Rock of Ages

Poison, Foreigner, David Lee Roth, Bon Jovi, Twisted Sister, Def Leppard, Whitesnake, REO Speedwagon, Journey, Starship och Guns & Roses. Rockband som ägde 80-talet, vissa mer vissa mindre. Samtliga äger nu även en fet check signerad Rock of Ages.



Året är 1987
och småstadsflickan Sherrie (Julianne Hough) kommer till Los Angeles för att söka lyckan. Efter att direkt blivit bestulen på sina enda ägodelar, hennes LP-samling, hittar hon en beskyddare i Drew (Diego Boneta) som även hjälper henne att få ett jobb. Han arbetar själv i baren på LA’s en gång hetaste rockklubb och Sherrie behöver inte servera länge förrän de två är ett par. Dennis Dupree (Alec Baldwin) driver klubben tillsammans med sin närmaste man och promotor Lonny (Russell Brand) men ekonomin är så i botten att de nu sätter allt på ett kort – en sista konsert med gruppen Arsenal och rocklegenden Stacee Jaxx (Tom Cruise), innan denne startar en solokarriär. Hans manager Paul Gill (Paul Giamatti) har storslagna planer för solokarriären och dessa inleds med en intervju av Rolling Stones-reportern Constance Sacks (Malin Åkerman) just innan konserten. Utanför försöker den kristna högern dock stoppa både konserten och rockklubben genom en demonstration med Patricia Whitmore (Catherine Zeta-Jones), fru till stadens nye borgmästare Mike Whitmore (Bryan Cranston), i spetsen.


Om du inte gillar musikaler, 80-talsrock och romantiska komedier ska du inte ens gå förbi en biograf så länge Rock of Ages visas. Jag som gillar de två förstnämnda klarar i alla fall av detta, men gillar du bara en av dessa kommer du troligtvis lida en del. Gillar du inget av de tre kommer du troligtvis att ansöka till 27-årsklubben redan under förtexterna, oavsett din ålder. Jag förväntade mig en musikal, men jag blev ganska chockad av hur mycket musikal det är. Folk sjunger verkligen om de som sjunger på scen och tur är det för replikerna däremellan är verkligen inte bra. Till slut önskar jag inte mer än att de ska bryta ut i sång igen, så min biograf inte var utrustad med skämskuddar. Detta till trots att jag älskar nästan alla låtar, då jag växte upp med dem, men att inget nummer egentligen överträffar mina förväntningar. Jag vet att alla artister fått betalt, men vissa av mina favoritlåtar framförs så fel, att jag påminns om att prostituerade också kan bli våldtagna.



På klassiskt musikalmanér
är skådespelet väldigt överdrivet och stör ganska rejält faktiskt. Jag har förstått att ganska många hatar filmen och hatar man inte den banala handlingen, musiken och att alla ständigt brister ut i mer eller mindre malplacerade sångnummer, kan man gott hata den för Adam Shankmans regi. Jag kan tänka mig att det ganska ofta dök upp frågor från skådespelarna om deras senaste tagning inte var ”för mycket”, i alla fall från alla utom Russell Brand som måste tyckt det var toppen att samtliga skådisar för en gångs skull var på hans nivå. För min egen del gör Tom Cruises oväntade dekisrockare och den rena mängden låtar från min uppväxt att Rock of Ages tar sig upp på en skäms-2,5:a.

About Rikard Eriksson

Vacker som en dag och analyserar filmer ned på hink-och-spade-nivå. Jag är recensenten som aldrig skulle tveka på att röja en viktig reflektion ur världen om den hamnar mitt emellan två meningar som rimmar. Filmer jag tycker om att se är inte det välpolerade biojunket, utan de kanske är lite trubbiga i kanterna… eller bara trubbiga.

2 comments

  1. ”innan denne startar en solokonsert.” Karriär kanske???

    Bra recension och tack för varningen om musikal och romkom. Har inte uppfattat att det var det.

  2. Rikard Eriksson

    Tack bahama för upptäckandet av missen och att du gillade recensionen!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.