Red Dead Redemption 2

Rockstars episka vilda västern-historia har gjort storslagen konsolcomeback efter en dvala på nästan ett decennium. Har väntan varit väl mödan eller är Red Dead Redemption 2 ett spel som försvinner in i mängden?

Åtta år. Åtta år! Så länge har jag fått väntat på en uppföljare till det helt suveräna vilda västern-eposet Red Dead Redemption. Med facit/recensionen i hand har det varit helt, helt klart värt den långa väntan som varit. Ja, jag svarar på min fråga redan här och nu i inledningen – det är ingen idé att sitta här och hymla. Red Dead Redemption 2 är ett mästerverk av sällan skådat slag.

Vi börjar från början. Red Dead Redemption 2 utspelar sig vid sekelskiftet – 1899 för att vara exakt. Vilda västern är snart ett minne blott då industrialiseringen har slagit rot ordentligt i landet och sprider ut sig från den civiliserade östkusten hela vägen ut till det, tills nu, laglösa väst. Allt fler människor börjar arbeta för regeringen och friheten minskar markant i denna utbredning då lagar och regler tillämpas överallt där det tidigare har rådigt laglöshet. Mitt i allt detta hittar vi Dutch Van der Linde och hans gäng som precis åkt på pumpen i Blackwater (den största staden i föregående spel) och har med pinkertons i hasorna flytt upp till de snöiga bergen i norr. I detta gäng finner vi vår huvudperson Arthur Morgan som fostrats hos Dutch sedan han var en grabb och har vid tidpunkten för spelet blivit lite av Dutchs högra hand. Det är här vårat äventyr börjar, och vilket äventyr det är.

Arthur Morgan kommer ridandes på slätterna och stannar till vid ett mindre läger där två hatt- och mustaschprydda män står och ser ut att vara hämtade direkt från valfri John Wayne-rulle. Ganska omgående ber den ena Arthur att hitta sitt eget läger. En fräck kommentar och tre dragna revolvrar senare ligger de två männen på marken med kulhål lite överallt på sin kropp. Detta är en klassisk händelse för Arthur Morgan. För min Arthur Morgan alltså. Jag skjuter aldrig först, men slänger någon ut sig en spydig kommentar finns risk att revolvern eller repeterkarbinen slits upp illa kvickt och förvandlar den otrevlige till en schweizerost. Så länge det inte är ett vittne förstås, för då rusar den till närmsta lagman och jag får en bounty på mig i den regionen som kostar skjortan att bli av med, såvida inte du struntar i att rida till närmsta postkontor för att pröjsa din egen prislapp och ha prisjägare efter dig som dyker upp i tid och otid. Hur du vill spela och leva väljer du helt själv. Är du en sådan som inte drar dig för att råna närmsta förbipasserande eller gör du det inte om du inte är illa tvungen för att överleva? Eller gör du som undertecknad och håller dig mitt i mellan? Hur du än väljer att spela har du en stapel där varje dåd och/eller gärning bidrar till att det ändras åt något håll. Ifall du är snäll eller elak helt enkelt, om vi ska hårddra det. Detta kan ha en negativ eller positiv inverkan på vad människorna i städerna säger om dig samt hur de bemöter dig.

Utseendemässigt kan du klä och frisera den gode Arthur på en massa olika sätt. Skägget går att odlas, trimmas och formas, likaså frisyren. Låt bli att raka dig (vilket du kan gör i gängets läger eller hos barberare) och du ser ut som en vildman från djupaste skogen som inte sett bebyggelse på sju år. I klädväg finns det en rad olika uppsättningar och kombinationer du kan välja på. Kläder skaffar du främst i städerna hos skräddare eller i affären samt hos trappers som tillverkar kläder av djurskinn. Förutom kläder får du välja boots, hölster, patronbälte, hängslen…

Valfriheten är stor och möjligheterna många. De som spelat föregångaren vet att jaga djur är en stor del av spelet, och så är även fallet i uppföljaren. Det finns hundratals olik djurarter att hitta och jaga – alla med en liten informationsruta där det förtäljs hur djuret ska skjutas för att få bästa möjliga kvaliteten på skinnet sedan när man ska flå dem. Skinnet kan du sedan ta med till ditt camp och donera som sedermera renderar i uppgraderingar av Arthurs väska eller bling-bling till lägret. T.ex. en alligatorskalle på Arthurs tält. Du kan också ta dina djurskinn till en trapper så kan han lösa en bävermössa till dig eller något annat obskyrt.

