Satan Met a Lady

Egentligen är det tveksamt om vi borde räkna denna film till film noir då den är mer komedi än något annat. Men då den bygger på Dashiell Hammets Riddarfalken från Malta är den ändå intressant att jämföra med de andra två filmatiseringarna av samma roman.Denna film går inte att köpa löst utan ingår i denna utgåva av Riddarfalken från Malta. Manusförfattare var Brown Holmes som även hade jobbat på manuset för den första filmatiseringen. Denna omarbetade stora delar av handlingen och resultatet blev en film som på många punkter skiljer sig från de andra två. Filmen öppnar med att privatdetektiv Ted Shane tvingas ifrån den stad där han jobbar av de lokala myndigheterna som tröttna på hans metoder. Han återvänder till sin hemstad och tar upp kontakten igen med sin gamle partner Ames, som inte är alltför lycklig att se Shane igen då denna brukade gå ut med hans fru innan de gifte sig. Kort efter hemkosten kommer en dam in på kontoret, Valerie Purvis. Hon ber dem att hitta en man åt henne vid namn Farrow. Ames tar på sig uppdraget men hittas senare död och kort därefter mördas Farrow. Shane misstänks för båda morden och förstår att Purvis har något med saken att göra, han får tag på henne precis innan hon lämnar staden och hon erkänner att det nog är hennes fiender som mördat de båda männen. Senare samma dag möter Shane en välklädd engelsman som berättar om ett berömt franskt horn som skulle vara fyllt till bredden med juveler. Som ni kan läsa ovan har Holmes gjort ganska stora förändringar jämfört med Hammets bok. Flera karaktärer har bytt namn och en del även kön, Gutman har blivit Madame Barabbas. Shane är en gladlynt solochvårare som verkar mer intresserad av att hoppa i säng med alla kvinnor han ser än att se till att hans partners mördare kommer inför rätta. Faktum är att hela mordet på Ames, som är en av drivkrafterna i romanen här snabbt förs åt sidan och Shane verkar inte det minsta bekymrad över vem som har gjort det. I hela filmen spelar han en frejdig spjuver som alltid har en smart comeback. Samtidigt fungerar samspelet mellan Warren William och Bette Davis inte alls. Det slår inga gnistor mellan dem och deras scener tillsammans känns väldig svala. Davis gjorde denna film för att studion tvingade henne för hon hade kontrakt med dem och han har senare beskrivit filmen som en av de värsta hon har gjort.

När den första klippningen lämnades in till studion var den så dålig och förvirrande att studion satte Warren Low att klippa om hela filmen. Low som senare i karriär kom att nomineras för Oscar fyra gånger gjorde det bästa han kunde men jag misstänker att grundmaterialet inte var tillräckligt bra. Den enda anledning till att denna film gjordes var att den första filmatiseringen inte kunde släppas igen på bio för den ansågs för vågad nu när The Motion Picture Production Code (även om man klippte om den första filmen). Resultatet är en seg, oinspirerad soppa till film som inte ens den mest härdade av film noir-fans kan tycka om. Nej detta är verkligen inget du skall lägga ner tid på att se. Om du mot förmodan fortfarande är nyfiken på denna rulle finns den att se gratis på Daily Motion.

About Pär Wirdfors

Jag har skrivit om film sedan 1999, uppväxt på Hong Kong-action och indiefilmer. Gillar det oväntade och att vaska fram guldkornen, anser att ingen film är för dålig för att inte ges en chans. Tycker om att plåga sina vänner genom att försöka förbättra deras filmsmak och få dem att släppa mainstreamfåran. Önskelistan på Amazon är till hälften bortglömda filmer från 70/80-talet och till hälften mystisk film från Asien. Utmärker sig på jobbet genom att vara levande filmlexikon.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.