Remember Me

Remember Me

År 2084 är användandet av såväl Facebook som Twitter, Instagram och Vine blott minnen som kan delas i Sensen – det Neo-Paris baserade företaget Memorizes sociala medietjänst.

I en vidare utveckling av de sociala mediernas frammarsch har personliga minnen förvandlats till en handelsvara som kan digitaliseras, delas, köpas och säljas. Med människornas godkännande och ett Sensen-implantat i varje individ har ett övervakningssamhälle växt fram i utbyte mot de teknologiska bekvämligheterna det medför.

Alla i Neo-Paris är emellertid inte nöjda med den otroliga makt som minnesekonomin förser Memorize med, eller den djupa samhällsklyftan mellan de privilegierade i Saint-Michel och invånarna i Slum 404. En motståndsgrupp kallad errorister har försökt rucka på ordningen men har istället systematiskt avlägsnats från gatorna, placerats innanför Bastiljens väggar, och fått sina minnen raderade. En av dessa errorister är Nilin – en formidabel minnesjägare som både kan stjäla och förvränga sina offers minnen. Efter att även Nilin fångats in och fått sitt minne raderat får hon hjälp av erroristernas ledare, Edge, att fly från sin fångenskap. Tillbaka på fri fot måste hon söka sitt förflutna och på nytt lära sig sina färdigheter, samtidigt som hon är erroristernas sista hopp i kampen mot Memorize.

Remember Me

Medan handlingen i Remember Me bär tydliga referenser till George Orwells 1984, samt hur dagens användande av sociala medier leder till ett allt större offentliggörande av våra privatliv, känns det visuella mer typiskt franskt och för tankarna till District B13 och The Fifth Element – men till viss del även Blade Runner. Musiken sticker också tydligt ut från mängden och det märks att parisarna på Dontnod har strävat efter att ge Remember Me en filmisk atmosfär, med låsta kamerapanoreringar och storslagna stadsvyer utspridda genom spelet. Det visar sig även snabbt att vyerna inte är mer än just kulisser och oavsett om jag slåss med minnesknarkade, degenererade Leapers i slummen eller klättrar längs överklassens husfasader finns det alltid en tydligt utstakad väg som jag aldrig kan vika av från – bortsätt från ett fåtal tillfällen då det finns en återvändsgränd som max sträcker sig några meter och huserar någon form av föremål i änden. Det är tråkigt att gatorna aldrig grenar ut sig och öppnar upp för utforskade, hur lite det än hade varit, med tanke på hur väldesignad och intressant Neo-Paris som stad är.

Remember Me

Stridssystemet lånar friskt från Arkham-spelens FreeFlow-system som låter spelaren utföra attackkombinationer och undanmanövrer som sträcker sig mellan ett flertal motståndare. Till skillnad från den mörke riddaren är Nilins slagserier dock begränsade och saknar det imponerande flyt som gör Arkam-spelen till de bästa av sitt slag. Men Remember Me introducerar även egna idéer med så kallade Pressens. Genom att slåss så återupptäcker Nilin sina färdigheter allt eftersom i form av fyra sorters pressens vilka antingen bidrar med extra slagstyrka, återställer hälsa, minskar väntetid mellan specialattacker eller dubblar den föregående attackens effekt. Ordningen på dessa går sedan att fritt placera i förutbestämda attackmönster för att anpassas till olika spelstilar – ett enkelt och roligt tillskott utan något större djup. Nilin kan även utföra specialattacker, så kallade S-Pressens. Dessa går dock inte att lägga in i slagserier utan kan aktiveras då hon samlat tillräckligt av den fokus som tilldelas både genom att ge och ta skada i strid. Som så mycket annat i spelet är specialattackerna inspirerade av hacking, med namn som Sensen DOS och Logic Bomb.

Remember Me

Den mest unika aspekten i spelet är dock förmågan att förvränga minnen för att ändra offrens motivationer. Genom att tränga sig in i de digitalt lagrade minnena och aktivera buggar så kan händelseförlopp förändras och faktiska minnen ersättas av förvrängda versioner. För att få en tydligare bild så kan du tänka dig följande scenario: En berusad man sitter i en fåtölj och tar en klunk ur sin flaska innan han ställer den på soffbordet framför sig – där den nu står bredvid ett askfat och en pistol. Hans partner kommer gåendes genom rummet med en självrullande resväska – på väg att lämna honom. De båda bråkar varpå mannen blir ursinnig, greppar tag i flaskan och slungar den så att den krossas mot väggen bakom kvinnan – som sedan lämnar bostaden och mannen. Vad händer om jag spolar tillbaka händelseförloppet och saboterar robotresväskan? Vad händer om flaskan som mannen kastade i stridens hetta har ramlat ner på golvet och inte längre är det närmsta tillhygget? Vad händer om jag kombinerar någon av dessa små förändringar med en rad andra? Kan jag få mannen att minnas hur de båda försonades, eller kan jag rent utav få honom att minnas hur han mördade sin partner?

Remember Me

Idén med minnesmanipulation, hur den påverkar offret och hur det i sin tur kan utnyttjas av en tredje part är onekligen spännande. Tyvärr lämnar både genomförandet och utforskandet av ämnet en del att önska. Remember Me presenterar flera intressanta idéer och förpackar det i en unik spelvärld som förför. Tyvärr lyckas det inte riktigt kapitalisera på någon punkt och är i slutändan inte mer än ett ganska trevligt och estetiskt actionäventyr.

About Adam Bing

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.