Spacebase Startopia

Det här är ett sådant tillfälle där jag faktiskt kan glädja mig åt riktad reklam, då jag faktiskt snubblade över Spacebase Startopia när jag scrollade igenom mitt Instagram-flöde! Jag älskade ”originalet” och har vid flera tillfällen önskat att det skulle komma en uppföljare, eller åtminstone en remaster/remake, så var detta ett givet tillägg till min Steam-önskelista. Men jag hade givetvis mina reservationer; kunde detta verkligen leva upp till mina förväntningar?

Kurvan tar en stund att vänja sid vid!

Mycket av Spacebase Startopia är nästan som ryckt från Mucky Foots spel från 2001, Startopia: du är en administratör för en av många ”donut”-formade rymdbaser, som du ska bygga upp och ta hand om. Spelets kampanj är indelat i tio nivåer och de har sina speciella mål man ska uppnå, så som att bota ett visst antal rymdvarelser till att utplåna sina motståndare. Givetvis får man en introduktion inför varje uppdrag om varför man gör det man gör, men de hela kan kokas ner om att man ska bevisa sin lämplighet som administratör till en AI, kallad VAL, som spenderar mesta av tiden med att håna dig i stil med en billig kopia av GLaDOS. Med andra ord; det är inte mycket mer till story än så även spelet försöker låtsas att så är fallet, speciellt mot slutet.

Även mycket av spelets mekaniker är väldigt likt originalet men med en del skillnader i utförandet. I grund och botten är fortfarande målet det samma; att tjäna energi (pengar) och spendera detta för att tjäna mer energi. Detta gör du genom att bygga diverse rum/byggnader på din station som sedan används av de olika besökande rymdvarelserna. Några av rummen är endast till för att se till att dessa besökare har det bra, medan andra behövs för att faktiskt få saker och ting att fungera som det ska (har du inte en återvinningscentral så kommer du ha ett enormt sopproblem!) Även om du har ett gäng robotar som kan ta hand om enklare sysslor så som att bygga, städa och transportera lådor så behöver du anställa de olika rymdvarelserna för att driva många av de rum som finns i spelet. Det finns åtta stycken olika raser i spelet, och de alla fyller sin specifika funktion på stationen, allt från att ta hand om sjuka till att vara DJs i Discot till att sköta om säkerheten.

Ditt växthus i rymden!

Stationen som är torus-formad (den liknar en enorm donut, som sagt) är i sin tur uppdelad i olika segment, och har till det tre stycken nivåer. Längst ner (eller ut?) har man sub-nivån, där i stort sett allt som driver stationen kan byggas. Hoppar man ett steg upp så har man sedan ”underhållnings”-nivån där besökarna kan spendera sin energi på att tillfredsställa deras diverse behov, om det så är att dansa i discot, få lite rymdvalsterapi eller pröva lyckan i casinot: det finns något för alla! Högst upp (längst in!) så har vi sedan bio-nivån, som kan ses som en enda stor park. Där har man på artificiell väg lyckats återskapa de många förhållandena som finns på besökarnas hemplaneter så att de kan stressa av sig i fall de skulle få hemlängtan. Det är även här man har möjlighet att odla en rad olika växter, som man kan skörda för många av de basresurserna man behöver för att driva stationen eller sälja till förbipasserande handelsskepp.

Mecha, redo för strid!

Om man nu ska ta och belysa lite av skillnaderna så är en av de första sakerna man stöter på att man nu även måste ta hand om luftrenligheten på stationen, antingen genom att bygga luftrenare eller plantera växter från bio-nivån i krukor som man får placera runt om på stationen. Detta leder i sin tur in till att man uppmuntras också att bygga med lite mer mellanrum än vad man behövde göra i första spelet för att lättare kunna hantera luftrengöringen. Däremot så kan man säga att förändringen till hur strid fungerar har gjort att man nästan tvingas till att bygga med mer mellanrum. I originalet hade man inte någon direkt kontroll i striderna, utan man satte i stället ut mål och kunde prioritera dessa. Det var sedan upp till en del av de anställda rymdvarelserna att sköta striderna. I Spacebase Startopia så bygger man istället en säkerhetsstation som sedan spottar ut upp till fyra säkerhets droider men som även tillåter en att skapa en av tre olika jätterobotar (mechs). Både droiderna och den stora mechan kan man sedan kontrollera exakt vart det ska gå och skjuta, mycket likt ett enkelt realtidsstrategispel. Saken är att mechan behöver utrymma för att ta sig runt på din station, så har du byggt dina rum för tätt så kommer den inte kunna komma fram för att försvara dig. Givetvis finns det fler skillnader men de handlar mer om typen av rum och lite hur dessa fungerar så känner inte att de är nämnvärda; det är inget som direkt sticker ut utan det hela fungerar faktiskt bra.

