Rings

Rings tar ett blad från Aliens och lägger till ett s på slutet för att signalera en uppföljare. Efter tre engelskspråkiga delar baserade på det japanska originalet sitter nu konceptet gjutet över skräckfilmsgenrens klichéer. Det är inga särskilda nyheter till formulan: telefonen ringer efter att du har sett den märkliga, gryniga, svartvita filmen, du dör fortfarande sju dagar efteråt om du inte lyckats kopiera filmen och fått någon annan, intet ont anande, att se den.

F. Javier Gutiérrez tar det ökända kassettbandet med in i digitalåldern när en excentrisk amerikansk professor i biologi överför filmen till .MOV och sedan använder den på sina studenter för att försöka bevisa medvetandets existens efter döden (om nu det faktum att det här är en skräckfilm är något att gå på, så borde svaret vara uppenbart). En av studenterna är Holt, pojkvän till filmens hjältinna Julia som väldigt snart har den svarthåriga, nattlinneklädda Samara efter sig. Där skiftar filmen fokus och blir på samma gång en originberättelse och en uppföljare när Julia och Holt börjar söka efter svar på gåtan som flickan i brunnen är.

 

Det är efter en någorlunda platt början som filmen börjar bygga upp sin spänning. Det är främst i det långsamma, krypande hotet som Rings har sin behållning i. Det finns vissa försök att skapa en gotisk stämning som oftast faller på oinspirerande effekter; det här har gjorts förr. . . och ofta. När karaktärerna bara hamnar i vissa situationer för att det ger filmskaparna chansen att skapa hjärtklappning går det oftast att tänka bort behovet av logik, om så bara för sakens skull. Klumpig goddag yxskaftdialog stjälper oftast mer trots att karaktärerna hjälpsamt berättar mer än de behöver för att vi ska förstå vad som händer. Insikterna och upptäckterna blir för det mesta uttalade mer än en gång istället för att man har förlitat sig på det visuella berättandet.

Rings ställer sig i samma ”seriösa” led som tidigare Ringfilmer men också i den amerikanska skräckfilmstraditionen där huvudrollerna innehas av high-school- eller collegekids som gör något väldigt dumt och måste leva – eller dödens dö – med konsekvenserna. Rings balanserar och faller ofta på ofrivillig komedi när konceptet här är minst lika knäppt som en annan Final destination eller Terror på Elm street, utan närheten av deras impuls att driva med genren. Samara går väldigt omständiga vägar för att få som hon vill eller för att få komma åt de som sett hennes video och det är kanske trots eller tack vare alla uppenbara eller upplevda tillkortakommanden i plotten som slutresultatet faktiskt är helt ok. En popcornrulle för stunden för den som vill ha det så. En viss uppdatering av en redan existerande franchise som kunde ha varit bättre. Om ni kanske minns det genomslag The Ring hade för femton år sedan, där idén om kassettbandet faktiskt genererade en viss rädsla i verkliga livet för teknologi och telefoner (eller var det bara jag?) har den här inte mycket att komma med i övrigt.

Rings tar ett blad från Aliens och lägger till ett s på slutet för att signalera en uppföljare. Efter tre engelskspråkiga delar baserade på det japanska originalet sitter nu konceptet gjutet över skräckfilmsgenrens klichéer. Det är inga särskilda nyheter till formulan: telefonen ringer efter att du har sett den märkliga, gryniga, svartvita filmen, du dör fortfarande sju dagar efteråt om du inte lyckats kopiera filmen och fått någon annan, intet ont anande, att se den. F. Javier Gutiérrez tar det ökända kassettbandet med in i digitalåldern när en excentrisk amerikansk professor i biologi överför filmen till .MOV och sedan använder…

Review Overview

Betyg

60

About Alva Bexell

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.