Samurai Marathon

Japan, år 1855 – landet har slutit sig för omvärlden. Den regerande samhällsklassen samurajerna behövs egentligen inte längre då landet sedan länge har fred, de flesta samurajer har gått från att vara krigare till att vara byråkrater, fortfarande med två svärd hängande vid sidan. När USA tvingar sig till ett besök hos Shogun vill en daimyo, en feodalherre, visa sig på styva linan och visa att hans samurajer minsann fortfarande är tuffa och redo att slåss, och tvingar dem till en löpningstävling – 58km genom terräng. Shogun får genom en spion veta att något är på gång – men budskapet blir missförstått vilket gör att Shogun tror att det är ett uppror och skickar en trupp med lönnmördare dit.

Ja, det är inte lätt att beskriva handlingen i denna vindlande historia som faktiskt har verklighetsbakgrund. Samtidigt som den beskriver en avgörande tid i Japans historia, bygger den upp en historia som är spännande och underfundigt humoristisk eftersom den är så absurd, men som kanske har lite för många karaktärer med. Jag hade faktiskt svårt i början att hänga med på hur alla bifigurer hängde ihop och vad deras sidohistorier hade för inbördes förhållande.

Framförallt så är det en vacker film. Foto och scenerier är ofta fantastiska, och i NonStop Entertainments blu-ray utgåva så hoppar färger och skärpa ut ur skärmen. Regin står engelsmannen Bernard Rose för, och en blick på hans CV avslöjar en man som vill doppa sina fötter i precis allting, och man skulle kunna göra en poäng av att Samurai Marathon är lite så – här finns historiskt drama, actionfyllda svärdsscener, blodfontäner och en lågmäld brittisk humor instucken i en japansk film. Ibland får han tyvärr inte ihop det utan blir inkonsekvent och otydlig. Hans största misstag är dock att inte få fram de olika karaktärerna ordentligt, vilket tyvärr resulterar i att man följer alla, men inte rotar sig i någon, förutom möjligtvis den enda kvinnliga större rollen, den frustrerade och fritänkande prinsessan Yuki (spelad av Nana Komatsu).

Men överlag är det en sevärd film. Det stora loppet, där trötta och otränade samurajer blir tvungna att springa nästan sex mil genom terräng för att deras feodalherre beordrar det, görs till en komisk mittpunkt som resten av handlingen kretsar kring. Den som hoppas på klassiska japanska svärdfighter blir inte heller besviken. Hade man bara haft en central karaktär som åskådaren hade kunnat rota sig i lite bättre så hade det också kunnat bli riktigt spännande – nu blir det mest roande och vackert, och det är väl gott så.

Utgåvan: Som alla andra Nonstop Entertainment – full pott på bild och ljud, men sen inget mer förutom nordiska språken och trailers.

Japan, år 1855 - landet har slutit sig för omvärlden. Den regerande samhällsklassen samurajerna behövs egentligen inte längre då landet sedan länge har fred, de flesta samurajer har gått från att vara krigare till att vara byråkrater, fortfarande med två svärd hängande vid sidan. När USA tvingar sig till ett besök hos Shogun vill en daimyo, en feodalherre, visa sig på styva linan och visa att hans samurajer minsann fortfarande är tuffa och redo att slåss, och tvingar dem till en löpningstävling - 58km genom terräng. Shogun får genom en spion veta att något är på gång - men budskapet…

Review Overview

Film
Utgåva

Summary : En underhållande samurajfilm med komiska undertoner som kunde blivit ännu bättre.

55

About Henrik Bärzén

Tittar på både gammal och ny film, men nördar ner mig och skriver helst om sånt som har lite damm på fodralet. Sci-fi från femtiotalet, skräck från trettiotalet, film noir från fyrtiotalet, politisk thriller från sjuttiotalet och monsterfilm från när-som-helst.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.