Resident Evil Village

Resident Evil har återigen tagit sig över pölen till Europa – denna gång i en snöig bergsby i östra delarna av kontinenten. Varulvar och mekaniska monster står på menyn, och frågan man ställer sig är ifall det verkligen är vad man vill ha när det kommer till Resident Evil?

Sällan har en tv-spelsserie svängt så mycket som Resident Evil har gjort genom åren. Allt från renodlad skräck till action och tillbaka. Kors och tvärs, hit och dit. Jag och kollegan Tommy hade väldigt roligt med Resident Evil 5 när det begav sig, men var det verkligen ett Resident Evil-spel? Alldeles för mycket action och knappt någon skräck överhuvudtaget var slutsumman av den delen. Resident Evil 6 gav jag ett par timmar flera år efter spelsläppet, och Resident Evil 7 har jag hoppat över helt trots enhälliga positiva recensioner. Suget har helt enkelt varit svalt sedan den briljanta fjärde delen följdes upp med en renodlad actionrökare.

Efter en introfilm som knyter ihop med händelserna i sjunde delen vaknar Ethan, spelets protagonist, upp i ett mörkt, snöigt, landskap. Hans fru har blivit skjuten till döds och deras dotter blivit tillfångatagen, och fast besluten att finna sin dotter vandrar han in i skogen. Här följer klassisk Resident Evil-anda, dock i first person, där en mörkret i kombination med det smala skenet från ficklampan samt ljuden av steg och grenar som knäcks runt om bidrar till att undertecknad sitter redo att trycka till på pausknappen som den fegis jag tydligen har blivit med åren. När man väl använder till byn i spelets titel har det blivit dag, men den öde byn framkallar ändå kalla kårar.  

I en perfekt värld är Resident Evil är lysande mix mellan skräck, pussel och action. Gärna i den ordningen om man ska rangordna attributen. Under långa stunder visar byn dessa tre attribut, även fast det varierar på olika platser. Byn fungerar dessutom som en sorts mittpunkt där målet är att störta fyra bossar, som representerar fyra olika familjer, innan man får ta sig ann ärkeskurken Miranda. Första bossen, adelskvinnan tillika vampyren Demitrescu härskar i ett jättelikt slott som tornar upp sig över byn. Denna del karaktäriseras av lite pussel samt lagom mycket skräck och action. I sann Resident Evil-anda med andra ord, även fast pusslen främst består av att hitta de olika nycklarna som krävs för att ta sig vidare. Donna Beneviento bor i ett hus i utkanten av byn och har en förkärlek för dockor som hon pyntar hela huset med. Denna del framkallade ruskigt kalla kårar hos undertecknad – värst på flera år rent av. Henne kommer det dröja innan jag hälsar på igen. I tredje området basar fiskmonstret Moreau, ett område som nästan uteslutande karaktäriseras av action, vilket även går att säga om fabriken där Heisenberg, fjärde bossen, håller till.

Resident Evil Village börjar väldigt, väldigt bra, men mattas tråkigt av ju längre äventyret pågår. Så som förklaringen till spelets olika områdena så börjas det ju med skräck, men övergår till nästan renodlad action i slutändan, precis det jag inte vill ha. Man märker när det är dags för eldstrid, för då ligger ammunitionen tätt på marken. På tal om ammunition så fungerar en välgödd karaktär vid namn Duke som din vapenhandlare. I vanlig ordning är det allehanda uppgraderingar till dina vapen som står i centrum, men han är även en hejare på att laga mat ifall du har med olika sorters kött från olika djur till honom. Rätterna han gör är inte bara goda, de bättrar exempelvis även på din livmätare.

Visuellt är Resident Evil Village urläckert med sitt snöiga landskap. I synnerhet slottet är riktigt läckert, och huset där Beneviento är riktigt läskigt med hennes dockor, och andra saker, som huserar i mörkret. Efter det tappar spelet i kvalité, vilket även påverkar intresset för undertecknad. Under andra halvan av spelet finns inte riktigt suget att fortsätta. Eller, det är inte riktigt påtagligt som i början i vilket fall då det var svårt att sluta spela. Tyvärr faller spelet tillbaka i samma, tråkiga, hjulspår där action är i fokus. Nu har jag som skrivits inte spelat föregångaren, men recensenter och fans var nöjda då fokus främst låg på skräck återigen, här har producenterna valt att gå tillbaka till action som recensenter och fans inte vill ha, vilket är ett spännande val i sig. Sammanfattningsvis är Resident Evil Village ett bra spel, klart bättre än del fem och sex, men som hade kunnat bli så himla mycket bättre.    

Resident Evil har återigen tagit sig över pölen till Europa – denna gång i en snöig bergsby i östra delarna av kontinenten. Varulvar och mekaniska monster står på menyn, och frågan man ställer sig är ifall det verkligen är vad man vill ha när det kommer till Resident Evil? Sällan har en tv-spelsserie svängt så mycket som Resident Evil har gjort genom åren. Allt från renodlad skräck till action och tillbaka. Kors och tvärs, hit och dit. Jag och kollegan Tommy hade väldigt roligt med Resident Evil 5 när det begav sig, men var det verkligen ett Resident Evil-spel? Alldeles…

Review Overview

Betyg

70

About Kenny Nordgren

En nästan värmlänning som sedan hösten 2014 är bosatt i Kungälv utanför Göteborg. Arbetar till vardags som pedagog på en låg- och mellanstadieskola. I ryggsäcken finns fem år på universitet med studier inom filmvetenskap och historia. Dagdrömmer om att inom en överskådlig framtid få chansen att skriva en doktorsavhandling rörande skräckfilm. Gillar förutom film även fotboll, tv-spel, hårdrock och att laga rolig mat.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.