Smärtgränsen

smartgransen1
Jag hatar att den här filmen har ett existensberättigande. Jag vill inte att den här filmen skall kännas relevant eller trovärdig på något sätt. Jag vill egentligen inte bli påmind om hur grymma vi människor kan vara mot varandra. Oj vilken bra film det här är!

Originaltiteln ”Después de Lucía” (Efter Lucía), syftar på tiden efter att Lucía omkommit i en bilolycka. Vi får följa hur hennes man Roberto och deras tonårsdotter Alejandra, försöker starta om på nytt i en ny stad. Bort från turistorten Puerto Vallarta till Mexico City. Ny skola, nytt jobb … nytt liv? Alejandra träffar snabbt nya vänner i skolan och blir omgående medbjuden till en festhelg hos en av killarna i gänget hon börjat umgås med. Så långt allt väl och vi börjar tänka att det nog kommer ordna sig för Alejandra. Hennes pappa som är kock är i full gång med att förbereda uppstarten av en ny restaurang, men han har svårare att hålla ihop känslomässigt och är inte i balans. Han är dock glad att Alejandra verkar hittat nya kompisar, och trots att skolans obligatoriska drogtest gav utslag för maruijana, så går han med på att hon får åka bort över helgen.

Under festligheter på kvällen hamnar Alejandra på toaletten med gängets informella ledare Javier, de har sex och Javier spelar in det hela på sin telefon. När helgen är över och Alejandra loggar in på sin dator hemma upptäcker hon att ”någon” har delat ut videon till hela skolan. Nu börjar resan mot smärtgränsen. Motvilligt går Alejandra på skolan, där hennes nyvunna vänner inleder en grym och eskalerande mobbning mot henne. Samtidigt som Alejandra blir fullkomligt utfrusen och bryts ned på skolan, börjar hennes pappa så sakterliga hitta tillbaka ur sorgen, något som höjer den redan höga tröskeln till att berätta för sin pappa vad hon utsätts för. Traumat som det inneburit för både Aeljandra och hennes pappa, att förlora en mor och en fru, gör att rollerna i familjen inte längre är så tydliga. Alejenadra vill inte tynga ned sin far med sina problem och han vill inte vara för hård mot henne.

Smärtgränsen har fått mycket uppmärksamhet för sin kompromisslösa gestaltning av fysiska och psykiska övergrepp som filmens huvudperson utsätts för. Men, som regissören Michel Franco påtalar i flertalet intervjuer, berör filmen även hur vi hanterar sorg och konsekvenserna av bristande kommunikation inom familjen. Med sitt genomtänkta bildspråk, en nästan uteslutande statisk kamera och minimalt med klipp, skapar Franco en så stark känsla av realism att jag mår fysiskt illa av att se filmen. Fotot tvingar betraktaren att inte vika bort blicken och genomlida varje scen i sin helhet. I en form av cinematisk purism minimeras risken för att vi skall tappa fokus i ett klipp eller en kameraåkning. Det låter kanske trist, men faktum är att det nästan skapar en olidlig spänning i scenerna och vi oroas inför vad som komma skall. Francos regi är lysande och han får de oerfarna skådespelarna att framstå som proffs. Tessa Ias uppffrande insats som Alejandra är omskakande bra.

smartgransen3

Varför hatar jag då denna films existensberättigande? – Jo för att vi med jämna mellanrum får till oss händelser från verkliga livet som bekräftar att liknande övergrepp sker hela tiden. Flickor, för det är nästan uteslutande flickor, som får utstå psykisk och fysisk terror kopplat till sex och sexualitet. Det kan vara en lättklädd bild som används i utpressningssyfte av en förövare för att tvinga till sig fler bilder. Eller en halvt medvetslös flicka som släpas runt på en fest för att olika killar, livligt påhejjade av omgivningen, skall kunna utföra övergrepp på henne. Det allra färskaste exemplet jag har på näthinnan är två manliga deltagare från BigBrother som stänger in sig i ett rum med en kvinna och försöker få henne att utföra oralsex på en av dem för att hon ska få lämna rummet. Lika obegripligt är det att det i många sammanhang fortfarande är så att när det kommer till sex, erhåller pojkar en status som erövrare medan flickor i sin tur anses vara lösaktiga, något som som inte minst gäller på nätet. Bilder och filmer kan få viral spridning på nolltid. Med bilderna följer ofta kommentarer och rykten som förstärker en sådan skev norm. Jag har inga större förhoppningar om att få se en snabb förändring kring hur samhället hanterar dessa frågor – tyvärr är det nog så att filmer som smärtgränsen kommer fortsätta att kännas relevanta en lång tid framöver.

Se den, hata den och älska den!

Jag hatar att den här filmen har ett existensberättigande. Jag vill inte att den här filmen skall kännas relevant eller trovärdig på något sätt. Jag vill egentligen inte bli påmind om hur grymma vi människor kan vara mot varandra. Oj vilken bra film det här är! Originaltiteln "Después de Lucía" (Efter Lucía), syftar på tiden efter att Lucía omkommit i en bilolycka. Vi får följa hur hennes man Roberto och deras tonårsdotter Alejandra, försöker starta om på nytt i en ny stad. Bort från turistorten Puerto Vallarta till Mexico City. Ny skola, nytt jobb … nytt liv? Alejandra träffar snabbt…

Review Overview

Betyg

90

About Erik Larsson

Hinner allt mer sällan hitta tid att se och skriva om film i den omfattning jag önskar, därför är jag numera ofta extremt selektiv i mina val av filmer, klämmer dock in en och annan mainstream-film för att inte helt tappa kontakten med vad som är aktuellt. Är en av grundarna till Filmfenix och driver även filmpoden Film(sökarna).

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.