Nu kommer vi in på det som jag anser vara detta spelets stora svaghet, och de är just de tekniska bitarna. Detta handlar inte om att jag stötte på lite konstiga buggar och glitchar i spelet, och inte att det är något direkt fel med tekniken; grafiken ser bra ut, effekterna gör sitt jobb, musiken passar väl in och rösten till robot AIn ”fungerar”. Det hela handlar om en känsla; spelet saknar den ”charm” som gjorde Startopia så himla bra. Saker som att sjuka rymdvarelser kunde täckas av gröna fläckar eller liknande har bytts ut mot ett rött sken eller någon annan effekt. När man bygger ett rum så är det bara en massa gröna partiklar som dras in och sedan ploppar det fram, istället för att man först ser stommen av rummet byggas upp, därefter insidan av väggarna, och därefter fasaden som i originalet. Eller forskningens matrix-liknande effekt som sedan ändras till läsbar text nu ersatts med bara ett skimmer av strålar. Sådana saker. Men det stora är nog ändå humorn, och det är här vi kommer in på citattecknen runt ”fungerar” när jag pratar om rösten till AIn VAL. Man har möjlighet att välja mellan tre olika typer av röster, men de alla låter som de bara körts genom en text-to-speech-motor och saknar någon form att känsla. Lägg där till att det enda man får höra från denne är sarkastiska kommentarer om hur inkompetent man så blir det snabbt väldigt tråkigt att höra på. I Mucky Foots spel så var VALs röstad av William Franklyn, som bland annat gjorde berättarrösten till Liftarens Guide till Galaxen i radio, vilket passade så väl in på spelet. Givetvis kunde han ge en pikar, men det var alltid med glimten i ögat. Det var dessutom någon som trodde, och ville, att man skulle lyckas med sitt åtagande som administratör.

På festvåningen händer det alltid något!

Jag had svårt att veta exakt vad jag kände när jag spelat klart Spacebase Startopia. Jag hade roligt med spelet, och även om jag kände igen mig sen tidigare så gjorde de ändringarna i spelet att det fanns något nytt att upptäcka. Tyvärr så låg saknandet av charmen från det tidigare spelet hela tiden i bakhuvudet och grodde. För det var faktiskt en stor del av vad som gjorde Startopia till det spelet det var. En ytterligare sak som de inte lyckades lösa är att spelet känns för kort. Jag klarade kampanjen på den svåraste svårighetsgraden på ungefär 30 timmar, men då har jag verkligen inte stressat eller optimerat min genomspelning. Givetvis finns ett sandlådeläge och man kan spela mot andra spelare, men eftersom det inte finns några olika kartor så blir det snabbt ganska gammalt också. I slutändan så vet jag inte om jag skulle rekommendera spelet till någon. Inte för att det är ett dåligt spel, för det är det inte. Men varför skulle man köpa detta när man kan få nästan samma spel men med charm för en tiondel av priset?

Det här är ett sådant tillfälle där jag faktiskt kan glädja mig åt riktad reklam, då jag faktiskt snubblade över Spacebase Startopia när jag scrollade igenom mitt Instagram-flöde! Jag älskade "originalet" och har vid flera tillfällen önskat att det skulle komma en uppföljare, eller åtminstone en remaster/remake, så var detta ett givet tillägg till min Steam-önskelista. Men jag hade givetvis mina reservationer; kunde detta verkligen leva upp till mina förväntningar? Kurvan tar en stund att vänja sid vid! Mycket av Spacebase Startopia är nästan som ryckt från Mucky Foots spel från 2001, Startopia: du är en administratör för en av…

Review Overview

Betyg

50

About Henrik Grönberg

Entusiastisk gamer och e-sportälskare som spelar allt från snabba FPS- till tidskrävande, turbaserade strategi-spel.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.