Skapa kontoLogga in
 
RSS Feed Twitter Facebook Instagram

James Bond #7: Diamonds Are Forever
VN:F [1.9.14_1148]
Rating: 2.0/5 (1 vote cast)

James Bond #7: Diamonds Are Forever

1971 var Bond tillbaka med Sean Connery i huvudrollen. Men Diamonds Are Forever har mer gemensamt med Roger Moores senare filmer än Sean Connerys tidigare.

Filmen tar vid där den förra slutade och vi ser Bond åka runt jorden på jakt efter Blofeld. Till slut får han tag på honom och dödar honom. Nöjd med att ha hämnats sin frus död beger sig Bond tillbaka till Storbritannien där han får i uppdrag infiltrera en smugglarring. Diamanter har förts ut ur Sydafrika i en oroväckande hög omfattning och Bonds uppgift är att hitta vem som gjort detta och sätta stopp för det hela. Ett uppdrag som tar honom från Amsterdam till Las Vegas där den rike miljonären Willard Whyte håller på med något skumt.

George Lazenby blev erbjuden ett kontrakt för sju filmer men gjorde bara en. Efter att ha tittat på flera olika skådespelare, bland annat John Gavin, bestämde sig producenterna till slut att erbjuda Sean Connery 1,25 miljoner dollar för att komma tillbaka för en sista film, på den tiden en rekordsumma. Man plockade även tillbaka Guy Hamilton som regissör som var den som satte fart på serien med Goldfinger. Man hade till och med en handling där Auric Goldfingers tvilling skulle hämnas dennes död. Det var uppenbart att man såg den förra filmen som ett misslyckande och verkligen ville gå tillbaka till den formula som Goldfinger patenterade. Spectre är tillbaka även om de inte nämns vid namn och detta är den sista Bondfilmen som Blofeld är skurk i. Överlag känns det som att Saltzman och Broccoli ville spela med väldigt säkra kort.

En sak som dock sker i denna film är att humor får en betydligt större framtoning. Sean Connery har dock en utstrålning som gör att han klarar av detta relativt bra, men en gräns passerades helt klart med denna film. Men det är inte bara Bond och kvicka repliker, nej hela filmen genomsyras av detta. Inspelningen av den fejkade månlandningen, Blodfeld som klär ut sig till kvinna, Felix Leiter skäller på Bond som han vore en busig skolpojke etc. Handlingen är också överdrivet komplicerad och invecklad. Filmen är fylld med luckor i handlingen, luckor som finns där för att manusförfattarna antagligen inte kunde svara på dem själva. Bytet från Goldfingers tvilling till Blodfeld och Willard Whyte hjälpte nog inte till heller.

Ett annat problem med filmen är skurkarna, Blofeld är varken skrämmande eller ondskefull i denna film och Bond verkar inte hata honom så mycket för att ha dödat hans fru. Mr. Wint och Mr. Kid får väl godkänt, och även om de aldrig känns särskilt farliga är de skönt onda. Sedan har vi Bambi och Thumper, två undersköna kvinnor som sparkar Bonds rumpa tills de hamnar i en pool. Då har Bond plötsligt övertaget och ger dem ordentligt mer stryk tills Felix Leiter kommer och skäller på honom.

Visst jag får erkänna att jag har skoj emellanåt när jag ser Diamonds Are Forever, men det är samtidigt en riktigt dålig Bondfilm. Allt känns oinspirerat, överdrivet och fånigt. Detta är en försmak av vad som komma skall med Roger Moore som Bond, och början på nästan 20 år av (med några få undantag) sega tråkiga Bond-filmer. Men denna har dock riktigt bra musik, vilket är ett litet plus.

VN:F [1.9.14_1148]
Rating: 2.0/5 (1 vote cast)
James Bond #7: Diamonds Are Forever, reviewed by Pär Wirdfors on 2012-09-08T00:07:09+00:00 rating 1.5 out of 5
The following two tabs change content below.

Pär Wirdfors

Stockholm
Skrivit om film sedan 1999, uppväxt på Hong Kong-action och indiefilmer. Gillar det oväntade och att vaska fram guldkornen, anser att ingen film är för dålig för att inte ges en chans. Tycker om att plåga sina vänner genom att försöka förbättra deras filmsmak och få dem att släppa mainstreamfåran. Önskelistan på Amazon är till hälften bortglömda filmer från 70/80-talet och till hälften mystisk film från Asien. Utmärker sig på jobbet genom att vara levande filmlexikon.
Publicerad den 8 september, 2012

Kommentera