Redaktionen väljer: Filmer om filmer

I samband med premiären av Martin Scorseses Hugo har redaktionen valt ”Filmer om filmer” med den väldigt breda begränsningen att filmerna ska handla om filmskapande på något sätt (Hugo handlar till viss del om Stumfilmsskaparen Georges Méliès).

Frågorna lyder:
1) Vilken är din favoritfilm som handlar om filmskapande?
2) Vilken filmskapares karriär och liv skulle du vilja se en spelfilm om.

Anton Bjurvald:
1) Jag älskar förebehållslöst State and Main, skriven och regisserad av David Mamet, om en inspelning av en independentfilm i den lilla staden Waterford, Vermont. Mamet och hans skådepselare (William H. Macy, Alec Baldwin, Sarah Jessica Parker, Philip Seymour Hoffman, Julia Stiles, David Paymer och en massa andra) lyckas pricka in nästan alla aspekter av filmskapande samtidigt som de gör ett roligt och gripande feel-good-drama. Hoffman och Macy skiner absolut mest, men även Parker och Baldwin som de ostyriga stjärnorna i filmen är riktigt bra.

2) Jag hade verkligen velat se en film om Sveriges bidrag till stumfilmseran där ”vi” faktiskt var en av de drivande kreativa krafterna. Mauritz Stillers och Victor Sjöströms parallella historier och rivalitet tror jag skulle göra sig ypperligt för ett nutidshistoriskt drama finansierat av en europeisk koalition. Hur de klarade av övergången från stumfilm till ljudfilm olika bra, deras relationer till Hollywood och dess skådespelare och liknande problematik vore roligt att se.

Pär Wirdfors:
1) Utan tvekan Robert Altmans The Player. En ganska kompromisslös och krass syn på hur Hollywood fungerar. Jag älskar hur manuset till Habeas Corpus läggs fram som en mörk film där det inte skall vara några hjältar eller kända personer med och det hela slutar med att Bruce Willis får rädda Julia Roberts ur gaskammaren. Detta är en väl talande bild för hur Hollywood fungerar och vilka makter som styr. Sedan är den inledande sekvensen på 7 minuter inte kattskit heller.

2) Jag skulle vilja se en film om Darryl F. Zanuck. Gärna med Philip Seymour Hoffman eller någon likande i huvudrollen. Zanuck verkade vara en mycket speciell herre som hela tiden pendlade mellan geni och galenskap.

Joakim Helmbrant:
1) Ed Wood: Att göra en film om världens sämsta regissör och få den så pass underhållande är utan tvekan bra. Filmen gjorde mig sugen att se något av Ed Wood.

2) Jag skulle vilja se en film om Sam Peckinpah.

Hans Råman:
1) Favorit är kanske inte rätt ord, men jag gillar Tropic Thunder för att den fick mig att skratta. Dels ingår ett gäng roliga trailers med filmparodier och dels har vi även en fantastisk Robert Downey Jr. som verkligen levererar bra humor när han visar upp hur method acting går till. Massor av filmreferenser som alltid är trevligt. Till och med Tom Cruise är ju rolig!

2) Quentin Tarantino och hans filmnörderi vore säkert spännande att se på film. Men det får gärna dröja länge tills det blir aktuellt. Vem som ska kunna spela honom låter jag dock vara osagt. Hur hittar man någon med det munlädret?

Mattias Berg:
1) Living in Oblivion: En dröm om en filminspelning i en dröm om en filminspelning. Eller någonting i den stilen. Steve Buscemi spelar en regissör som bland annat måste konfrontera en dvärg (Peter Dinklage från The Station Agent och Game of Thrones) som är trött på att dyka upp i filmers drömmar. Jag har inte sett den på över tio år men är övertygad om att den fortfarande håller.

2) Bo Widerberg: Jag läste biografin ”Höggradigt jävla excentrisk” i höstas och Widerberg var nog galnare än jag tidigare trott. På ett fullkomligt hänsynslöst sätt drev han människor i sin omgivning till det allra yttersta. När hans fru blev inlagd på en psykiatrisk avdelning under en av hans filminspelningar brydde han sig inte om att besöka henne utan nöjde sig med att skicka en bukett krysantemum och ett kort med texten ”Jag tänker på dig ibland”, till henne. ”Ibland”. Det kanske inte är romantiskt eller snällt, men väldigt roligt.

Maria Nyström:
1) Tristram Shandy – vasst och fyndigt rakt igenom.

2) Varför inte Sergej Parajanov. Ett verkligen dramatiskt livsöde: i ungdomen fängelse för homosexuella aktiviteter, ändå flera gånger gift och hans första fru blir tragiskt mördad av sina släktingar för att hon konverterade från islam till kristendom. Senare i livet fångläger p.g.a. sina obegripliga filmer, allmän obekvämlighet, oryskhet, och homosexualitet igen då. Släpps dock i förtid efter påtryckningar från en uppsjö av kulturpersonligheter så som Truffaut, Godard , John Updike och den franske surrealisten Lous Aragon som ska ha påverkat Breznjev personligen vid ett slumpartat möte på Bolshoiteatern. Några år senare gjorde han en kort vända i fängelse igen för mutbrott och däremellan gör han några av filmhistoriens märkligaste filmer.

Rikard Eriksson:
1) The King of the Kickboxers: Även känd som No Retreat, No Surrender 4 och Karate Tiger 4 (helt obesläktade Bloodsport hette Karate Tiger i bl.a. Tyskland). Jake (Loren Avedon) åker till Thailand för att hämnas sin brors död vid händerna och fötterna av kickboxningsmästaren Khan (Billy Blanks). Det som skiljer denna premiss från den i 80% av filmer av samma typ är att Khan dödat honom under en filminspelning, han producerar nämligen actionfilmer där birollerna dör på riktigt. På grund av denna film trodde jag när jag var mindre att snuff-filmer var hyfsat välproducerade historier med flera statister.

2) En JFK på Pier Paolo Pasolinis livsöde vore väldigt intressant att se.

About Rikard Eriksson

Vacker som en dag och analyserar filmer ned på hink-och-spade-nivå. Jag är recensenten som aldrig skulle tveka på att röja en viktig reflektion ur världen om den hamnar mitt emellan två meningar som rimmar. Filmer jag tycker om att se är inte det välpolerade biojunket, utan de kanske är lite trubbiga i kanterna… eller bara trubbiga.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.