En gång spenderade jag runt 45 minuter för att spåra och skjuta en svartbjörn som hela tiden vände bakdelen mot mig när jag fick syn på den. När jag väl fick fritt skottfält mot huvudet lyckas jag av någon outgrundlig anledning missa och sätta kulan i axeln varpå kvaliteten på skinnet bedömdes som ”poor”. Nästan en timme rann i väg till detta, och det är inte enda gången det har hänt heller för den delen. Texas hold’em, tillsammans med flera andra spel, är andra variabler som bidrar att speltiden drar iväg utan att egentligen ”göra något”, som är en av spelets andra styrkor.

Hänga i dit läger är något annat man kan göra om man inte orkar spela uppdrag, spåra djur eller råna några stackars människor. Varför inte spela lite poker? Eller varför inte slå dig ner vid lägerelden och få dig en gammal historia berättad för dig? Det är nästan hela tiden någonting nytt som händer eller berättas vilket gör lägret, och spelet, väldigt, väldigt levande. Ditt läger måste även det underhållas, så missa inte chansen att lämna in ett kadaver till Pearson för matens skulle eller donera lite pengar/föremål i lägerkassan som du tids nog kan köpa uppgraderingar till lägret för och hålla allas humör uppe. För att göra spelet ÄNNU mer levande flyttar du och ditt gäng lägerplats ett flertalet gånger under spelets gång vilket bidrar till att storyn aldrig riktigt känns som att den skulle stå still. I varje fall inte någon längre tid.

Det går inte att skriva en recension om Red Dead Redemption 2 utan att kommentera hur fullständig magnifik grafiken och designen är. Jag kan rida runt på olika ställen på den gigantiska kartan och bara kolla på vyerna, och som det känns nu kommer jag kunna göra det om flera månader också. Ta varje tillfälle i akt att rida omkring i de olika omgivningarna, allt från snötäckta berg till klassiska vilda västern-stäpper och träsk, och bara njut. Animationen på såväl människor, hästar och andra valfria djur är så genomarbetad att man blir alldeles mållös.

Bortsett från huvudstoryn, som klockar in på över 60 timmar, finns mängder med sidouppdrag att hållas med. Uppdragen, både huvud- och sidouppdragen, kan innefatta att du ska driva in pengar till ditt läger, sno en vagn eller bara dricka dig helt redlös tills till och med texten står baklänges. Det blir aldrig tråkigt, helt enkelt. Du får även hålla koll på ifall du är över- eller undernärd. Är du det förstnämnda påverkas din kondition och är du det sistnämnda har du inte lika mycket i liv. Då får man äta mera mat. Eller mindre. Sömn är även det viktigt då det återställer alla dina mätare (kondition, liv och dead eye). När du dunkar upp ditt tält/sovplats ute på vidderna kan du även tillaga mat/förnödenheter framför din brasa vilket är ett måste under spelets gång. Detta går givetvis att tillverka under valfri brasa, men det är något särskilt med att dunka upp sitt tält ute på stäppen eller på en bergssluttning vid en skog och kocka lite grann.

Nu återstår det bara att summera denna text, och som de flesta mest troligt förstår så är jag helt såld. Red Dead Redemption 2 är ett av de absolut bästa spelen jag haft nöjet att spela under mina 31 år. Ett mer levande spel än detta har jag inte stött på som samtidigt även är så otroligt inbjudande. Varje spelsession är inte den andra lik då valmöjligheten är så förbluffande stor – ena dagen kanske jag spenderar i skog och floder för att jaga bäver, medan den andra och tredje dagen spenderas med att göra uppdrag respektive samla in pengar. Det blir inget annat än högsta betyg.

 

Rockstars episka vilda västern-historia har gjort storslagen konsolcomeback efter en dvala på nästan ett decennium. Har väntan varit väl mödan eller är Red Dead Redemption 2 ett spel som försvinner in i mängden? Åtta år. Åtta år! Så länge har jag fått väntat på en uppföljare till det helt suveräna vilda västern-eposet Red Dead Redemption. Med facit/recensionen i hand har det varit helt, helt klart värt den långa väntan som varit. Ja, jag svarar på min fråga redan här och nu i inledningen – det är ingen idé att sitta här och hymla. Red Dead Redemption 2 är ett mästerverk…

Review Overview

Betyg

100

About Kenny Nordgren

Kenny Nordgren
En nästan värmlänning som sedan hösten 2014 är bosatt i Kungälv utanför Göteborg. Arbetar till vardags som pedagog på en låg- och mellanstadieskola. I ryggsäcken finns fem år på universitet med studier inom filmvetenskap och historia. Dagdrömmer om att inom en överskådlig framtid få chansen att skriva en doktorsavhandling rörande skräckfilm. Gillar förutom film även fotboll, tv-spel, hårdrock och att laga rolig mat.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

WP Facebook Auto Publish Powered By : XYZScripts.com