Riket

”Jag ska tala om för dig att Strindberg, han var en gång i det här landet. Det var någon sommar. Det var väl i landsflykt. Det måste ha varit i landsflykt. Och vet du vad han kallade Danmark för? Ett fekalt helvete. Det är ju inte speciellt smickrande, men det är ganska träffande.”

Riket01

Det är rigshospitalet i Köpenhamn som kallas för Riket. Den svenske överläkaren Stig Helmer (Ernst-Hugo Järegård) har nyligen börjat arbeta på den neurokirurgiska avdelningen. Ingen vill anställa honom i Sverige, tror någon av hans kollegor. Han är vresig och cynisk och förklarar gärna för danskjävlarna att läkarna i Lund hade privata parkeringsplatser och inte behövde dela hiss med patienterna. Spiritisten Sigrid Drusse (Kirsten Rolffes) simulerar sjukdomar för att bli inskriven på Riket eftersom hon är övertygad om att det är där man har bäst möjlighet att kommunicera med den andra sidan. Hon blir kontaktad av en liten spökflicka som behöver hjälp.

Riket08

Jag undrar om det var Epidemic som fick Lars von Trier att se det positiva med begränsningar. Med sin låga budget var Epidemic den film som stack ut i Europatrilogin. Såväl The Element of Crime och Europa var planerade in i minsta detalj redan innan inspelningen påbörjats. När von Trier blev erbjuden att göra en TV-serie för Danmarks Radio var budgeten begränsad och tillsammans med sin samarbetspartner Tómas Gislason, som influerats av den amerikanska TV-serien Homicide, utvecklade han det som skulle komma att bli Rikets estetik. Med en handhållen kamera, skådespelare som inte behövde röra sig likadant i olika tagningar och klippning som struntade blankt i både tid och kontinuitet är Riket första anhalten på väg mot Dogma 95. von Trier hade sett Twin Peaks och ville göra någonting liknande. Han kallade det att använda vänsterhanden när han gav sig in i någonting som inte var hans rätta element för att se vad som kunde hända.

Riket12

Min lilla beskrivning av handlingen ovan upptar bara några minuter av det första avsnittet. Trots att Riket med raska steg närmar sig sin tjugoårsdag vill jag inte berätta för mycket om handlingen. Det är en serie som förtjänar att upplevas utan att tittaren vet någonting om den. Om filmerna i Europatrilogin anpassade manuset efter visuella idéer har manuset till Riket snarare anpassats efter lösa storytrådar som Niels Vørsel och von Trier knutit ihop med Rikets ramberättelse. De båda manusförfattarna bestämde på förhand vad som skulle hända i Riket och hur det skulle sluta. Utifrån den ramen kunde de sedan tillåta sig mer spontana stickspår. Planen var att den inte skulle få ett lika snopet avslut som Twin Peaks. Det är så det har låtit i intervjuer, men om man vill kan man se att förklaringen till den mystiska ambulansvagnen som ges i den andra säsongen inte riktigt stämmer överens med det som introducerades några år tidigare. Det spelar dock mindre roll. Riket är fortfarande något av det roligaste och mest morbida som har filmats.

Riket23

”För er som kommer utifrån kanske det kan verka lite cyniskt eller smaklöst att vi här på sjukhuset skojar om en liten hjärnskadad flicka. Men jag ska tala om för er att hon, Mona, hon utstrålar så mycket energi, så mycket liv. Hon är så skoj. Jag blir på gott humör varenda gång jag ser henne.”

”Jag är en gammal, trött man” brukar jag säga till barn när de vill leka någonting vilt som jag inte är sugen på. Det har jag gjort så länge jag kan minnas. Att det var en mening som hade sitt ursprung i Riket hade jag helt glömt bort. Jag har gjort den till min egen. Ernst-Hugo Järegård gör varenda replik i serien till sin egen. Min första idé när jag bestämde mig för att skriva en recension av Riket var att bara skriva ner en massa citat som Stig Helmer säger i Riket. Jag tänkte att dessa skulle räcka för att motivera det höga betyget. Men när jag väl började se om serien och skriva ner replikerna upptäckte jag att de inte var så roliga egentligen. Ändå satt jag och gapskrattade så fort Järegård öppnade munnen. Humorn sitter inte i replikerna utan i hur Järegård levererar dem. Helmer kommer från en svensk läkarkultur där alla tossigheter som inte har vetenskaplig grund avfärdas. I Danmark är ingenting för knäppt för att det ska provas. Till exempel tvingas han operera en patient som inte är sövd utan endast hypnotiserad. ”Huruvida min patient är under narkos, eller inte under narkos, eller huruvida han är under hypnos, eller kanske bara nerslagen med ett trubbigt föremål, det är mig totalt likgiltigt. Men han ska fanimej hålla käft!”

Riket04

Riket är lika ruggig som den är rolig. Kvällen när den premiärvisades på dansk TV satt jag i barndomshemmet och zappade mellan de få kanalerna vi hade i det skånska hemmet. Trots att jag inte hade något sammanhang var den sista kvarten som jag såg så otäck att jag inte glömde den. Jag fortsatte inte följa den på dansk TV utan inväntade visningen på svensk TV. Andra säsongen hade jag däremot inte tålamod att vänta på utan följde de danska sändningarna. Att läsa danska har jag inga större problem med, men att tyda vad som sägs när de pratar är svårare. Fyra fredagar satt jag klistrad och försökte förstå de danska lätena. Bristen på förståelse gjorde troligen Riket ännu obehagligare. Serien har en del grisiga inslag som söker mig betydligt mer än vad skräcksplatter någonsin har gjort. Om man som jag inte gillar att se kirurger i arbete får obehaget ännu en dimension.

