Recension: Quick ”Skådespelare i sitt esse”

Tro det eller ej, men jag har faktiskt lyckats missa hela historien om Thomas Quick, eller Sture Bergvall som han egentligen heter. Trots ett true crime-intresse har Sture obemärkt glidit mig förbi som en vålnad och vore det inte för denna, så kallade, journalistiska dokumentärfilm, hade jag kanske aldrig gripits tag av Stures öde. För greps, det gjorde jag.
Det är en tung historia du som tittare bevittnar. Stundtals mycket grov och mordiskt brutal, andra gånger känslosam och sorglig. Tillslut kunde jag inte hålla tillbaka tårarna utan lät filmen beröra mig så som såväl som Stures som Hannes öde bör beröra människor; så som denna film bör beröra tittaren.

Det är en stabil film, något man förväntar sig när den är signerad regissör Mikael Håfström. Det finns svagare punkter: för snabba hopp mellan händelser och scener i slutet, vissa jobbiga byten mellan filmen och starka bilder för att ge en journalistiskt dokumentäreffekt, karaktärer som saknar utveckling, händelser som flyter in i varandra.. Allt detta beror på tidsbrist, vilket är förståeligt. Det är en enorm historia förpackad i knappt två timmars format, men tyvärr har vissa filmiska felprioriteringar gjorts längs vägen.

Historien och manuset är däremot fläckfritt. Skådespelarna är i sitt esse. Scenografin får tittaren att känna som att hen är med på plats. Det finns helt enkelt det som väger upp för felprioriteringarna, och de väger tungt. Quick är en spännande film där det aldrig blir jobbigt att sitta i biosalen under dess 110 minuter.

Jonas Karlsson är en starkt lysande stjärna på Sveriges skådespelarhimmel, och har varit det så länge jag kan minnas att jag älskat film. I Quick levererar han ytterligare en fantastisk prestation som den kedjerökande, ständigt sökande och stressade Hannes. Hans motspelare Alba August bleknar tyvärr bredvid honom och märks knappt av alls i filmen: jag kan inte riktigt minnas vad hon åstadkom, eller ens varför hon var en viktig del av historien.

David Dencik spelar Thomas Quick/Sture Bergwall och utmärker sig framför allt i porträtteringen av Sture under medicinrus, terapier och förhör när han pendlar mellan glädje och vrede, lugn och mani. Hans gestaltning av dessa tillstånd är något av det bättre jag sett i svensk skådespelarhistoria och jag hoppas han vinner en välförtjänt utmärkelse för den.

Skådespeleriet är toppklass, och det lyfter filmen från att bli en ganska bra film till att utmärka sig i sin genre. Quick är en perfekt blandning av true crime, känslosam biografi och spännande thriller; definitivt en av årets mest sevärda svenska filmer.

Bilderna är från Google.

Tro det eller ej, men jag har faktiskt lyckats missa hela historien om Thomas Quick, eller Sture Bergvall som han egentligen heter. Trots ett true crime-intresse har Sture obemärkt glidit mig förbi som en vålnad och vore det inte för denna, så kallade, journalistiska dokumentärfilm, hade jag kanske aldrig gripits tag av Stures öde. För greps, det gjorde jag.Det är en tung historia du som tittare bevittnar. Stundtals mycket grov och mordiskt brutal, andra gånger känslosam och sorglig. Tillslut kunde jag inte hålla tillbaka tårarna utan lät filmen beröra mig så som såväl som Stures som Hannes öde bör beröra…

Review Overview

Betyg:

Betyg:

80

About Melody Nikki

Melody Nikki
En 20-nånting kalmarit som spenderar alldeles för mycket tid framför tv-serier och skräckfilmer. Ju konstigare och mer brutalt, desto mer faller det mig i smaken. Skriver mest hela tiden, drömmer om ett framtida arbete som kultur-och nöjesjournalist, och brinner, förutom för medieämnen, för feminism, anti-rasism, hip hop, hudvård, memes, filosofi och teknik. Samt dokusåpor, men det är inget jag erkänner i första hand... Kontakt: nikki@filmfenix.se

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.