Resident Evil 3

Efter succéremaken av Resident Evil 2 förra året var det självfallet bara en tidsfråga innan fler spel i serien skulle gå samma väg till mötes. Först ut (men absolut inte sista enligt ganska säkra rapporter) blev Resident Evil 3: Nemesis.

Med facit i hand är det såklart givet att Resident Evil 3 (namnet Nemesis är struket i remaken) var spelet som stod näst på tur, för det är trots allt en prolog till Resident Evil 2 då det utspelar sig dagen innan Léon och Claire anländer till Racoon City i föregående spel. Viruset har alltså här brutit ut på allvar och större delen av befolkningen har infekterats och förvandlats till zombies. Spelets protagonist, Jill Valentine, har som uppgift att ta sig ut ur staden, men det är lättare sagt än gjort då Nemesis, en zombie av modell gigantisk som hyser ett ordentligt avsky gentemot S.T.A.R.S. (Special Tactics And Rescue Service), där Jill ingår, och kommer jaga henne till vägs ände.

Jag spelade aldrig Resident Evil 3: Nemesis när det begav sig. Om jag inte tolkat det hela helt fel så beror det på följande två anledningar: 1) jag ägde aldrig spelet själv 2) det tilltalade mig aldrig att vara jagad genom hela spelet. Andra punkten kan vara lite diffus, för jagad är man ju hela tiden ändå i denna spelserie, men med Nemesis skulle det vara på ett helt annat sätt, hade jag hört. Vad jag vill ha sagt med detta är att jag i denna recension inte kan jämföra remaken med originalet, utan mitt slutbetyg bygger enbart på hur jag upplever remaken.

Säg vad man vill om Nemesis – tålig är han hur man än vrider och vänder på det.

Känslan av att vara jagad infinner sig under hela spelet, egentligen från de allra första minuterna då Nemesis gör entré tidigare än vad jag trodde var möjligt. Man vet aldrig om eller när han dyker upp, så undertecknad satt som på nålar i princip hela tiden. Ska man spara ammunition för att använda mot honom eller ska man använda dem på vanliga zombies och bara fly när Nemesis dyker upp? Det är en avvägning som spelaren måste göra.

Jag nämnde ovan att jag satt som på nålar hela tiden. Det skulle man kunna säga att jag gjorde i onödan, för tyvärr lyckas inte Resident Evil 3 med sina jump scares när Nemesis dyker upp. Det var vid något enstaka tillfälle jag blev aningens rädd, men sammantaget är denna punkt en besvikelse. Självklart infinner det sig en rädsla när han väl har dykt upp och man hör de tunga stegen bakom sig eller att han hoppar över dig och helt plötsligt står framför dig. Dessa lägen är riktigt psykiskt påfrestande. Dock kommer man inte ifrån en jämförelse med Mr. X i Resident Evil 2, och Mr. X var betydligt mer skräckinjagande än Nemesis. Tyvärr. När Nemesis, som har en stor del i spelet, inte alls levererar den skräcken man på förhand trodde och förväntade sig blir det klart minus.

Bli jagad av Nemesis bärandes på ett raketgevär är ingen angenäm upplevelse.

Jämfört med Resident Evil 2 är det uppföljaren klart mer linjär. Möjligheterna att gå tillbaka och leta efter prylar man kan ha missat existerar inte allt som oftast. Bakgrundsinfo i forma av dagböcker, filer och liknande finns inte i samma utsträckning som tidigare. Händelseförloppet utspelas rappare än i föregångaren och det är mer action nu än tidigare. Det är inte i närheten lika mycket action som i Resident Evil 5, vilket är något jag skulle kalla för ett actionspel med inslag av skräck, men det drar tydligt åt actionhållet. Ammunition har man tack och lov gott om och mycket handlar om att du ska kombinera olika sorters gunpowder för att tillverka skott till dina olika vapen.   

På förhand var det många rykten som kretsade kring hur långt, eller kort, spelet skulle vara. Med facit i hand kan vi säga att vi pratar om en varvningstid på runt 5-6 timmar. Ganska kort, med andra ord. Dessutom finns det inte så stort omspelningsvärde i det. Resident Evil 2 hade ju två olika karaktärer där man kunde lira Scenario A och B – vilket alltså betyder att man kan spela spelet i fyra olika historier (visst är de ganska lika varandra, men ändå). Om man vill spela Resident Evil 3 igen är det för att försöka sig på en högre svårighetsgrad eller leta efter bobbleheads som är 20 till antalet. 599:- är så sett ett riktigt saftigt pris. Som tur är får man med Resident Evil: Resistance, men det är ett helt eget spel som jag inte recenserar här.

Sammantaget är Resident Evil 3 ett bra spel, men det faller på en del vitala punkter. Nemesis är inte alls lika skräckinjagande som man på förhand trodde, äventyret är alldeles för kort och omspelningsvärdet är riktigt lågt. Jag tycker dock att Capcom ska fortsätta på den inslagna vägen och skicka ut fler remakes. Näst på tur? Resident Evil 4 eller Resident Evil: Code Veronica kanske? Eller varför inte Resident Evil: Zero? Hur som helst kommer det bli väldigt bra.

Efter succéremaken av Resident Evil 2 förra året var det självfallet bara en tidsfråga innan fler spel i serien skulle gå samma väg till mötes. Först ut (men absolut inte sista enligt ganska säkra rapporter) blev Resident Evil 3: Nemesis. Med facit i hand är det såklart givet att Resident Evil 3 (namnet Nemesis är struket i remaken) var spelet som stod näst på tur, för det är trots allt en prolog till Resident Evil 2 då det utspelar sig dagen innan Léon och Claire anländer till Racoon City i föregående spel. Viruset har alltså här brutit ut på allvar…

Review Overview

Betyg

70

About Kenny Nordgren

Kenny Nordgren
En nästan värmlänning som sedan hösten 2014 är bosatt i Kungälv utanför Göteborg. Arbetar till vardags som pedagog på en låg- och mellanstadieskola. I ryggsäcken finns fem år på universitet med studier inom filmvetenskap och historia. Dagdrömmer om att inom en överskådlig framtid få chansen att skriva en doktorsavhandling rörande skräckfilm. Gillar förutom film även fotboll, tv-spel, hårdrock och att laga rolig mat.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.