Premium Rush

Jag säger det direkt så är det sagt. Premium Rush är en film som många inte kommer att se men som förtjänar att bli sedd. Skälet är filmens egen marknadsföring eller snarare hur texten på baksidan av fodralet vill beskriva filmen för oss.

“När ett cykelbud i New York plockar upp ett kuvert vid Columbia University blir han jagad genom staden av en korrumperad polis som desperat vill få tag i kuvertet”

Visst har vi hört det förut? Visst låter det tråkigt och banalt? Även om jag gillar Joseph Gordon Levitt hade jag troligtvis inte sett denna rulle utan att flickvännen uttryckligen sagt åt mig att se den. Det är exakt samma sak som hände med fantastiska Nightcrawler. På pappret lät den hur alldaglig som helst och något som man sett ett dussintals gånger på 90-talet men i realiteten visade det sig vara en otroligt skärpt och välgjord thriller som jag nu ser upp till. Premium Rush kommer inte under några omständigheter upp till denna nivå men den är ett underhållande och fartfyllt tidsfördriv som är värd din tid.

Det simpla upplägget räddas genom omsorgsfulla detaljer som hjälper till att skildra ett cykelbuds hektiska och rentav dödsföraktande liv. New York är en trafikerat livfull och farlig plats att jobba som cykelbud i och filmen använder en del coola visuella verktyg för att förmedla denna känsla.

Först har vi Wilees (Joseph Gordon Levitt) förmåga att syna sin terräng för att se tänkbara krockscenarion i förväg. Filmen tillämpar animerade färdpilar för detta samt att Wiliee ser sig själv bli påkörd om rutten inte är god nog, ofta följt av galghumor. När sen kameralinsen zoomar ut och låter oss se en karta över Manhattan ser vi även att pilarna fortsätter peka Wilee dit han ska. Det är som om vi får se hans inbyggda GPS för både närliggande och avlägsna gator. Wilee är inte heller den cyklist han är genom att vara en god strateg och navigatör som kan alla stans gator och hörn utan genom instinkt, och det förmedlar Premium Rush med bravur. I övrigt är Levitts karaktär ganska andefattig men för filmens syfte behövs inte mycket mer.

Desto mer kan sägas om Michael Shannons semispykotiska korrupta polis Bobby Monday. Här talar vi om en riktigt färggrann filur med oroväckande brist av impulskontroll och en dialekt som inte är utav denna värld. Han känns som en parodi på bad cops-konceptet mer än något annat men det fungerar förvånansvärt väl. Om det är en film där det är okej att “ham it up” och ta ut svängarna är det i denna. Det ser ut som det kunde varit en rolig roll att spela för Shannon.

Mycket i Premium Rush kretsar kring Mondays jakt på Wiliee och åter igen hade saker varit väldigt stereotypa om det inte vore för att filmen använder en intressant tidskonstruktion för att berätta sin historia. Filmen väljer nämligen vid valda tillfällen att spola tillbaka tiden för att stegvis förklara anledningen varför jakten uppstått till en början. Jag gillar i överlag beslutet att göra på det här sättet men jag får erkänna att bakspolningen också förvillade mig. Eftersom jag inför varje flashback inte fick intrycket att filmen skulle fortsätta droppa ut information på samma sätt ledde det till att jag trodde att jag hade svaret men ändå inte förstod hur saker hängde ihop. Det var försiktigt frustrerande men gick över när eftertexterna väl rullade.

Premium Rush är det jag kallar en konceptfilm. En film som baserar hela sin grundidé på ett koncept (i detta fall cykla) och tyvärr misslyckas många genom att de tappar bort sig i klichéartat berättande och ibland rentav glömmer konceptet. Det gör inte Premium Rush. Den håller sig till sin cykelbudspremiss hela tiden även om den strösslar in annat däremellan. Det är en film som i överlag går i högt tempo, klämmer in mycket på kort tid och känns genuint annorlunda eftersom cyklar är fokus under jaktsekvenser istället för de i Hollywood betydligt mer uttjatade bilarna. Smällar känns och det gör ont att se karaktärer slungas av sina cyklar. Många av dessa sekvenser involverar även filmens osjungna hjälte som jag tyvärr aldrig tycker får sin välförtjänta upprättelse.

Strukturen och några fyndiga ideér är vad som räddar Premium Rush från att köra rätt ner i ett träsk av förutsägbarhet och banalitet. Den kunde blivit Speed med cykel men skapar sin egen tydliga identitet istället. Det är också okej att hålla saker enkelt. Allt måste inte vara en blockbuster som drar in miljoner. Ibland är det fullständigt okej att bara underhålla i en och en halv timme.

Jag säger det direkt så är det sagt. Premium Rush är en film som många inte kommer att se men som förtjänar att bli sedd. Skälet är filmens egen marknadsföring eller snarare hur texten på baksidan av fodralet vill beskriva filmen för oss. “När ett cykelbud i New York plockar upp ett kuvert vid Columbia University blir han jagad genom staden av en korrumperad polis som desperat vill få tag i kuvertet” Visst har vi hört det förut? Visst låter det tråkigt och banalt? Även om jag gillar Joseph Gordon Levitt hade jag troligtvis inte sett denna rulle utan att…

Review Overview

Betyg

70

About Alexander Cederholm

Alexander Cederholm
37-årig Malmöit som snart ägnat halva livet åt popkulturkritik. Spelens och filmens världar eggar fantasin och motiverar en aldrig sinande ström av ord och tankar. Denna bredd och eviga föränderlighet håller fascinationen stark än idag.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

WP Facebook Auto Publish Powered By : XYZScripts.com