Psycho

Det finns några filmer jag förmodligen kommer att köpa i varje nytt format som dyker upp. Två av dessa innehåller ikoniska mördare med stor kniv, där Halloween är den ena och Psycho den andra.

Vad kan man egentligen säga om Psycho som inte redan är sagt tusen och åter tusen gånger? Jag tycker det är en alldeles fantastisk film vars kvaliteter och betydelse nog inte går att överskatta. På samma sätt som Mrs. Bates kniv hugger hål i stackars Marion Crane, riktade Psycho en våldsam attack mot det som biopubliken 1960 var vana att se. Film kom på många sätt aldrig mer att vara vad det en gång varit.

Handlingen känner nog de allra flesta redan till. Marion Crane (Janet Leigh) stjäl av en tillfällig ingivelse en större summa pengar från en kund på sitt jobb. Planen är att åka till sin skuldsatte pojkvän och använda pengarna till att starta ett nytt liv tillsammans med honom. På vägen väljer hon att undvika en besvärlig körning i ett nattligt skyfall genom att ta in på ett motell, som visar sig drivas av den unge Norman Bates (Anthony Perkins). Ett ödesdigert misstag.

Till att börja med så kastar Alfred Hitchcock verkligen ut den klassiska strukturen på en film genom fönstret, eller spolar ner den i toaletten om ni så önskar. Det börjar som en thriller, tar en chockerande abrupt vändning till skräckfilm, för att sedan förvandlas till deckare innan vi får en extremt konkret förklaring på slutet och det fungerar otroligt bra. Vändningarna och den ständiga osäkerheten i vart filmen är på väg skapar en fantastisk spänning. Jag kan bara försöka föreställa mig i hur den måste ha upplevts av publiken som såg den för första gången. Biosalongens golv måste ha varit fullt med såväl tappade popcorn som hakor.

De sista tio minuterna, där en psykolog på ett ganska torrt vis förklarar stora delar av filmen för extremt nollställda huvudkaraktärer har fått utstå en hel del kritik för att vara påklistrad och överflödig, men jag tycker den fungerar bra. Det känns på något vis lite som startskottet för diskussionerna man har med sina vänner efter att ha sett filmen samtidigt som det är ett ganska unikt grepp. Den långsamma övertoningen från Norman Bates morbida leende till bilen som bogseras upp ur träsket, där en grinande dödskalle kan anas för ett ögonblick, gjorde mig livrädd som liten och skickar fortfarande ilningar längs ryggraden.

Något annat som var relativt nytt, var psykologiserandet av mördaren och valet att göra denne till någon som kan vara vem som helst, istället för ett uppenbart monster. Att ondskan kan komma från vårt eget inre och från den som omgivningen präglat oss till, var något som Hitchcock tog fasta på. I dagens filmer är detta vardagsmat, men det var det verkligen inte 1960.

Fotot, som faktiskt Oscarsnominerades, är med några undantag inte alls spektakulärt, utan snarare effektivt konstaterande. Det bidrar definitivt till den realistiska tonen och till känslan av att det handlar om verkliga människor i verkliga situationer. När Hitchcock däremot väljer att göra något tekniskt utmanande kameraarbete, gör han det sannerligen elegant. Åkningen från entrén till huset, upp till ett fågelperspektiv på andra våningen där vi får se Norman bära ner sin mor till källaren, är inget annat än briljant. Även scenen som följer direkt efter mordet i duschen, med en sakta krypande kamera, är perfekt avvägd. Enkla medel, blandat med lite teknisk finess, lägger grunden till ett av de mer underskattade kameraarbetena i filmhistorien.

Det är svårt att veta när man sluta skriva en recension på Psycho, men det känns som att det börjar vara dags att runda av, även om jag inte hunnit nämna något om symboliken, om den geniala musiken, om Anthony Perkins prestation eller om de tabun kring sex och våld som bröts mitt itu. Lyckades jag säga något nytt om den? Knappast, men det är en film jag älskar och som för mig egentligen står långt ovanför diskussioner kring vad som är en bra film. Förhoppnings har jag åtminstone lyckats få någon sugen på att se den igen, eller kanske för allra första gången om man hör till de lyckliga som ännu inte öppnat dörren till denna fantastiska värld.

About Erik Nyström

Erik Nyström
Har låtit sitt hjärta täckas av ett lager svart bitterhet och är därmed omöjlig att charma. Åtminstone av bioutbudet. Gillar dock det som skaver lite, det som kommer från förritin och det som är lite knäppt. Driver dessutom en podcast om film. Är på det privata planet en vänsterradikal feminist från Norrland.

4 comments

  1. Claes Lindman

    Mycket trevlig läsning, skrivet med en sann passion för filmkonsten! De enklaste historierna är bland de absolut bästa. Lite anmärkninsgvärt är det också att påtala att Norman Bates i bokform var överviktig, oattraktiv etc medan Hitchcock gjorde valet att ta en ”snygging” i rollen, vilket var ett närmast genialiskt drag- då distanseringen och det mångfacetterade intrycket rörde till det lite extra i huvudet på åskådaren. Att Anthony Perkins är en fantastisk skådis hjälpte till också förstås.

    Även placering av uppstoppade fåglar i centrala scener i filmen (rovfåglar kring Norman, småfåglar kring Marion) har analyserats.

    Oh and by the way…Psycho 2 från 1980 är riktigt sevärd, inte alls den kalkon man kan förvänta sig i sammanhanget. Övriga uppföljare betackar jag mig dock för – samt den horribla remaken av Gus van Sant.

  2. Psycho II är riktigt bra och riktigt läskig medan Psycho III i alla fall är lite sleazy. IV har jag inte sett och remaken är kräks. Psycho är bra men inte riktigt lika bra som Eriks recension (på två sätt).

  3. Erik Nyström

    Finns hur mycket stoff som helst att skriva om Psycho!

    Och som sagt, första uppföljaren är riktigt bra den med. 3:an har precis som Rikard säger del kul sleaze. 4:an har jag inte sett på ca 20 år, men jag minns den som horribelt tråkig.

    Remaken börjar tacksamt nog falla i glömska hos mig. Men känner jag mig själv rätt kommer jag att se om den någon gång.

  4. Har nyss köpt denna på Blu-Ray.
    Har fortdarande kvar DVD – utgåvan

    Psycho är ett mästerverk och ett måste i samlingen

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.