Pumping Iron

Är det verkligen intressant att se ett antal män prata om kroppsbyggande och att se dem träna? Ja, tro det eller ej, det är ganska underhållande att se en ung och kaxig Arnold Schwarzenegger dominera bland andra kroppsbyggare, speciellt Lou Ferrigno. Är man som person intresserad av subkulturer, som kroppsbyggande var på denna tid, är det rätt intressant att få en inblick. Framför allt då denna film blev startskottet för den moderna gymträningen. Samma sak för Arnold som drog sig tillbaka från kroppsbyggandet i fem år för att i stället satsa på filmkarriären.

Potentiella effekter av att lyfta skrot.

Det man ska ha i baktanke när man ser Pumping Iron är att den kanske inte ska ses som en renodlad dokumentär. Skälet till detta är att en del tongivande scener skapades i efterhand för att bl.a. ge sken av en rivalitet mellan kroppsbyggarna Mike Katz och Ken Waller, som både var och är vänner. Lite grovt kan man säga att filmens första del fokuserar lite mera på dessa två herrar, sedan försvinner de från handlingen. I filmens andra del kommer ett liknade upplägg fast med Schwarzenegger och Ferrigno istället. Från början skulle Ferrigno vara den kaxiga ”skurken” som skulle bli den nya Mr Olympia och Schwarzenegger den mer nobla favoriten, men då Ferrigno drogs med hörselproblem, bodde hemma och blev tränad av sin pappa Matty, fick inspelningsteamet ändra dessa roller. Istället fick Schwarzenegger kliva in med sitt självtroende och munläder, han sparar definitivt inte på orden och kaxigheten. Den mest klassiska scenen är när han jämför träningen med sex. Han lyckas så pass bra med sitt prat att min egen mamma till slut blev förbannad och gick ifrån filmen.

Arnold Schwarzenegger visar Ken Waller var Grand Canyon är på kartan.

Från början skulle filmen fokusera på skådespelaren Bud Corts första stapplande steg in på gymet som novis, han hade just Schwarzenegger som egen personlig tränare. Men han övergav projektet rätt snabbt då han själv inte kände att han tillförde något till dokumentären, vilket istället fick teamet att fokusera på Schwarzenegger och hela kroppsbyggarkulturen. Filmen är på sitt sätt även lite rolig, medvetet eller omedvetet. Som den första scenen där Schwarzenegger och hans bästa vän Franco Columbo tränar balett för att kunna posera bättre. Att se två muskelmän bli instruerade av en jämförelsevis tunn kvinna på 50 kg blir rätt lustigt, speciellt när de inte har någon större koordination utan krockar med varandra. Sen finns det också en rolig scen där Arnold och hans entourage med kroppsbyggare besöker en restaurang och äter så mycket att de andra gästerna bara sitter och stirrar på dem. En annan sevärd scen är när Arnold posera på ett fängelse för en massa manlig fångar som blir oerhört imponerade, samtidigt som han själv drar halvdiskreta sexskämt.

-Nu drar jag lite sexskämt samtidigt som jag flexar mina muskler…

Är man som sagt intresserad av kroppsbygge, gamla subkulturer eller Arnold Schwarzenegger så ska man se filmen, men främst som underhållning, inte för att den är klassad som en dokumentär. Det är en film som de så kallade ”gymråttorna” förmodligen kan både innan och utantill.

About Mathias Linder

Är 35-årig filmfantast. Växte upp på åttiotalet med Arnold Schwarzenegger och James Bond. Gillar Charles Bronson och Sergio Leone. Ogillar uttrycket "kvalitetsfilm". Anser att George Lazenby är underskattad som James Bond. Älskar tv-spel, speciellt förtjust Resident Evil-serien. Tycker att HBO gör rätt överskattade tv-serier.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

WP Facebook Auto Publish Powered By : XYZScripts.com