Spelrapport The Last of Us

The Last of Us är ett av de bästa spelen någonsin. Det tycker nog de allra flesta som har spelat det. Så vad gör det på en lista som denna? Varför har jag inte spelat det innan? Det har jag gjort! När det kom ut spelade jag igenom det. Men för en sådan här lista där jag spelar igenom mina spel igen bestämde jag mig för att utmana mig själv och spela the Last of Us på crushing, den svåraste svårighetsgraden.

Mycket smyga blir när man spelar på crushing

Som jag skrev i min recension är det historien som berättas som är det viktiga med The Last of Us det är den som gör det till ett så fantastiskt spel. De gråa skalorna som finns i spelet, hur Joel pendlar genom spelet hur han känner för Ellie och hur han aldrig riktigt bearbetar förlusten av sin dotter. Och hur Ellie utvecklas från en störig tonårig till en person som har vuxit under resans lopp och nästan är Joels jämlike.

Så varför spela ett spel på en idiotisk svårighetsgrad när jag spelar det för historiens skull? För att jag tycker att The Last of Us är ett av de spelen som faktiskt blir bättre när du skruvar upp svårighetsgraden. Du har mycket mindre resurser, mindre hälsa och fiender tål mer. Du måste förlita dig mer på att smyga och ta ut fiender bara om det är absolut nödvändigt. Skall du offra ditt sista skott och därmed riskera att locka fler fiender eller skall du försöka hitta en alternativ väg?

Känslomässigt är spelet lika bra en andra gång

Jag gillade The Last of Us ännu mer denna gång, den var svettig att smyga fram genom ruiner med klickers överallt och inga vapen att ta ut dem. Varje resurs du får tag på en är vattendroppe som du försiktigt bär i din kupade handflata. Och sedan spelar det ingen roll hur försiktig du är, flera gånger slösade jag bort ammunition för jag fick panik när fienden attackerade och jag inte var beredd.  

Men det är inte perfekt. The Last of Us har ett problem. Spelet har passager som är menade att du skall slåss. När du då har väldigt lite ammunition, bomber och annat blir det snabbt väldigt frustrerande och vissa segment fick jag spela om 20 gånger innan jag klarade dem. Och eftersom dina fiender inte följer ett script kan det vara svårt att veta hur de kommer attackera nästa gång. Framför vintersekvens där Ellie och David tvingas slåss för sin överlevnad.

Men samtidigt, jag tyckte om spelet ännu mer denna gång. Det var kamp och överlevnad på riktigt. Känslan som spelet vill framföra blev ännu mer påtagligt när du tvingas vänta ut dina fiender för du inte har något du kan slåss med. Jag kände mig som en liten person i en stor och ogästvänlig värld. Om du får chansen så rekommenderar jag varmt att spela på crushing.

About Pär Wirdfors

Jag har skrivit om film sedan 1999, uppväxt på Hong Kong-action och indiefilmer. Gillar det oväntade och att vaska fram guldkornen, anser att ingen film är för dålig för att inte ges en chans. Tycker om att plåga sina vänner genom att försöka förbättra deras filmsmak och få dem att släppa mainstreamfåran. Önskelistan på Amazon är till hälften bortglömda filmer från 70/80-talet och till hälften mystisk film från Asien. Utmärker sig på jobbet genom att vara levande filmlexikon.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.