Shame

Michael Fassbender levererar en av sitt livs bästa prestationer när han tar sig an rollen som sexmissbrukare i ett välspelat drama från den brittiske regissören Steve McQueen.

Brandon (Michael Fassbender) är en stilig New York-bo som skyr känslomässig närhet till kvinnor och istället föder sina köttsliga begär genom ett tvångsmässigt beroende av sex. Porrfilm, prostituerade, onani och flyktiga möten på krogen – allt är en del av den vardagliga jakten på tillfredsställelse. Men tillvaron kastas snabbt omkull när Brandons egensinniga syster Sissy (Carey Mulligan) plötsligt dyker upp. Minnen från ett smärtsamt förflutet väcks till liv och deras möte utmynnar snart i en omtumlande kedja av dramatiska händelser.

Jag ska villigt erkänna att det är sällan som skådespelarinsatser griper tag i mig. I Shame återfinns dock några av de mest hjärtskärande och känslomässigt engagerande rollprestationer jag någonsin bevittnat. Huvudrollsinehavarna, Michael Fassbender och Carey Mulligan, är två begåvade skådespelare som brukar göra bra ifrån sig på vita duken, men Steve McQueen lyckas här förmå dem att prestera något utöver det vanliga. Karaktärernas ångest och frustration porträtteras med en sådan intensitet att det känns ända in i benmärgen, men glimtar av humor, värme och sårbarhet lyckas ändå penetrera ytan och göra dem till mänskliga varelser.

Shame ger oss en vågad berättelse som tar upp ämnen som sex, relationer, smärta och kärlek på ett sätt som sällan får upplevas på film. Det är en berättelse som är lika gripande som den är vackert iscensatt. Samspelet mellan ljud, bild och musik visar på en fingertoppskänsla och ett konstnärligt engagemang, både från Steve McQueen och fotografen Sean Bobbitt. Tillsammans har de givit filmen en stilistisk prägel som skänker en trollbindande estetisk och emotionell skönhet, även till berättelsens mer obehagliga och mörka scener.

Utgåvans bild är av god kvalitet, även om den inte kan konkurrera med de bästa Blu-ray släppen. Ljudet har man emellertid arbetat bättre med och det är här som utgåvans tekniska aspekter lyser som starkast. Det är en dynamisk mix, vilken låter musiken verka som ett uttrycksfullt och framträdande element, utan att för den del överskugga den sparsamma dialogen eller storstadens miljöljud. Sättet på vilket ljudet förflyttas mellan högtalarna förmedlar känslan av att befinna sig på plats och skapar en illusion av att förflytta sig genom rummet tillsammans med skådespelarna. Något extramaterial erbjuds däremot inte.

Superlativen må vara många, men med Shame visar Steve McQueen onekligen att han är en kompetent filmskapare som vågar ta sig an obekväma och kontroversiella ämnen. Addera två Oscarsvärdiga rollprestationer från filmens huvudrollsinnehavare och en rå, men vacker estetik och du har en av årets hittills mest intressanta releaser.

About Alexander Bing

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.