Spelrapport: God of War 3

Sist på bollen kommer vara ett genomgående tema i denna serie. Så många spel jag av olika anledningar inte hunnit tagit tag i. Ibland har jag inte hunnit, ibland har spelet helt gått mig förbi. I fall med God of War 3 är det alternativ 1. Jag ägde aldrig en PS2 så jag spelade aldrig God of War 1 & 2 när de kom. Istället spelade jag dem på PS3 med planen att plocka upp God of War 3. Det gjorde jag först när det kom till PS4.

Inte det snyggaste spelet jag spelat i år.

God of War 3 är tio år gammalt vid det här laget och det märks. Det verkligen inte det snyggaste spelet. Snarare tvärtom, jag var förvånad att Sony inte lagt mer resurser på att få spelet att se snyggare ut. Och det är spelmekanik som påminner väldigt starkt om hur spelen var 15-20 år sedan. Två knappar för attack (svag och stark), en för blockering och en för att hoppa. Kameran är fast och istället så rullar du när du rör högerspaken. Herregud, det tog en bra stund innan det muskelminnet hade försvunnit. Så många gånger jag tänkte snurra på kameran och nej just det.

Kratos kan vara den argaste och mest sura karaktären som någonsin gjorts. Han är förbannad på alla, hela tiden, utan avbrott. Det är en del av spelet, jag förstår det, men för mig blev det tröttsamt efter ett tag. Han ser aldrig någon annans sida och springer igenom allting utan hänsyn till något. Bara hans hämnd finns där. Kanske är det för jag inte riktigt kan känna mig kopplad till karaktären men efter ett tag tröttnar jag. Och det blev inte bättre av alla nakna bröst som Sony kände att man behövde trycka in i spelet. Kvinnosynen här är verkligen 20 år gammal. Mycket höhö tuttar!

Men med de klagomålen ur vägen så är ändå God of War 3 en trevlig resa att göra. Det är stort, episkt och precis som bombastiskt som ett spel om grekiska gudar skall vara. Från första banan som utspelar sig ovanpå Gaia till slutstriden mot självaste Zeus är det gott om stunder där hela spelet känns som en enda lång episk strid. Mycket också tack vare ett smart system med olika vapen och kombinationer av attacker du kan göra. Att identifiera vilket som krävs för varje fiende och inte bara hacka på med samma gamla kombo är också välkommet.

Men gott om feta vapen och tajt spelmekanik räcker långt.

Jag gillar verkligen hur tajt God of War 3 känns när man spelar det. Spelade på högsta svårighetsgraden och varje gång jag dog var det ganska klart att det var mitt fel. Finns några sekvenser som var frustrerande för om man inte tajmade allting perfekt så dog du och så bra är inte kontrollerna utanför strider. Och när man skall slås mot minotaurerna som skall hugga av kedjan var det fler än en svordom som kom ur min mun.

Men det var kul att spela igenom God of War 3 även om jag nog skulle haft större behållning av det för tio år sedan när kontrollen av Kratos hade känts mer familjär och grafiken inte så daterad.

About Pär Wirdfors

Jag har skrivit om film sedan 1999, uppväxt på Hong Kong-action och indiefilmer. Gillar det oväntade och att vaska fram guldkornen, anser att ingen film är för dålig för att inte ges en chans. Tycker om att plåga sina vänner genom att försöka förbättra deras filmsmak och få dem att släppa mainstreamfåran. Önskelistan på Amazon är till hälften bortglömda filmer från 70/80-talet och till hälften mystisk film från Asien. Utmärker sig på jobbet genom att vara levande filmlexikon.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.