Spielberg

Två timmar och tjugosju minuter av nästan oavkortat ryggdunkande på en av världens mest framgångsrika regissörer, både kommersiellt och konstnärligt. Är det värt tiden?

Schindlers List – en vattendelare i Spielbergs karriär.

Jag är omättlig vad gäller Spielberg. Jurassic Park är min favoritfilm genom alla tider, ohotad etta numera, och Hajen ligger på topp tio. Till och med hans större snedsteg (AI, Hook) och tröttare uppföljare (Kristalldödskallens rike, Lost World) kan jag fastna i om jag snubblar över dem. Uppenbarligen är jag inte ensam. I Susan Lacys HBO-dokumentär från i år sitter det en gedigen skara filmskapare (mestadels män) och dräglar över hans livsverk. Mycket av berömmet har jag hört tidigare från extramaterial bakom kulisserna på Spielbergs filmer eller i tidigare dokumentärer som den ambitiösa Easy Riders, Raising Bulls (rekommenderas varmt!).

Men det är ändå roligt att se ännu lite gråare och i några fall mer tunnhåriga och ögonbrynsbuskiga kollegor som DePalma, Scorsese och Lucas berätta om deras gemensamma framgångar i början av 70-talet. Dels är det alltid lika fascinerande hur de tre tillsammans med Spielberg och Coppola (deltar inte i den här hyllningen annat än i arkivbilder) både slog så stort ungefär samtidigt och (kanske med undantag för Lucas) matade ur sig framgångsrika filmer långt efter sina respektive genombrott. Det jag kanske inte hade väntat mig lika mycket av var Spielbergs rätt trasiga uppväxtmiljö med en skilsmässa han bar med sig i många av sina filmer. Sprickan mellan far och son är en av den mest tydliga röda tråden genom hans alster på vita duken. Spielberg skyllde denna olycka nästan helt på sin far, när det senare i livet visade sig att det var modern som lämnat fadern, dessutom med dennes bäste vän (återskapat bland annat i Catch me if you can).

En av få gånger Bruce fungerade.

Denna relativt osminkade bild av uppväxten och hur Spielberg hanterat detta, tillsammans med hans återfunna stolthet över sitt ursprung i och med filmer som München och Schindler’s list, är dokumentärens mest intressanta delar. Där blir inte kritiken odelat positiv och det är ju mycket mer intressant.

För även om det finns mycket godis att hämta i hur olika uppenbart begåvade filmskapare inspirerats och imponerats av Spielberg, speciellt när de kliver bort från svepande beröm och går in på mer detaljer, så är ju misstag oftast mer intressanta. Gottande i andras olycka är totalt ointressant men snedsteg lär oss mer än succéer. Spielberg säger tidigt i dokumentären att han är bäst när han inte riktigt har koll och att han är mest tillfreds när han “slagit sig ur ett hörn”. Ett mycket intressant uttalande av en upplevt väldigt stabil regissör. Jag hade gärna hört mer om historier kring filmskapandets svårigheter. Nu är det mest det vanliga tjatet om hajen Bruce som var en katastrof, men nog måste det skett i andra filmer?

Lincoln, en av Spielbergs mer underskattade storverk.

Det är egentligen den lilla avsaknade av kritik som gör att jag inte kan ge detta full pott. Kritiken mot Spielbergs brist på djup (verklig eller inte) avfärdas lite väl fort. Dessutom hade jag gärna hört honom (och andra) resonera mer kring hans producentgärning. För även om Spielberg har regisserat mängder av mästerverk så har han flera rätt stora plumpar på sitt producentprotokoll. Ett resonemang kring hans inblandning i Transformers-kvintologin, den största styggelsen i modern filmhistoria, hade jag gärna varit nyfiken på. Men jag vill inte bara höra mer om det dåliga han varit med och producerat. Hur många fingrar hade han med i spelet kring JJ Abrams uppenbara Ablin-hyllning Super 8, Clintans andravärldskrigstvillingar Letters from Iwo Jima och Flags of our Fathers, Disney-utmanaren Resan till Amerika eller i princip alla bra ungdomsfilmer från 1984 och framåt? Producerandet reduceras istället till ett förbiflygande bildkollage.

Ni märker att jag inte hade några problem att hitta glädje i 140+ minuter om Spielberg. Jag hade gärna sett det dubbla. För även om Spielberg är välkänd och omtalad så är han inte jätteöppen kring sina egna verk, han deltar till exempel aldrig (så vitt jag vet) i kommentarspår till sina filmer.

En systerfilm till denna dokumentär som bara pratar om hans arbete med andras filmer och kanske även hans inblandning i andra medier och hans gärning för att utveckla dokumentärfilmsgenren (nämns till viss del här) hade jag ätit med stora skeden. För alla intresserade av filmskapande och personen Steven Spielberg rekommenderas denna väl ihopsnickrade, men kanske lite väl godartade, dokumentär.

Två timmar och tjugosju minuter av nästan oavkortat ryggdunkande på en av världens mest framgångsrika regissörer, både kommersiellt och konstnärligt. Är det värt tiden? Jag är omättlig vad gäller Spielberg. Jurassic Park är min favoritfilm genom alla tider, ohotad etta numera, och Hajen ligger på topp tio. Till och med hans större snedsteg (AI, Hook) och tröttare uppföljare (Kristalldödskallens rike, Lost World) kan jag fastna i om jag snubblar över dem. Uppenbarligen är jag inte ensam. I Susan Lacys HBO-dokumentär från i år sitter det en gedigen skara…

Review Overview

Betyg

80

About Anton Bjurvald

Anton Bjurvald

Anton Bjurvald äter från alla filmtallrikar, även om han är mycket försiktig med svensk film och skräck. Båda ger mer obehag än glädje och får alltså förtäras i små doser. Han ger automatiskt två fenixar extra i betyg till filmer med mustascher, dinosaurer och/eller som uppfyller Bechdel-kraven. Vid sidan om filmintresset driver han två entusiastiska podcasts om serietidningar respektive NHL-hockey.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

*

Facebook Auto Publish Powered By : XYZScripts.com