Skapa kontoLogga in
 
RSS Feed Twitter Facebook Instagram

The Bodyguard
VN:F [1.9.14_1148]
Rating: 1.0/5 (1 vote cast)

The Bodyguard

Whitney Houston avled den 11:e februari 2012, av allt att döma som resultat av ett långvarigt drogmissbruk. Kändisskapet är inte lätt att bära för alla och somliga släpar runt på en del i bagaget som är mer än vad de klarar av att hantera. En del träffar bara fel person vid fel tillfälle i livet. The Bodyguard var filmen som förvandlade Houston från stjärna till megastjärna och från sångerska till skådespelare. Jag kan inte låta bli att undra om hon fortfarande kanske varit i livet om hon inte gjort den, vilket på alla tänkbara sätt hade varit att föredra.

När den professionelle livvakten Frank Farmer något motvilligt tar på sig uppdraget att beskydda impulsiva sångerskan tillika skådespelerskan Rachel Marron efter att denne blivit mordhotad av ett besatt fan, anar han inte vad han ger sig in på. Samtidigt som de båda inleder en trasslig kärleksaffär står det snart klart att Rachels liv definitivt är i fara och personen som vill se henne död inte skyr några medel.

Likheterna mellan Rachel Marron och Whitney Houston är så uppenbara att man nästan undrar varför de ens bemödade sig med att skapa ett fiktivt namn. En sångerska med en rad hits i ryggen som nu även blivit skådespelerska, men all koppling till verkligheten upphör omedelbart när det visar sig att Rachel blivit nominerad till en Oscar för bästa kvinnliga huvudroll, något Houston aldrig skulle blivit. Aldrig någonsin. Hennes bristfälliga skådespel är ett problem genom hela filmen och tydligen klipptes hennes roll ner efter dålig respons från testpubliken, men jag har ändå svårt att bli riktigt provocerad av detta. Hon är inte skådespelare i grunden och det hade säkert gått att hålla hennes karaktär än mer i bakgrunden om det inte vore för att man tvingat fram den romantiska intrigen. Hur någon kunnat tro att man ska köpa deras romans och de vändningar den tar känns obegripligt, då paret mest påminner om två bipolära 13-åringar, helt befriade från all nödvändig personkemi. Deras relation irriterar betydligt mer än engagerar. Ursprungligen, någon gång i mitten av 70-talet när manuset började cirkulera, var Steve McQueen påtänkt i rollen som Frank, och Kevin Costner gör sitt bästa för att imitera denne, men istället för att vara tystlåtet cool blir han oändligt tråkig. Nej, det är verkligen inte lätt att investera känslomässigt i karaktärerna.

Manuset är även väldigt förutsägbart och allt annat än välskrivet, där man låtit det storslagna i att inkludera Oscarsgalan gå före allt rim och reson, eller där en säkerhetsexpert tar det ena märkliga beslutet efter det andra. Den redan nämnda kärlekshistorian hänger dessutom ganska fritt utanpå resten av berättelsen och fungerar inte på något sätt som en drivkraft åt handlingen. Regissören Mick Jackson har i övrigt mest arbetat inom tv och tillför inte direkt något som kan lyfta soppan till hjälpliga nivåer. Det finns ett par scener som har potential, men de känns bara slarvigt iscensatta och helt utan kreativitet. Man undrar nästan om tanken varit att göra allt med filmen så slätstruken som möjligt, så att det enda folk minns är de två redan välkända huvudrollsinnehavarna.

Förutom att ledmotivet sätter sig som ett myggbett i huvudet, har The Bodyguard i princip ingenting att komma med. Som thriller saknar den spänning, som romantiskt drama saknar den all form av gnista mellan de två helt tomma huvudkaraktärerna som dessutom är illa porträtterade. Ibland blir får man känslan av att man helt enkelt mixat promotionmaterial för Whitney Houstons sångkarriär med ett halvhjärtat avsnitt av Remington Steele eller att man varit så upptagen med tanken på att göra en storfilm att innehållet helt glömts bort. Det blir bara ett drygt två timmar långt ingenting med sorgkant, då det är svårt att inte tänka på hur tragisk huvudrollsinnehaverskans alldeles för tidiga bortgång ändå är.

VN:F [1.9.14_1148]
Rating: 1.0/5 (1 vote cast)
The Bodyguard, reviewed by Erik Nyström on 2012-04-15T07:00:15+00:00 rating 1.0 out of 5
The following two tabs change content below.
Erik Nyström

Erik Nyström

Har låtit sitt hjärta täckas av ett lager svart bitterhet och är därmed omöjlig att charma. Åtminstone av bioutbudet. Gillar dock det som skaver lite, det som kommer från förritin och det som är lite knäppt. Driver dessutom en podcast om film. Är på det privata planet en vänsterradikal feminist från Norrland.
Publicerad den 15 april, 2012

2 kommentarer

Kommentera
  • Erik Larsson säger...
    15 april, 2012 - 11:29

    Ändå mycket nostalgi trots att hantverket kanske inte imponerar.

    Svara
  • Mikael Maad säger...
    4 juli, 2013 - 23:54

    För mig är det svårt motivera ett lägre betyg än 3, men så ser jag också nostalgin i det här och det gör mig på något sätt onykter. Det finns bara så många scener som lyfter filmen till en spännande historia. Lite som Shoot to Kill.

    Svara

Kommentera