Revenge (återblicken 2017)

På pappret ser det så bra ut, Kevin Costner och Tony Scott är båda på toppen av sina karriärer. Costner kom ifrån Field of Dreams och Bull Durham medan Scott hade gjort Top Gun och Beverly Hills Cop II. Men resultaten blev inte riktigt vad man hade hoppats på.

Costner spelar Cochran en före detta stridspilot som efter att gått i pension beger sig ner till Mexico för att hälsa på sin vän Tibey. Tibey är en mäktig gangster som spendera mycket tid i sin hacienda där han möter olika affärskontakter. Något som inte verkar bekymra Cochran särskilt mycket. När han möter Tibeys vackra fru, Miryea, blir han direkt kär i henne och hon i honom. Snart inleder de ett förhållande. Något som Tibey inte ser på med blida ögon när han får reda på det. Han misshandlar Cochran och lämnar honom att dö. Miryea tar han till ett horhus. Men Cochran överlever och han siktet inställt på Tibey även om han själv inte vet om han kommer att överleva.

Det jag tar med mig ifrån Revenge är hur mycket det är en film regisserad av Tony Scott. Scott är en av de där regissörerna som man direkt kan se att det är han som har regisserat. Han använder sig av samma tekniker, kameravinklar och ljussättningar i de flesta av sina filmer och denna film är verkligen inget undantag. Det är rök, starkt motljus genom gardiner som blåser i vinden, alla ni som har sett några av Scotts filmer från 80- och 90-talet vet vad jag menar. Hela filmen är verkligen han ut i fingerspetsarna. Ändå blir detta inte alls lika bra som många av hans andra filmer från samma era. Varför? Kanske för att det blir för mycket stil och för lite handling. Det som finns där driver inte historien framåt och många saker känns krystade.

Skådespelarna är inte på toppform heller. Costner känns sval och Anthony Quinn i skurkrollen känns ovanligt blek. Bäst fungerar Madeleine Stowe som Miryea. Det är en ganska cynisk och hemsk historia i grunden och ingen av karaktärerna är väl något som man fattar något tyckte för. Det kanske är mitt stora problem med filmen. Jag vill tycka om hjälten och avsky skurken. Här rycker jag mest på axlarna åt Costner. Filmen tar sig lite under den andra timmen men då är det för sent att rädda det hela. Miguel Ferrer är den som fungerar bäst som någon slags hitman som hjälper Costners karaktär att hitta Miryea igen. Han känns mest trovärdig och fungerar bra.

Jag har hört en del genom åren om Revenge men aldrig kommit mig för att se den förrän nu. Kanske hade jag gillat den mer om jag såg den när den kom istället för nästan 30 år senare. Nu håller filmen ihop alls på det sättet jag hade hoppats. I slutändan fann jag den okej men inte mer.

About Pär Wirdfors

Jag har skrivit om film sedan 1999, uppväxt på Hong Kong-action och indiefilmer. Gillar det oväntade och att vaska fram guldkornen, anser att ingen film är för dålig för att inte ges en chans. Tycker om att plåga sina vänner genom att försöka förbättra deras filmsmak och få dem att släppa mainstreamfåran. Önskelistan på Amazon är till hälften bortglömda filmer från 70/80-talet och till hälften mystisk film från Asien. Utmärker sig på jobbet genom att vara levande filmlexikon.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

WP Facebook Auto Publish Powered By : XYZScripts.com