Searching

Hur långt är en förälder redo att gå för att skydda sitt barn? Det är frågan Searching ställer när David Kims (John Cho) liv vänds upp och ner när hans dotter, Margot, utan förvarning försvinner. Det som följer är en jakt ifrån en datorskärm i ett högt tempo där varje nytt musklick bidrar till filmens ständigt stigande momentum.

Searching tillhör subgenren ”found footage” likt filmer som Cloverfield, Chronicles  och The Blair Witch Project men i den här filmen är inget inspelat, inget tittas på i efterhand utan filmen skapar intrycket att vi följer en live händelse.

Den här filmen vågar mycket när det kommer till just utformningen av hantverket. Precis hela filmen utspelar sig nämligen över en datorskärm där den ena hemsidan efter den andra agerar som verktyg åt Davids detektivarbete för att hitta sin dotter med hjälp av stadens poliskår. Jag har stor beundran och framförallt respekt för filmer som löper linan ut med en fix idé om intima skådeplatser, som t.ex. rullar som Buried, 12 Angry Men och Exam.

När jag satt i biomörkret tänkte jag för mig själv 10-15 minuter in i filmen “Oj, vad länge de håller på med den här idén att bara visa en datorskärm” för att fem minuter senare inse att detta var filmen, inte bara ett klyftigt utformat intro. 

Mycket omsorg har lagts ner på utformningen av den här verket. Majoriteten av allt det vi ser på datorskärmen är äkta eller snarare existerande hemsidor och program. Allt från Youtube, Windows XP, Mac OS, Google, Facebook och Twitter till Tumblr, Instagram, Maps, Skype finns representerade i Davids dator.

Såna här detaljer bidrar till autenticitet som annars glöms bort eller ignoreras i denna typ av filmer där datorn är ett viktigt verktyg. När det kommer till Searching kan det debatteras om det är rentav är skärmen och alla dess fönster som har huvudrollen eller John Cho som envis online-snok. Tack vare de existerande tjänsterna blir filmen många gånger mer trovärdig, äkta och framförallt lättare att relatera till. Man skall inte underskatta vad lite autentiskt innehåll kan bidra till för helhetsupplevelsen.

Seaching är en historia om det digitala avtryck vi lämnar efter oss i livet. Men den är samtidigt inte en film som vill att vi cynisk skall ifrågasätta teknik och sättet vi kommunicerar på idag. Det hade varit så lätt att göra Searching till skrämselpropaganda om en modern och alltid uppkopplad tid där vi ständigt gör fotavtryck i det virtuella rummet. Filmen ger en intressant insikt hur mycket av vårt digitala liv kan spåras men utan att ha en “storebror kan se dig”-inställning. David följer nitiskt de elektroniska brödsmulor han kan finna och nätet är hans verktyg och källa av hopp.

Här kan vi se Debra Messing som utredare Vick.

Om det är ett problem filmen vill lyfta är det snarare ett socialt sådant. Nämligen det om vem är eller snarare vem vi väljer att vara på nätet. På nätet upprättar vi en mask för andra att se, skapar en egen verklighet, och väljer i sin tur hur mycket av den bilden som andra får ta del av.

Ett enkelt exempel tillika en av mina favoritdetaljer i filmen är när David skriver  något i Skype men sen beslutar att inte skicka det. Vi är alla väl bekanta med de pulserande prickarna som indikerar att någon skriver på andra sidan. Ibland leder det till ett meddelande och i andra fall lyser orden med sin frånvaro. Här ger filmen en god bild av hur ett sån ordväxling ser ut från sändarens sida. David självcensurerar sig, tänker en extra gång innan han klickar på “skicka”, och det är ett beteende många i ett modernt samhälle kan relatera till. 

Sen finns det tyvärr även den andra sidan av myntet, nämligen det all denna självkontroll om oss själva kan leda till. Filmen lyckades faktiskt göra mig redigt förbannad när Margot försvinnande blev publikt och jag kunde bevittna den mörka avgrund som nätet ibland kan vara manifestera sig framför mig.