Riket10

Kritiken mot läkare som finns genom hela serien ser jag inte som unik för just läkarkåren. Det är en allmän kritik mot kulturen som uppstår inom alla yrkeskårer, oavsett om det är poliser, lärare eller läkare, där man håller varandra om ryggen när någon begår misstag. I Riket råkar det vara läkare som förlöjligas och framställs som prestigefyllda avskum. För läkarna på rigshospitalet har det blivit viktigare med statusen det innebär att arbeta på landets största sjukhus än att tillgodose patienternas behov. Om jag uppfattat von Triers utveckling rätt var kritiken allvarligare menad när han gjorde Riket än den är nu. Vid den här tidpunkten (eller tidigare) ville han inte kalla sig humanist, någonting han numera kallar sig, utan försökte sig på katolicismen. De senaste åren har han snarare talat om hur han vill driva en tes som han inte instämmer med när han gör filmer. Han brukar ge den sista bilden i Breaking the Waves som exempel på någonting han inte själv tror på och den filmen gjorde han mellan de båda säsongerna av Riket.

Riket18

Redan när Riket 2 hade premiär sades det att Lars von Trier inte var lika nöjd med den som han varit med föregångaren. Jag har aldrig riktigt förstått det. Manuset blir extremare och spretar mer än någonsin, vilket bara är roligt. Man märker till och med av melodramatiken som Lars von Trier precis börjat intressera sig för i nyss nämnda Breaking the Waves. De stora känslorna som visar sig när Christian och Judith sitter vid varsin sjuksäng är ingenting som rymdes i första säsongen. Den mästerliga känslomanipulatören von Trier vet precis hur han ska göra scenerna så mycket sorgligare än vad de redan är. Den tveksamma invändningen jag kan ha mot den andra säsongen är att humorn inte är lika subtil som den var i de första fyra avsnitten. Det blir nästan lite buskis av det. Jag skrattar ändå, även om jag föredrog den mer återhållsamma humorn i första säsongen.

Riket16

Det blev aldrig en tredje och avslutande del av Riket. Först dog Ernst-Hugo Järegård och sedan Kirsten Rolffes. Därför har serien ett tumultartat slut som är långtifrån tillfredsställande. Man tänker sig att ingenting skulle ha varit sig likt i den tredje säsongen. Om jag tänker efter hade jag samma känsla efter det groteska slutet i fjärde avsnittet, men när jag äntligen fick se den andra delen visade det sig att allting var som vanligt. Så är det med alla avsnitten. Oavsett hur upprivande det föregående avsnittet slutade fortsätter livet som vanligt på rigshospitalet. Läkarna är så pass tjurskalliga att de hittar alibi i vetenskapen för det som har hänt och ser ingen anledning till oro.

Riket03

Extramaterialet är utspritt på de fyra diskarna. De två dokumentärerna heter båda två I Lars von Triers rike. Den första är en ganska klassisk promotionfilm inför premiären av Riket och den andra är ett porträtt av Lars von Trier och handlar om regissören själv. Det roliga med den sistnämnda är att journalisten verkar så förstummad över von Triers person. Han verkar inte van vid att intervjua folk som innehar minsta lilla excentritet. Lars von Triers klassiska reklamfilmer för Extra Bladet finns också här, inte bara de med Järegård utan även den där i bastun som visats i så många sammanhang. Mer promotionmaterial i form av rockvideon till ”The Shiver” (signaturmelodin till Riket), och till och med bloopers från inspelningen av den, och trailers till ett antal av von Triers övriga produktioner finns på de två sista diskarna.

Riket14

Kommentarspår finns det på utvalda scener i de åtta avsnitten. Klipparen Molly Stensgård pratar för sig själv och von Trier sitter tillsammans med Niels Vørsel. De hävdar att ingen någonsin bad dem göra någon uppföljare till de första avsnitten av Riket och ännu mindre att de skulle avsluta serien. Tanken var att den tredje delen skulle vara mer seriös och de visste hur allting skulle knytas ihop. Jag tycker gott de kan berätta hur Riket skulle avslutas. Varje gång jag ser den blir jag lika irriterad över att sista delen saknas.

"Jag ska tala om för dig att Strindberg, han var en gång i det här landet. Det var någon sommar. Det var väl i landsflykt. Det måste ha varit i landsflykt. Och vet du vad han kallade Danmark för? Ett fekalt helvete. Det är ju inte speciellt smickrande, men det är ganska träffande." Det är rigshospitalet i Köpenhamn som kallas för Riket. Den svenske överläkaren Stig Helmer (Ernst-Hugo Järegård) har nyligen börjat arbeta på den neurokirurgiska avdelningen. Ingen vill anställa honom i Sverige, tror någon av hans kollegor. Han är vresig och cynisk och förklarar gärna för danskjävlarna att läkarna…

Review Overview

Betyg

90

About Mattias Berg

Mattias Berg
Tittar gärna på filmer från barndomens 80-tal och äldre filmer jag missat. Föredrar drama och prettofilm framför action. Ser storfilmer och försöker förstå samtiden, men misslyckas för det mesta. Favoritregissörer: Lars von Trier, Michael Haneke, P.T. Anderson m. fl. Älskar även Star Wars.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

WP Facebook Auto Publish Powered By : XYZScripts.com