Replik: Varför misslyckas DCEU när Marvel gör succé?

Varför måste Aquaman se ut som Khal Drogo med en treudd?

Låt mig börja säga med att jag inte tycker Kenny har fel, det går inte att påstå att DC har gjort ett bra jobb de sista åren när det gäller sina filmer medan Marvel har de sista tio år gått från klarhet till klarhet. Men mitt perspektiv är annorlunda då jag läst både Marvel och DC under flera år och följt deras olika varianter på filmduken genom åren.

Det första man måste komma ihåg är att de 30 åren innan Iron Man dominerade DC Marvel både när det gällde bio och tv. Richard Donners Superman-filmer, de fyra Batman-filmerna på 90-talet (till och med Batman & Robin gick Warner breakeven på) och sedan Christopher Nolans Batman-triologi. På tv hade man Wonder Woman på 70-talet senare Lois & Clark och Smallville. Så DC hade en ganska etablerad grund att stå på. Så vad hände? Det är här jag har en annorlunda åsikt.

Marvel vs DC universum
DC har alltid varit en universum befolkat av superhjältar i ett alternativ universum. De bor i städer som Metropolis, Gothamn, Starling City. De kommer från en annan värld, är miljardärer eller dotter till en gud. Det är person som du ser upp till. De var skapade i en tid då det fanns ett hårt regelverk kring vad en serie fick innehålla och det märks. Även som karaktärerna har utvecklas så är de fortfarande mytiska. Marvel däremot skapade många av sina karaktärer på 60-talet. De är baserade i vår verklighet, de bor i riktiga städer och brottas med riktiga problem. Peter Parker är en fattig student, Tony Stark var alkoholist i serien. De har drag som du och jag och vi kan relatera till dem. När Marvel väl tog steget till filmen valde man att behålla dessa drag i sina karaktärer och fokusera på dem. När Thor krashlandar på jorden är han fråntagen sina krafter till hans bevisat sig värdig och det är en väldig ödmjuk resa han tvingas ta. Något många av oss kan relatera till.

Vänta nu, är det Aquaman till vänster? 00-talet kanske inte var bättre när det gäller DC trots allt.

Kontinuitet
Jag har läst serier sedan jag varit väldigt liten och följt många serier under 20-30 år. En sak serier har är att man väver samman historier för att skapa kontinuitet. Och olika serier vävs ihop för att skapa en enhetligt universum. Att hulken kommer och härjar i New York och Daredevil eller Spider-Man tvingas stoppa honom är inget konstig då läsaren känner till karaktärerna. Större events i serievärlden spänner oftast över ett år och flera olika serietidningar. I filmer förut har man haft ett statiskt universum, man har anpassat manuset efter filmlogik inte serietidningslogik. Så det har inte funnits någon annan hjälte än Batman och skurken har i slutändan fått betala sitt pris. Det såg vi också i de filmer om Spider-Man som Sony släppte på 00-talet. Men Marvel ändrade den formeln när man la till en scen i eftertexterna till Iron Man.

Här etablerar man att det finns andra superhjältar och att de kommer göra fler filmer i samma universum. Man tog logiken från serietidningar och tryckte in dem i filmen. Det görs väldigt sällan, du kan i princip se James Bond i vilken ordning som helst för de har väldigt lite med varandra att göra. I Marvels universum förväntas du veta vem Iron Man är när han dyker upp i Spider-Man Homecoming. Du förväntas till och med veta att Tony Stark och Poppy gjort slut i en tidigare film. Det gör att publiken bli investerad i handlingen på ett annat sätt och har varit ett framgångskoncept.

Etablerade karaktärer
Här håller jag inte med. Men jag kommer från annan syn då jag läser serier. Det räcker med att titta på hur försäljningen har sett ut i USA (för det är landet som har mest statistik kring detta) för att se att titlar som Justice League, Harley Quinn, Wonder Woman, Batman och Superman är oftast mer populära än Marvels motsvarigheter. Däremot har Marvel haft en ställning i Europa mycket tack vare Spider-Man och X-Men. Dessa serier har varit lätta att översätta och fått sålda medan DC har haft det mer kämpigt. Man har satsat mycket på de mer mörka toner i Batman något som inte har fungerat lika bra. Så här i Sverige tror jag inte att etablerade karaktärer spelade någon större roll.

Filmernas ton
Att låta Zack Snyder göra DCEU var kanske ett stort misstag. Men ett kanske lika stort misstag var att ta med David S. Goyer. På pappret har Goyer en imponerade resumé, Blade-triologin, Dark Knight-triologin, men allting som Goyer har gjort som har fungerat har varit mycket tack vare en kompetent regissör. Det räcker med att se när han skulle regissera och gjorde Blade: Trinity för att inse att han behöver någon annan bredvid sig. Och Snyder som gjort filmer som 300 och Watchmen innan, populära filmer med väldigt annorlunda ton mot andra superhjältefilmer. Kombination var inte särskilt lyckad och fick ett väldigt kallt och nihilistisk samhälle där Batman inte tvekar att skada folk och Superman nästa ser ner på mänskligheten. En väldig annorlunda ton mot Marvel och något som helt klart inte lockat folk.

Mannen som startade allt. Mycket tack vare Robert Downing Jr.

Finns det hopp för DCEU?
Ja framförallt nu när man tagit in Geoff Johns. Johns är en person som tidigare har varit involverad i DC serietidningar och där gjort något som man vill göra nu, ändra tonen eller introducera om gamla karaktärer. Hans mest kända exempel är Green Lantern: Rebirth och The Flash: Rebirth som skrev om karaktärerna och gjorde dem populära igen. Han har också varit med och skrivit mycket för Arrowverse på tv och varit med och lagt grunden för dessa tv-serier. Så jag tror att han kan ändra tonen i filmer och få DCEU att bli mer sammanhängande som Marvel är. Och att ta in regissörer som James Wan och svenske David F. Sandberg som regissörer för Aquaman och Shazam! bådar gott. Men nu gäller det också att skynda långsamt. Risken finns att Warner försöker för mycket för fort och att kvalitén blir lidandes på grund av detta.

About Pär Wirdfors

Jag har skrivit om film sedan 1999, uppväxt på Hong Kong-action och indiefilmer. Gillar det oväntade och att vaska fram guldkornen, anser att ingen film är för dålig för att inte ges en chans. Tycker om att plåga sina vänner genom att försöka förbättra deras filmsmak och få dem att släppa mainstreamfåran. Önskelistan på Amazon är till hälften bortglömda filmer från 70/80-talet och till hälften mystisk film från Asien. Utmärker sig på jobbet genom att vara levande filmlexikon.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

WP Facebook Auto Publish Powered By : XYZScripts.com