Rope

Att göra filmer med långa tagningar är en konst. Och att sedan klippa ihop dem på ett sätt som gör att hela filmen ser ut som en enda lång tagning. Även mästerregissören Alfred Hitchcock försökte sig på detta vid ett par tillfällen där filmen vi skall titta närmare på här, Rope, är den bästa.

Filmen öppnar med att Brandon Shaw och Phillip Morgan stryper en före detta klasskamrat från Harvard, David Kentley, till döds och sedan gömmer honom i en kista i deras vardagsrum. Planen är att smuggla ut liket när natten kommer och dumpa honom i en sjö. Men först skall de ha en fest hemma hos sig. En fest som de bjudit David flickvän, hans mamma och pappa, en gammal vän som förut var ihop med flickvännen och deras gamle mentor Rupert Cadell. Allt detta som ett makabert sätt att visa för dem själva att de begått det perfekta mordet och för att visa sin överlägsenhet. Men sällan går saker som planerat.

Filmen bygger på teaterpjäs och utspelar sig därför i samma lägenhet under hela filmen där kameran rör sig fram och tillbaka mellan de olika rummen där den följer huvudpersonerna. Detta är en av mest experimentella filmerna som Hitchcock gjorde där han inte bara har en väldig tajt miljö utan även långa tagningar. Totalt består filmen av tio tagningar som är mellan 04:37 till 10:06 minuter långa. Det som fungerar så bra är att de första gånger är man medveten om klippningen, när Hitchcock zoomar in på en ryggtavla för att sedan zooma ut men efter ett tag glömmer man bort detta och hela filmen känns som en enda lång tagning. Det fungerar väldigt bra med handlingen. Allteftersom festen fortsätter blir det mer och mer nerv hos besökarna. Fadern oroar sig över sonen som inte hört av sig och Phillip börjar bli märkbart nervös.

Detta är exempel på hur kraftfull klippning kan vara eller i detta fall avsaknaden av klippning. Här blir vi hela tiden fast med personerna och vad de upplever. Kameran klipper inte bort utan låter oss hela tiden följa med. Eftersom utrymmet är så trångt också blir de flesta scener med alla personer närvarande. Hitchcock väljer inte heller att sprida ut dem utan låter det hela utspela sig mer som en pjäs än en film. Det fungerar riktigt bra och stämningen blir väldigt tätt under filmens gång. Mycket tack vare bra skådespelare. John Dall är utmärkt som den narcissistiske Brandon. Han ser på alla förutom Rupert som han hyser stark beundran för. Han vill att Rupert skall hitta liket och bekräfta för honom hur rätt han gjort och vilken övermänniska han är. James Stewart spelar Ruper Cadell en roll som passar honom. Cadell framstår från början som en ganska vedervärdig människa som gärna prata om Nietzsches övermänniskan eller Thomas De Quincey. Men allt eftersom filmen fortlöper förstår vi att det är något mer bakom detta .

Filmen fick väldigt blandad kritik när den kom ut 1948 och även idag står den sig slätt mot Hitchcocks klassiker. Men som experiment är den intressant och tänkvärd. Och kanske inte dålig som några får den att framstå. Hitchcock har en rätt så diger filmlista och det är inte lätt för en film som The Rope att utmana tungviktare som Psycho, North by Northwest eller Vertigo.

Men jag gillar Rope, det är en annorlunda film från en mästerregissör och den har en bra nerv genom hela filmen och bra skådespelare. Inte ett mästerverk men en film väl värd att se.

Att göra filmer med långa tagningar är en konst. Och att sedan klippa ihop dem på ett sätt som gör att hela filmen ser ut som en enda lång tagning. Även mästerregissören Alfred Hitchcock försökte sig på detta vid ett par tillfällen där filmen vi skall titta närmare på här, Rope, är den bästa. Filmen öppnar med att Brandon Shaw och Phillip Morgan stryper en före detta klasskamrat från Harvard, David Kentley, till döds och sedan gömmer honom i en kista i deras vardagsrum. Planen är att smuggla ut liket när natten kommer och dumpa honom i en sjö. Men…

Review Overview

Betyg

80

About Pär Wirdfors

Jag har skrivit om film sedan 1999, uppväxt på Hong Kong-action och indiefilmer. Gillar det oväntade och att vaska fram guldkornen, anser att ingen film är för dålig för att inte ges en chans. Tycker om att plåga sina vänner genom att försöka förbättra deras filmsmak och få dem att släppa mainstreamfåran. Önskelistan på Amazon är till hälften bortglömda filmer från 70/80-talet och till hälften mystisk film från Asien. Utmärker sig på jobbet genom att vara levande filmlexikon.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

WP Facebook Auto Publish Powered By : XYZScripts.com