Folk iklädde sig då sina bästa och samtidigt värsta masker utåt. Bekanta blev plötsligt goda vänner och det är lätt att känna igen den tomma jargongen som vi ständigt ser på sociala medier när det inträffar olyckor, hemskheter och död. Hur vi skriver kondoleanser för en avliden kändis vi knappt brydde oss om. Visst finns det uppriktig empati därute också men mycket är falskt och saker vi bara skriver för att vara en del av zeitgeisten eller av det egoistiska skälet att hösta in självbekräftande likes.

Allt detta skapar ett uppenbart problem: vi kan inte lita på allt på nätet.

Vad vet vi egentligen om någon genom att enbart exponeras av deras online-persona? Vad vet vi om våra egna barn och deras liv på nätet? Och vad händer i längden när vi inte kan lita på någon? Vad gör sådan paranoia med oss? Det är glimtar av frågor som filmen lyfter.

Om Searching är något så är den uppslukande. Du sugs lätt in i händelserna på skärmen som sker på skärmen. Den förundrade mig. Min åsikt om filmen avgjordes faktiskt inte förens under upplevelsens sista minuter. Det berodde inte på slutet i sig utan det var först då jag insåg att jag var väl investerad i livsödet jag följt. Det var stunden då filmen gick från att bara vara något jag kunde beundra rent hantverksmässigt till att istället genuint skapade reaktioner och känslor i mig. 

Till skillnad från många andra filmer i genren använder Searching musik och ljud för effektiv effekt. Filmen väljer även att zooma in på de delar av skärmen som för stunden är mest relevanta vilket ger bilden mer liv än man kan tro. Det är mindre rått samt lite mer koreograferat men jag gillar det och John Cho övertygar som fadern som vägrar ge upp hoppet. Det här är Aneesh Chagantys debut som långfilmsregissör och det är en kraftfull och bitvis innovativ sådan.

Som varje god thriller med ett mysterie i spetsen tar filmen med oss på en spännande och högst säregen form av jakt med ett tillfredställande antal överraskningar. Det är detta som som gör Searching till en bra thriller men att samtidigt få allt att kännas skrämmande lätt att relatera till är det som transformerar Searching till en av årets mest unika och engagerande filmer.

Sen får vi naturligtvis inte glömma filmens starkaste sätt att bli relaterbar, i alla fall om du är förälder. Detta tar oss då tillbaka till ursprungsfrågan. En fråga som ofta inte lätt att veta svaret på förrän man ställs inför extrema förutsättningar.

Vad är du redo att göra för att skydda ditt barn?

Där har du ett svar som eventuellt inte många vill erkänna då det inte passar den polerade och självövervakande fasad vi jobbar så hårt med att upprätthålla för att passa in.

 

Searching har biopremiär den 21 september 2018.

Hur långt är en förälder redo att gå för att skydda sitt barn? Det är frågan Searching ställer när David Kims (John Cho) liv vänds upp och ner när hans dotter, Margot, utan förvarning försvinner. Det som följer är en jakt ifrån en datorskärm i ett högt tempo där varje nytt musklick bidrar till filmens ständigt stigande momentum. Searching tillhör subgenren "found footage” likt filmer som Cloverfield, Chronicles  och The Blair Witch Project men i den här filmen är inget inspelat, inget tittas på i efterhand utan filmen skapar intrycket att vi följer en live händelse. Den här filmen vågar…

Review Overview

Betyg

80

About Alexander Cederholm

Alexander Cederholm
37-årig Malmöit som snart ägnat halva livet åt popkulturkritik. Spelens och filmens världar eggar fantasin och motiverar en aldrig sinande ström av ord och tankar. Denna bredd och eviga föränderlighet håller fascinationen stark än idag.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

WP Facebook Auto Publish Powered By : XYZScripts.com