Shark Night

Det finns bra filmer och det finns dåliga filmer. Sen finns det filmer som är så dåliga att de nästan blir bra. Shark Night tillhör utan tvekan den senare kategorin.

Allt sedan Jaws satte skräck i en hel generation har hajen varit varit en av filmvärldens ständigt återkommande antagonister. I Shark Night får vi följa en samling glada ungdomar som under en weekend åker iväg för att avnjuta ett välbehövligt avbrott från det hårda studentlivet. Helgen börjar lyckat med dryckenskap, tafatt flirtande och våghalsiga vattenlekar, men när en av vännerna förlorar armen i en våldsam hajattack övergår leken snabbt till en kamp på liv och död. Vilka kommer att överleva och vem blir nästa person att falla offer för de glupska rovdjurens käftar?

Att filmens regissör, David R. Ellis, har den genomusla Snakes on a Plane på sin meritlista kommer inte som någon större överraskning. Shark Night kan nämligen inte heller betraktas vara filmkonst av den högre skolan, och det blir snart tydligt varför. Karaktärsgalleriet består av klassiska stereotyper där vi bland annat hittar idrottskillen, den rika flickan, plugghästen, datornörden och den godmodiga sheriffen. Klyschor som mobiltelefoner utan mottagning, obehagliga lantisar och lättklädda ungdomar är ständigt närvarande. Manuset har fler hål än en schweizerost och logiken har man helt sonika tagit och sänkt i närmsta sjö. Shark Night är med andra ord ingen film för den som vill hänge sig åt existentiella frågor eller föraktar korkade Hollywoodproduktioner.

Men trots en fullständigt löjeväckande intrig och logiska luckor stora nog att rymma en större vithaj, visar sig Shark Night vara ruskigt underhållande i all sin dumhet. Trots att karaktärerna bygger på slitna stereotyper så lyckas skådespelarna skänka så pass mycket liv åt sina rollfigurer, att jag faktiskt inte önskar livet ur dem allihop. Och trots ett taffligt manus, stereotypa karaktärer och händelseförlopp så osannolika att jag tar mig för pannan, finner jag mig sittandes med ett korkat leende fastklistrat på läpparna.

Shark Night är helt enkelt en händelserik popcornrulle med glimten i ögat som inte försöker utge sig själv för att vara något annat än lättsam förströelse. Om du tänker se den så bör du emellertid göra dig själv en tjänst och koppla bort hjärnan under de nästkommande 90 minuterna.

Och du, stanna för allt i världen kvar tills eftertexterna rullat förbi! Då bjuds det nämligen på en oerhört underhållande sekvens som visar på en befriande självdistans hos de som varit inblandade i produktionen.

[clear]

About Alexander Bing

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.