Split

We’re back in the roomär ett engelskt uttryck som signalerar att man har återvänt i fin form och i förlängningen att allt är som det ska vara. M. Night Shyamalan, som är en funktionell och intressant regissör har gjort flera, kanske inte klockrena men effektiva filmer med doser av personlighet. Han har i motsättning till det spenderat större delen av de senaste tio åren med vad som kan beskrivs som klockrena misslyckanden. Det är därför uttrycket passar så väl för hans senaste bemödande: en övernaturlig rysare, i ett begränsat utrymme där han har fått ett riktigt utlopp för sina förmågor.

Split rör sig i samma pseudovetenskapliga och actiondrivna territorium som Luc Bessons Lucy från 2014. Vid ett tillfälle får vi en helt flummig föreläsning om dissociativ personlighetsstörning (en verklig störning orsakad av traumatiska upplevelser) från psykologen Dr. Fletcher. Hon ser tillståndet som en möjlighet för hjärnan att utöka sin kapacitet och i förlängningen ändra kroppens fysiska egenskaper (på samma sätt som gammastrålar faktiskt existerar men inte kan förvandla Bruce Banner till ett stort grönt monster). Precis som Shyamalans Unbreakable är Split tydligt influerad av serietidningar när de är på bästa postmodernistiska humör: när de blandar filosofi och olika mänskliga egenheter med ’tänk om’ scenarier för skruvad underhållning.

I Split rövas tre unga kvinnor, Casey, Claire och Marcia, bort av en tystlåten och hotfull man (James McAvoy) med psykopatiska tendenser och tvångsmässig renlighet. En kort stund senare återvänder McAvoy som en moderlig äldre dam med brittisk dialekt och polotröja, och ännu senare som en nioårig läspande pojke vid namn Hedwig. Casey, Claire och Marcia har blivit tagna – av en än så länge outgrundlig anledning – av Kevin, en ung man med 23 splittrade personligheter. De försöker hitta på ett sätt att spela de ibland motsägelsefulla personligheterna mot varandra samtidigt som mannen förbereder dem som ”helig föda” åt något ännu värre som komma skall. Dr. Fletcher behandlar under tiden ännu ett alter ego av Kevin med en groende insikt om att allt inte är som det ska vara.

Hela upplägget är saligt galet och McAvoy kör på som en blandning av Norman Bates och Gollum/Smeagol och har uppenbarligen mycket roligt i rolle(r)n(a). Av flickorna är Claire den mest praktiska och organiserade som försöker mana de andra till motstånd medan den nihilistiska Casey bär på helt egna hemligheter och trauman som kan komma att ge henne ett övertag i situationen.

Det hela är ett rasande välgjort raffel som aldrig slutar att underhålla, som fortsätter att vika upp nya aspekter av berättelsen allteftersom. Filmen befinner sig i de gråa zonerna när den babblar på om att de undertryckta ska ta över och bemäktigas – i situationer där rätt och fel ibland är svårt att avgöra. Alltihop skildras med en ekonomisk brutalitet som förlitar sig mer på antydningar och ljud än full uppvisning av de blodiga detaljerna. Väldigt, väldigt obehagliga scenarier förmedlas återhållsamt liksom den genretypiska omotiverade kvinnliga avklädningen – tills den bara huden får en helt central betydelse. De komiska dragen i McAvoys prestation ligger också perfekt inbakat i den krypande olustkänslan som man vill värja sig mot lika mycket som insupa. Som psykologisk thriller, som serietidningsäventyr, som Shyamalanfilm är vi back in the room på fler än ett sätt.

”We’re back in the room” är ett engelskt uttryck som signalerar att man har återvänt i fin form och i förlängningen att allt är som det ska vara. M. Night Shyamalan, som är en funktionell och intressant regissör har gjort flera, kanske inte klockrena men effektiva filmer med doser av personlighet. Han har i motsättning till det spenderat större delen av de senaste tio åren med vad som kan beskrivs som klockrena misslyckanden. Det är därför uttrycket passar så väl för hans senaste bemödande: en övernaturlig rysare, i ett begränsat utrymme där han har fått ett riktigt utlopp för sina…

Review Overview

Betyg

80

About Alva Bexell

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.