Redaktionen tipsar: Kärleksfilmer till Alla Hjärtans Dag

Idag är det Alla Hjärtans Dag, en dag du älskar eller ignorerar. För att förhöja den lite extra har vi i redaktionen på FilmFenix samlat våra favoritfilmer inom kategorin kärlek; de passar alltså alldeles perfekt att avnjuta tillsammans med din partner (eller hund) ikväll!

Fredrik: En Officer och en Gentleman

Jag firar inte Alla Hjärtans Dag och är inte något större fan av romantiska komedier- eller dramafilmer. Men det finns undantag till alla regler och jag vill göra ett slag för en film som jag upplever som en aning bortglömd idag. Filmen är En officer och en gentleman (An officer and a gentleman), kärleksdramat med Richard Gere och Debra Winger. Handlingen är rätt enkel, en blivande pilot faller för en lokal flicka under sin tuffa utbildning. Samtidigt dras han med en sadistisk utbildningsofficer med hemska metoder. Mycket av min nostalgi kring filmen ligger i att detta var en av få filmer som låg hemma hos min farmor på vhs när jag växte upp. Jag vågar nog säga att min farmor hade en fäbless för män i uniform. Sedan skall vi inte glömma att filmen har den fantastiska låten Up where we belong, med Joe Cocker och Jennifer Warnes, på sitt soundtrack. Glad Alla Hjärtans Dag på er!

Debra Winger och Richard Gere

Claes: Betty Blue - 37,2 grader på morgonen

Skall jag välja ett passionerat kärleksdrama som gjorde ett – milt sagt– bestående intryck väljer jag den franska 80-talsfilmen Betty Blue – 37,2 grader på morgonen. Filmen öppnar med ett brak: vi hamnar genast i en mycket grafisk sexscen mellan det stormförälskade unga paret bestående av den sorglösa dagdrivaren Zorg (Jean-Hugues Anglade) och den högintensiva Betty (Béatrice Dalle). Betty tror hon funnit en mening i båda deras liv när hon hittar Zorgs opublicerade manuskript och tar på sig uppgiften att lansera honom som en blivande författare. När planerna och övriga livet inte vecklar ut sig i den riktning hon vill, går Bettys intensitet över i stegrande destruktiv galenskap. När jag såg Betty Blue för första gången för ett tjugotal år sedan blev jag otroligt tagen av en – inledningsvis – varm, rolig, och framförallt häftigt berättad kärlekshistoria fjärran från de filmgrepp man sedermera var van vid. När dramat fortskrider tar historien nya alltmer mörkare vändningar, och är en av de få filmer jag känner till som mycket träffsäkert hanterar det allvarsamma ämnet bipolär sjukdom. Det är näst intill omöjligt att inte bli berörd! Titeln syftar för övrigt på kvinnans kroppstemperatur när hon är som mest fruktsam.
Béatrice Dalle och Jean-Hugues Anglade


Svante: Call me by your name

Det är väldigt sällan jag blir berörd, eller ens visar känslor när jag tittar på film. Jag skrattar sällan åt komedier fast jag tycker det är kul och jag har aldrig gråtit till in film. Aldrig förrän jag såg Call me by your name förra vintern. Det är sällan man får bevittna en sådan enorm närhet på film som i denna, varje känsla, varje liten anspänning känns av, subtilt men påtagligt. Filmen utspelar sig i 80-talets norra Italien och handlar om den 17 åriga pojken Emilio (Timotheé Chalamet) som bor med sin familj. Hans far arbetar som arkeolog och varje sommar får han hjälp av olika studenter med arbetet och att undervisa dem. Årets student är den karismatiske tjugotvååringen Oliver (Army Hammer) från USA. Emilio börjar utveckla känslor för Oliver och Oliver lika så. Allt är dock temporärt, för när sommaren är slut måste Oliver åka hem och ett helt världshav kommer skilja de båda hjärtana åt. Detta något som de båda är mycket väl medvetna om, något som färgar hela närvaron och ger filmen en hjärtskärande melankolisk känsla. Mer än så vill jag inte berätta om filmen. Det vore att beröva er på en utsökt känslomässig åktur.

Timotheé Chalamet och Army Hammer

Nikki Melody: Silver Linings Playbook

Jag har svårt för romantiska filmer: de flesta verkar följa ett klassiskt recept som ger en smaklös kaka, och dessutom bryter de sällan normer; inte ens de som är till för att brytas. Romantik är helt enkelt för.. romantiskt för min smak. Silver Linings Playbook klarar dock en cynikers test: dess huvudkaraktärer är allt annat än mentalt stabila personer, och deras liv kantas inte direkt av solskenshistorier. En fantastisk Bradley Cooper spelar Pat, vars mamma skriver ut honom från psykavdelningen alldeles för tidigt och tar med honom hem till familjehuset. Där bestämmer sig Pat för att försöka återkoppla med sin exfru Nikki som skaffat besöksförbud. Samtidigt vill han inte ta sina mediciner för han anser att han kan hitta meningen med livet genom att finna de ”silverkantade tingen” i livet. Genom sin bästa vän Ronnie träffar Pat en kvinna som också har psykiska problem, Tiffany (spelad briljant av Jennifer Lawrence), och de båda utvecklar en relation som pendlar mellan hat, kärlek men framför allt en förståelse de båda inte kunnat få från friska människor.

Jennifer Lawrence och Bradley Cooper

Nathalie har även gjort ett inlägg om åtta osannolika par i filmhistorien som passar perfekt att läsa nu i kärlekstider; här finns länk!

Glad Alla Hjärtans Dag!


Bilder: ImdB

About Melody Nikki

Melody Nikki
En 20-nånting kalmarit som spenderar alldeles för mycket tid framför tv-serier och skräckfilmer. Ju konstigare och mer brutalt, desto mer faller det mig i smaken. Skriver mest hela tiden, drömmer om ett framtida arbete som kultur-och nöjesjournalist, och brinner, förutom för medieämnen, för feminism, anti-rasism, hip hop, hudvård, memes, filosofi och teknik. Samt dokusåpor, men det är inget jag erkänner i första hand... Kontakt: nikki@filmfenix.se

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

WP2FB Auto Publish Powered By : XYZScripts.com