Recension – Hearthstone – Mean Streets of Gadgetzan

Brottslighet, hemliga sällskap och ny spelmekanik. Hearthstones senaste stora expansion har funnits ute i en och en halv månad så vad kan vi dra för slutsatser?

Den största stora nyheten i MSoG är att de nio klasserna buntas ihop i tre “familjer”. Goons (Hunter, Warrior och Paladin) puttas mot mer kontrollbaserade lekar med kort som påverkar handen före brädet och gör billiga små minions stora och köttiga. Kabal (Mage, Priest och Warlock) utmanas att nyttja mängder av olika sorters kort för att kunna få till svårslagna kombinationer. Jade Lotus (Rogue, Druid och Shaman) lockar fram mängder av Golems som blir starkare ju fler som frammanats innan dem.

Knuckles är en gorilla med knogjärn, frågor på det?

Blizzard fortsätter att stämma av hur spelflödet genrellt fungerar utan att vilja peta alltför mycket i favoritlekarna. Flera “självklara” kort, som Sylvanas Windrunner, har istället för att försvagas fått uppenbara kontringskort. Dessutom har fler kort som ökar slumpen introducerats, men det görs på ett sätt som möjliggör en genomtänkt strategi mer än att underblåsa rent kaosspelande.

Design har alltid varit Blizzards styrka och tematiskt håller nästan alla nya kort hög standard. En av mina favoriter är det legendariska kortet Knuckles som om man tittar närmare består av Warrior-vapnet Brass Knuckles och det neutrala tauntkortet Silverback Patriarch. Men det är inte bara grafiskt som korten hör ihop. Knuckles har nämligen motsvarande kostnad, liv, attackvärde och nästan samma specialegenskaper som de två korten kombinerat. Små detaljer som egentligen inte betyder supermycket men som vittnar om att Hearthstones designers bryr sig lite extra.

Annars är inspirationen från genrefilmer uppenbar i MSoG. Gangsters, hemliga kulter och orientaliska mystiker får alla en kärleksfull släng av sleven. Kort som ”Sleeps with the fishes” där en förbryllad murloc (som andas under vatten) försetts med cementskor eller Dirty Rat som förstås är en bokstavlig tolkning av den klassiska maffia-förolämpningen.

Bland mina nya favoritlekar som inte bara är gimmickar syns en attack-Priest vars taktik går ut på att ta marginellt mindre stryk än motståndaren, en evighets-Druid som tröttar ut motståndet och fyller brädet med Golems och en nygammal Murloc-Paladin med i princip bara kort som kostar en eller två mana.

Mean Streets of Gadgetzan är inte revolutionerande men bidrar med en hel del friskt nytt blod och inspirerar till nytt tänk i vissa lekar. Den är inte riktigt lika omvälvande som Whisper of the Old Gods men betydligt mer intressant än både Goblins and Gnomes och Grand Old Tournament.

Brottslighet, hemliga sällskap och ny spelmekanik. Hearthstones senaste stora expansion har funnits ute i en och en halv månad så vad kan vi dra för slutsatser? Den största stora nyheten i MSoG är att de nio klasserna buntas ihop i tre “familjer”. Goons (Hunter, Warrior och Paladin) puttas mot mer kontrollbaserade lekar med kort som påverkar handen före brädet och gör billiga små minions stora och köttiga. Kabal (Mage, Priest och Warlock) utmanas att nyttja mängder av olika sorters kort för att kunna få till svårslagna kombinationer. Jade Lotus (Rogue, Druid och Shaman) lockar fram mängder av Golems som blir…

Review Overview

Betyg

70

About Anton Bjurvald

Anton Bjurvald
Anton Bjurvald äter från alla filmtallrikar, även om han är mycket försiktig med svensk film och skräck. Båda ger mer obehag än glädje och får alltså förtäras i små doser. Han ger automatiskt två fenixar extra i betyg till filmer med mustascher, dinosaurer och/eller som uppfyller Bechdel-kraven. Vid sidan om filmintresset driver han två entusiastiska podcasts om serietidningar respektive NHL-hockey.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.