åt det hållet.

Sammanfattningsvis är Spyro Reignited Trilogy en rolig samling spel som hela familjen kan lira. Jag tycker det är synd för egen del att jag inte spelade något av dessa när det begav sig, för då hade detta släpp haft ett ordentligt nostalgivärde också, något det säkerligen har hos många spelare.

Spyro, den lilla lila eldsprutande draken, har gjort sitt intåg på Nintendo Switch med ”ny” upphottad grafik, och denna drake måste väl ändå göra sig oerhört bra på denna konsol? Med ”ny” grafik syftade jag till att Spyro Reignited Trilogy släpptes redan i november 2018 till Playstation 4 och Xbox One, men först nu till Nintendo Switch. Innehållsmässigt är det ingen skillnad mellan de olika utgåvorna, utan detta är samma spel som släpptes på marknaden för snart ett år sedan. När det utannonserades så var jag säker på att detta var ett helt rätt släpp för Switch-konsolen, och det hade…

Review Overview

Betyg

70

About Kenny Nordgren

Kenny Nordgren
En nästan värmlänning som sedan hösten 2014 är bosatt i Kungälv utanför Göteborg. Arbetar till vardags som pedagog på en låg- och mellanstadieskola. I ryggsäcken finns fem år på universitet med studier inom filmvetenskap och historia. Dagdrömmer om att inom en överskådlig framtid få chansen att skriva en doktorsavhandling rörande skräckfilm. Gillar förutom film även fotboll, tv-spel, hårdrock och att laga rolig mat.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.