Skomakare, bliv vid din läst

Det finns en antik berättelse om en målare som frågade en skomakare om råd när han skulle avbilda en sko. När han väl blivit tillfrågad började skomakaren även ha åsikter om hur foten och benet skulle målas varpå han blir avsnäst av målaren med orden ”Skomakare, bliv vid din läst”.

Man skall med andra ord inte ha åsikter eller synpunkter på saker man inte begriper eller har kunskap om utan snarare hålla sig till sitt eget expertområde.

Det är en väldigt begränsande mentalitet som vill placera människor i fack. Tvinga oss in i roller som samhället eller andra människor gett oss. Det är kreativt hämmande och lurar oss att tro att vi som personer aldrig kan utveckla oss eller skapa vår egen lycka. Det är också ett ordspråk som signalerar misstro om människors verkliga potential.

Förra veckan nådde oss nyheten att Henry Cavill kommer spela protagonisten Geralt of Rivia i Netflix-serien baserad på spelserien The Witcher. Det möttes ganska omgående av skeptiska toner runtom på Internet, i allt från sociala medier till olika heta takes på hemsidor och Youtube. Jag hörde skäl som sträckte sig från att han inte är bra nog till att han var allt från för snygg och för muskulös. Och väldigt många ville hellre se Mads Mikkelsen i rollen.

Ibland förstår jag inte vad folk vill ha från sina skådespelare? Är inte poängen att de skall stiga in i rollen som olika karaktärer? Måste skådespelarens utseende spela roll? Hörde vi inte detta om Gal Gadot med? Hon var för petit för att vara Wonder Woman enligt många. Sen när kan inte Hollywood fixa sånt här med smink och tunga träningspass?

Detta är såklart ingen ny företeelse. I 2014 avslöjades det att Creative Assembly producerade Alien: Isolation. Både spelare och press upprepade mantrat hur Creative Assembly inte hade någon erfarenhet av genren de nu ville ta sig an i samband med detta kommande Alien-spel. 

Visst var farhågorna berättigade med tanke på att studion i princip nästan bara producerat strategispel under hela sin livstid. Spelstudion är trots allt otroligt framgångsrik på PC-fronten med sin Total War-serie men det är också mestadels vad de uteslutande producerat sedan millennieskiftet.

Det som är tråkigt är folks omedelbara cynism och negativa instinktiva reaktioner, nämligen att Creative Assembly inte var rustade för uppgiften. De flesta var överens om att spelets koncept hade potential och alla var glada över den nya inriktningen men många var skeptiska till studion p.g.a. dess tidigare spelkatalog.

“De har aldrig gjort ett spel av detta slaget förut! Varken skräck eller förstaperson.”

Ungefär så löd en hel del respons till avslöjandet. Visst är det en trist inställning? Och Creative Assembly är inte ensamma att få denna behandling. Det är detta eko vi hörde även förra veckan angående The Witcher-avslöjandet. Så fort en spelmakare eller skådespelare vandrar utanför sitt angivna fack eller genre ser massorna och media på med tvekande blickar.

Istället för att säga “Spännande! Det skall bli kul och se hur Double Helix skall tolka Killer Instinct!” så säger man istället “De har aldrig jobbat med detta innan! Det kommer gå åt fanders!”. Eller vad sägs om “Va? Heath Ledger som Jokern? Det är ju han i Brokeback Mountain och 10 Things I Hate About You! Det kommer aldrig bli bra. Vilken dålig rollsättning!”. Och vi vet ju alla hur det gick med den saken…

Både uttalanden är egentligen berättigade. Det finns underlag för bägge. Den stora skiljande faktorn är inställning. Antingen är du positiv eller så är du negativ.

Finns det en garanti att The Witcher blir bra? Nej, finns är det inte. Finns det en garanti att de kommer misslyckas att skapa en fantastiskt serie? Det finns det inte heller. 

Den ena inställningen ger folk chansen att bevisa sig. Det är en uppmuntran att skapa något annat än det man är van vid. Den säger “Nej, du kanske inte har erfarenheten men du kanske visar dig vara bra på detta också för du har trots allt inte visat mig bevis på motsatsen heller”. Den andra inställningen tar för givet att så länge du inte bevisat varken bu eller bä finns chansen att du misslyckas.

Vi har upprepade gånger sett helt nya studios utföra stordåd. Den helt okända lilla brittiska utvecklaren Rocksteady Studios visade sig hålla nyckeln till världens bästa Batman-spel. Här fanns det förvisso knappt någon bakkatalog att tala om så folk var naturligt skeptiska eftersom det rörde sig om en licensprodukt men det är fortfarande beviset att oanad talang kan gömma sig lite här och var. 

Creative Assembly bevisade att de behärskade förmågan att skapa ett stämningstätt spel ur förstapersons-perspektiv. Alien: Isolation är ett spel som än idag har många fans och som det nyligen kom en modd på för att tillåta spelare paniklöst utforska rymdstationen.

Varför är vår första reaktion oftast misstro? Låt kreatörerna och skådespelarna få bevisa om de hanterar att gå utanför sin trygghetszon innan vi dömer dem. Låt oss rentav applådera dem för modet att göra det dem gör istället för att sänka dem med cynism långt i förväg. Jag vet att det är populärt att snabbt ha en åsikt i dagens rappa mediasamhälle. Men om en skådespelare eller film- och spelstudio har bevisat att dom kan skapa bra spel eller skådespela väl så låt oss använda det som underlag istället för ett fundament som enbart baserar sig på en pessimistisk chansning.

Nytt friskt blod med nya perspektiv, både bokstavliga och bildliga är av godo. Att ta ett varumärke i en ny riktning kanske bara kunde göras av en riktig färsking. En grupp som inte var inkörd i vissa tankesätt eller rentav inte var en shooter-studio. Att bli nöjd och slå sig till ro är kreativt hämmande och vi visar aldrig vår sanna potential när vi slutar utveckla och utmana oss själva. Personligen tycker jag att saker oftast blir bäst när man bjuds på något man aldrig visste att man ville ha.

Henry Cavill kanske inte vill vara synonym med Stålmannen resten av livet så han markerar tydligt att han inte tillåter sig själv att bara vara en skomakare resten av livet, och The Witcher kanske är hans eldprov att bevisa detta. Hur det går får vi se i 2019 för då är det upp till bevis. Oavsett hur det går kan jag helt ärligt inte se en person som passar bättre naken i ett badkar än herr Cavill.

About Alexander Cederholm

Alexander Cederholm
37-årig Malmöit som snart ägnat halva livet åt popkulturkritik. Spelens och filmens världar eggar fantasin och motiverar en aldrig sinande ström av ord och tankar. Denna bredd och eviga föränderlighet håller fascinationen stark än idag.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

WP Facebook Auto Publish Powered By : XYZScripts.com