Salvatore Giuliano (The Criterion Collection)

Sicilien verkar ha varit ett rörigt ställe de senaste 150 åren. Rebeller som slagits för självstyre, ett land förtryckt av såväl aristokrater som fascister. Kommunistiska uppror och en lömsk maffia, allt på en liten pittoresk ö i medelhavet. Naturligtvis bra stoff för åtskilliga filmer.

Salvatore Giuliano är död! Nej, det är ingen spoiler, utan anslaget för filmen med samma namn som mannen i fråga. Man kan kalla honom frihetskämpe eller upprorsmakare eller terrorist om man vill, hur som helst var han efter andra världskriget och fram till sin död 1950 ledare för den rörelse som slogs för Siciliens frigörelse från Italien. Det fanns många som ville se honom död och genom tillbakablickar börjar ett brokigt pussel att läggas.

Att så hänsynslöst kasta tittaren mellan tillbakablickar och nutid, helt utan varning eller ambitioner om tydlighet, är ett ganska modigt grepp. Flera gånger dröjer det ett bra tag innan jag lyckas orientera mig i tiden, då hoppen sker genom ett lika enkelt som hastigt klipp. Det kräver att man håller koncentrationen uppe och anstränger sig lite, men den som är beredd att göra det blir belönad. Francesco Rosi vet att han kan berätta genom film och att han har en tillräckligt intressant historia till sitt förfogande, så han vågar ställa sig krav på tittaren. Stilen är nästan dokumentär och väldigt realistisk. Det märks att Rosi hämtat inspiration från neo-realistiska regissörer som Vittorio De Sica eller tidiga Luchino Visconti. Mängder med karaktärer kastas fram utan mycket till presentation och det blir en hel del ansikten att hålla reda på, där deras motivation kan förklaras med en hastig replik, utan att fördjupas speciellt mycket. Förmodligen får man mer ordning på allt vid en andra titt eller om man sitter inne på kunskap om de verkliga händelserna

Släktskapet till Gillo Pontecorvos mästerverk The Battle of Algiers som kom några år senare är tydligt och filmerna släpptes med bara några års mellanrum på det mer konstnärligt tillåtande, samt politiskt medvetna, 60-talet. Salvatore Giuliano saknar dock dennas frenesi, brutalitet och ständigt ambivalenta mora. Å andra sidan är det svårt att nå samma höga nivå som Pontecorvo gjorde. Samtidigt tillåts man själv bilda en uppfattning kring Giulianos status som frihetskämpe eller mördare när hans mannar skoningslöst slår till mot representanter för den italienska staten. Man kan ana vart Rosi lägger sina sympatier, men utan att det görs avkall på att berätta så många aspekter som möjligt av historien och det en allt annat än romantiserande skildring. Det är inte lika välformulerat och skickligt tillspetsat som i The Battle of Algiers, men ändå intressant.

Tyvärr tappar filmen delvis greppet om mig någonstans i mitten, framförallt när vi hamnar i en ganska lång rättegångsscen. Det börjar pratas mer och filmens tidigare dokumentära kartläggning av frihetskriget utifrån en rad infallsvinklar hamnar i skymundan. Det är inte alls lika fängslande som tidigare och jag får svårt att hänga med i exakt vem som är vem eller varför de säger som de gör. Istället för att ta språnget ut till ett mästerverk börjar luften pysa ur filmen och Salvatore Giuliani landar istället i att bara vara intressant och lovande. För regissören Rosi kom den att bli ett genombrott och för filmvärlden en intelligent inblick i verkliga historiska händelser. Den är tveklöst värd att se om man är beredd att anstränga sig lite.

Rutinerade kommentarspårsräven Peter Cowie bjuder som vanligt på ett knastertorrt, men samtidigt faktaspäckad spår med akademisk touch. Ungefär lika delar intressant som sövande. Då rekommenderar jag hellre att man tittar igen intervjun med Francesco Rosi, som något svepande täcker in delar av hans karriär, samt den nästan timmeslånga dokumentären med samma fokus. Resterande extramaterial är mest kuriosa.

About Erik Nyström

Erik Nyström
Har låtit sitt hjärta täckas av ett lager svart bitterhet och är därmed omöjlig att charma. Åtminstone av bioutbudet. Gillar dock det som skaver lite, det som kommer från förritin och det som är lite knäppt. Driver dessutom en podcast om film. Är på det privata planet en vänsterradikal feminist från Norrland.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.