Queen of the desert

Över femtio år efter förseelsen kommer nu en sorts systerfilm till David Leans ständigt hyllade Lawrence of Arabia. Huvudpersonen Gertrude Bell var samtida med Lawrence och gjorde sig ett namn som kartritare, upptäcktsresande och politiker under det tidiga 1900-tal när britterna utökade sina landinnehav i mellanöstern. Bell levde en betydande del av sitt liv på den arabiska halvön och ligger begravd i staten Irak som hon var med att skapa. Hon kom att bli en av dem som stod bakom gränsdragningarna när det brittiska imperiet övertog territorium från det Ottomanska kejsardömet som vid första världskrigets utbrott låg i sluttampen av sitt 500-åriga rike. Queen of the desert har alltså en mycket rik bakgrundshistoria och ett intressant levnadsöde i sin hand.

queen_of_the_desert_523x2751

Regissör Werner Herzogs vinkel på det historiska skeendet är tyvärr minst lika problematiskt som Lawrence of Arabia (en film som är briljant av filmiska orsaker och usel av historiska skäl). Tiderna har förändrats och bilden av kolonialismen likaså varför det är märkligt att han trodde sig kunna komma undan att porträttera mellanöstern helt ur perspektiv av en vit huvudkaraktär. Gertrude Bell tar sig i filmen från de kvävande viktorianska salongerna i till Teheran till synes i syfte att förverkliga sig själv. Hon spenderar där en lång halvtimme i armarna på James Franco i en banal och dömd romans som inte engagerar. Efter affärens tragiska slut hoppar filmen tre år framåt. Gertrude Bell har då gjort sig ett rykte, till engelsmännens förfasning, som äventyrlig resande och färdas genom områden dit det brittiska imperiet inte når. Tidvis stjäl också den mångfacetterade öknen filmen under näsan på många begåvade skådespelare och visas med en levande och rörlig vidbild i sina mångfaldiga former.

t799tjv

Den konstanta outsidern som Gertrude är får hon en unik position och översikt. Som övre medelklass och en av få universitetsutbildade kvinnor rör hon sig bland officierare och adel lika ledigt som hemma hos araber och beduiner, där hon har tillgång till både männens och kvinnornas sfärer. På grund av sin intelligens och sina särdrag blir hon också den kvinna männen helst talar med, framför sina fruar och döttrar. Också Gertrude Bell talar över kvinnornas huvuden till männen, understött av Kidmans längd där hon tornar över de flesta (verklighetens Bell var strax över en och sextio). Men de tvekar inte att tala illa om henne bakom hennes rygg. Hennes riktiga vänner blir istället araberna som tar hand om Gertrude, vägleder, vattnar hennes dromedarer, lagar mat och tappar upp bad åt henne alla de år hon spenderar kors och tvärs över öken – Femtio år efter förseelsen Lawrence of Arabia är araberna fortfarande bara medhjälpare och bifigurer i Gertrudes stora resa.

(Och ständigt denna engelska. Gertrude Bell som var femspråkig, med flytande arabiska och persiska, som översatte persisk poesi och lärde känna beduinerna bättre än någon västerlänning före eller efter, spelar Kidman nästan helt på engelska med några skolfraser på arabiska. Det verkar också helt godtyckligt i vilka situationer engelska och arabiska används).

Kidman är ändå mer trovärdig som makthavare än romantisk hjältinna som inte bara har en, utan två tragiska kärlekshistorier över två timmars speltid. Hennes romanser ligger och smetar ut över hela filmen när det främst är i det politiska spelet som handlingen bränner till – och i mötena med T. E. Lawrence före och efter att han blir den mytomspunne militäre härföraren. Robert Pattinson spelar denne och han lyckas med bara några minuters närvaro få in mer djup i karaktären än Nicole Kidman gör med Bell. Han gör honom både skygg och ambitiös med de drag av äventyrlig skolpojke som tog honom till berömmelse. Och som vid ett senare skede bär runt på ett djupt tvivel på om alla hans goda intentioner har slagit rätt.

robert-pattinson-keffiyeh-lawrence-of-arabia-queen-of-the-desert-picture-800x419

Filmens (och möjligtvis verklighetens) Gertrude Bell har inga spår av tvivel. Filmen tvivlar inte heller på hennes gärningar trots att hon får spela det politiska spelet med en viss cynism. Alla de kartor som Gertrude Bell ritade, alla de gränser som drogs under hennes inflytande som bestämde indelningen av dagens Mellanöstern; inflytandet över tillkomsten av dagens Irak, Jordanien och Saudiarabien. Hon talade varmt för arabernas förmåga att leda sig själva och tjänade samtidigt det brittiska imperiet. Hennes eftermäle är väl inte så här okomplicerat. Werner Herzog har skildrat kolonialism förut i Fitzcarraldo och Aguirre – Guds vrede. Queen of the desert är dock allför ödmjuk inför huvudpersonen och har för mycket yta för att ge resonans. I en film som är ett sådant rent hjälteporträtt kan det inte bara vara publiken som ska stå för ifrågasättandet och problematiseringen av ämnesvalet. Det måste gå att visa mer intelligens från filmskaparens sida som själv borde ha varit beredd att ställa obekväma frågor. Femtio år efter Lawrence of Arabia borde det gå att rucka mer på mallarna än så här.

 

Över femtio år efter förseelsen kommer nu en sorts systerfilm till David Leans ständigt hyllade Lawrence of Arabia. Huvudpersonen Gertrude Bell var samtida med Lawrence och gjorde sig ett namn som kartritare, upptäcktsresande och politiker under det tidiga 1900-tal när britterna utökade sina landinnehav i mellanöstern. Bell levde en betydande del av sitt liv på den arabiska halvön och ligger begravd i staten Irak som hon var med att skapa. Hon kom att bli en av dem som stod bakom gränsdragningarna när det brittiska imperiet övertog territorium från det Ottomanska kejsardömet som vid första världskrigets utbrott låg i sluttampen av…

Review Overview

Betyg

40

About Alva Bexell

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.