Shadow of the Tomb Raider (PS4)

I den tredje och sista delen i Crystal Dynamics fräscha tagning på Tomb Raider-serien bjuds vi på en ännu större och öppnare värld där allting står mer än någonsin på spel. Lara beger sig iväg till Sydamerika på ett mist sagt episkt uppdrag för att hitta livsfarliga artefakter innan den onda Trinity-organisationen gör det och förstör världen. Rafflande action, skräck, brutalitet och ett mörkt drama samt mycket mycket mer i den maffiga konklusionen: Shadow of the Tomb Raider. Men är det bra?

Jag tycker att Crystal Dynamics gjorde ett fantastiskt jobb när den första Tomb Raider släpptes 2013. Det var precis den väg Lara Croft behövde ta för att upphöra vara det felproportionerade sexobjekt som hon i så många år och speltitlar har varit och istället få vara en människa, en sanslöst cool människa i ett omskakande äventyr, men likväl en människa. I det spelet och uppföljaren Rise of the Tomb Raider introducerades vi även till varierade men ändå  rätt simpla spelmekaniker och lagar som vi följde och det gjorde att man som spelare var trygg och säker att man som spelare och Lara var i synk.

Shadow of the Tomb Raider har Eidos Montreal fått uppdrag att tillsammans med Crystal Dynamics skapa den avslutande delen i serien. Mest av utveckligen har Eidos stått för då Crystal Dynamics är i full färd med ett nytt Avengers-spel. Eidos har valt att i princip följa mallen som vi spelat i de två tidigare spelen till punkt och pricka. Allt som varit bra förut är bra här också. Tyvärr är just det faktum att allt är så identiskt likt sina föregångare min absolut största kritik mot spelet. Då vi börjar närma oss slutet på Lara Crafts historia och spelutvecklarna haft tid och pengar att fila och förfina spelet så fanns det en enorm förlorad potential att förändra och förnya. Jag hoppades verkligen att få se ett spel som satte Laras överlevnad på spel: ett spel där jakten på mat, det tuffa vädret och skadorna som inträffade under spelets gång skulle ha större konsekvens, kanske lite likt Metal Gear Solid 3.

Det som däremot lyser lite mer är berättelsen. Då själva grundhandlingen är banal och uttjatad så är det fint att så se hur Laras interna konflikter och demoner får desto mer plats. Karaktären får en hel del oanad fördjupning och jag uppskattar att Laras psyke och näst intill maniska sökande efter reliker undersöks på djupet i detta spel. Även om det är synd att Rihanna Pratchett (som krev de första två spelen) enligt utsago inte deltog som manusförfattare i Shadow of the Tomb Raider så upplever jag att manuset håller fint och särskilt dialogen mellan Lara och hennes vän Jonah är stark och välskriven.

Men vad vore ett Tomb Raiderspel utan grottor att utforska och plundra? Och de kan jag säga finns det mer än gott om. Spelet har en markant större och öppnare värld än de tidigare i serien med en hel del fler ”hemliga” grottor att undersöka, nästan till den grad att det blir komiskt att det kan finnas så många gömda oplundrade skatter på så liten yta. Men pusslen är tillräckligt varierade att man aldrig blir uttråkad och jag kan nog säga att det är just det pusslandet och sidouppdragen som jag spenderade mest tid på i spelet. Problemet är bara att jag aldrig upplevde att jag behövde utföra något av de. Priset man får för att klara av nå skatterna är ny utrustning och kläder med olika attribut, men jag använde mig till 99% av spelet av de vapen och kläder man får i början av spelet.

Ett annat problem som jag har med detta spel går lite hack i häl med det jag nämnt tidigare: det aldrig känns svårt. Jag upplever aldrig att jag ligger illa till eller att jag måste ta mig igenom en grotta för att hitta nya vapen som jag verkligen behöver för att klara mig senare i spelet. Allting går lite för mycket som en dans på rosor och jag tror att hade det bara funnits en tyngd eller en angelägenhet att försöka kämpa för att överleva ute i det vilda så hade spelet kunnat bli fantastiskt.

När allt kommer omkring så är Shadow of the Tomb Raider inte ett dåligt spel, långt långt ifrån. Det är ett välgjort och sanslöst snyggt spel som hade kunnat bli en milstolpe för denna generations. Istället upplevs Shadow of the Tomb Raider som en välgjord men generisk trippel A titel som kommer att bli bortglömd och blekna i skuggan av sina två föregångare

 

I den tredje och sista delen i Crystal Dynamics fräscha tagning på Tomb Raider-serien bjuds vi på en ännu större och öppnare värld där allting står mer än någonsin på spel. Lara beger sig iväg till Sydamerika på ett mist sagt episkt uppdrag för att hitta livsfarliga artefakter innan den onda Trinity-organisationen gör det och förstör världen. Rafflande action, skräck, brutalitet och ett mörkt drama samt mycket mycket mer i den maffiga konklusionen: Shadow of the Tomb Raider. Men är det bra? Jag tycker att Crystal Dynamics gjorde ett fantastiskt jobb när den första Tomb Raider släpptes 2013. Det var…

Review Overview

Betyg

70

About Stefan Stanisic

Stefan Stanisic
En film-, scenkonst- och spelnörd som bor i Malmö. Jobbar som film och teaterregissör och har tillbringat otaliga sömnlösa nätter med att försöka klara av det omöjliga uppdraget att se alla världens filmer.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

WP Facebook Auto Publish Powered By : XYZScripts.com