Sea of Love

En så kallad erotisk thriller som kom något år innan Basic Instict och hade i princip samma handling, fast saknade Paul Verhoeven vid rodret. Resultatet är, Al Pacinos närvaro till trots, lite för blekt för att kännas som annat än en gammaldags och ointressant relik.

Någon tvingar män att klä av sig nakna och torrjucka i sängen innan de får en kula i bakhuvudet. Det männen har gemensamt är att samtliga haft inne en kontaktannons skriven på vers i en tidning. Folkhemsdekadente polisen Frank tar sig an fallet tillsammans med en kollega från ett annat distrikt. De kläcker den lysande idén att sätta in en egen annons i samma stil som männens och sedan dejta kvinnorna som svarar för att kunna jämföra deras fingeravtryck med några som de säkrat från mordplatsen. En plan som tappar kursen i samma ögonblick som Frank inleder en relation med en av kvinnorna som svarat på annonsen, långt innan de kunnat fria henne från misstankar.

Här var det fantasilöst. Det känns som att filmens enda syfte är att man ska roas av att titta på Al Pacinos intensiva skådespel, och det lyckas rädda en hel. Han har den där blicken och det där sättet att leverera repliker som lyckas fängsla, med lagom mycket oberäkneligt överspel. Man har sett det många gånger förr, men det fungerar. Utöver det är det inte så mycket i Sea of Love som är kul. Allting är snarare väldigt standard. Halvalkoholiserad polis som kärar ner sig i en 15 år yngre misstänkt, trots grabbiga förmaningar från kollegor. I bagaget har han givetvis ett havererat äktenskap han inte riktigt kan släppa. Sedan är tanken att man ska sitta och tvivla på om Franka nya flamma är skyldig eller inte. Kryddan här, förutom Pacinos patos, är några tafatta försök att skruva upp sexet. Det är vare sig speciellt explicit eller sensuellt, bara väldigt generiskt och långt inom trygghetszonen.

Genvägarna och luckorna i manus är många. Trovärdigheten i både Franks romans med den misstänkta kvinnan och i deras sätt att hantera fallet är skrattretande låg. Det finns vissa små poänger i dialogen och vissa detaljer som hade kunnat vara kul, men inget som får tillfälle att blomma ut. Istället ska vi se en tråkig kärlekshistoria med oinspirerade försök till någon slags erotisk nerv mellan två karaktärer som aldrig får liv. Försöken att med syntar och saxofon försöka sätta stämningen i de scener jag antar försöker vara heta, blir lite ofrivillig komik. Speciellt när regnet samtidigt ska musikvideosmattra på fönstret. Pacino gör ett godkänt jobb med att hålla mitt intresse uppe, trots att jag egentligen inte är något fan av honom, och Sea of Love har lite mysig 80-talskänsla samtidigt som den i grunden är alldeles för trivial för att någonsin uppröra. Eventuellt något för den som samlar Pacino-filmer på Blu-ray.

En så kallad erotisk thriller som kom något år innan Basic Instict och hade i princip samma handling, fast saknade Paul Verhoeven vid rodret. Resultatet är, Al Pacinos närvaro till trots, lite för blekt för att kännas som annat än en gammaldags och ointressant relik. Någon tvingar män att klä av sig nakna och torrjucka i sängen innan de får en kula i bakhuvudet. Det männen har gemensamt är att samtliga haft inne en kontaktannons skriven på vers i en tidning. Folkhemsdekadente polisen Frank tar sig an fallet tillsammans med en kollega från ett annat distrikt. De kläcker den lysande idén att…

Review Overview

Betyg

40

About Erik Nyström

Erik Nyström
Har låtit sitt hjärta täckas av ett lager svart bitterhet och är därmed omöjlig att charma. Åtminstone av bioutbudet. Gillar dock det som skaver lite, det som kommer från förritin och det som är lite knäppt. Driver dessutom en podcast om film. Är på det privata planet en vänsterradikal feminist från Norrland.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.