Pokemon Sun and Moon

När Pokemon X & Y först utannonserades i början av 2013 så blev det stor hype när man fick reda på att hela spelet skulle vara i full 3D. Det var som att drömmen alla hade längtat efter skulle äntligen gå i uppfyllelse. Men nu när vi har fått både X & Y, samt Omega Ruby & Alpha Sapphire (Nov 2014) och efter sju generationer av Pokemonspel, lyckas Sun & Moon innovera eller är det samma tavla i en annan nyans?

Direkt kände jag att det är något speciellt med Sun & Moon. Spelet må fortfarande ha samma fightingsystem, en Pokemonprofessor i vit labbrock, tre Pokemon man kan välja mellan i början av spelet, en elak liga som använder sina Pokemon för att utföra elaka dåd, men spelet känns ändå annorlunda. Menyerna är snabbare, miljöerna är snyggare och dialogerna är roligare. Filmsekvenserna är välgjorda och det svävar en viss charm över den Hawaii inspirerade Alola-regionen bland både människorna och miljöerna. Det är som att Pokemon för första gången någonsin känns som ett riktigt storskaligt RPG-spel.

Spelet börjar som det har gjort i nästan varje Pokemonspel hittills. Man är en pojke eller flicka i runt 10-11 års åldern som flyttar till en ny region med sin mamma (ens pappa verkar alltid vara frånvarande av någon anledning). Man börjar utforska byn och snabbt hamnar man i ett scenario där man måste välja sin första Pokemon. Därefter hamnar man i sin första strid mot Hau, en jämnårig pojke med ett konstant genuint leende på läpparna; han kommer vara ens ”rival” i resten av spelet. En tvist däremot i spelets berättande är att det inte finns några Pokemongym. Istället får man gå på en resa runt varje ö i Alola-regionen där man ska klara av olika prövningar och därefter strida mot öns mästare, eller som i spelet kallas ”The Island Kahuna”. Detta är en intressant ändring i spelets struktur för att mer fokus läggs på själva utforskandet av regionen vilket tillåter spelaren att njuta av den vackra världen Game Freak har skapat.


Om det är något som har lyckats imponera på mig är det de oerhört detaljrika miljöerna. Varje gång jag går in i ett hus eller ett rum där en viktig karaktär står och väntar på att påbörja en dialog med spelaren så tar jag en stund för att ta in allt.  Betraktar anslagstavlor fyllda med olika dokument och anteckningar, försöker interagera med hologram, uppskattar parkettgolvet o.s.v. Samma gäller för de vackra utsikterna man kan se när man springer runt på de olika öarna. Man har även lyckats, till skillnad från i X & Y, att skapa en värld där allting är skalenligt. Där karaktärerna inte ser ut som dockor och byggnaderna inte är lika höga som gatulyktor. Det kanske inte märks när man spelar spelet men jag provade sätta på min gamla sparfil på X & Y bara för att jämföra skillnaden och jag började ärligt talat skratta högt. Allting ser pyttelitet ut i X & Y, jämfört med Sun & Moon.


Striderna i spelet har för det mesta bevarat samma system som i förra generationerna men även här har de ändrat lite på saker och ting. Jag nämnde tidigare att menyerna är snabbare och detsamma gäller för striderna. De har lagt till små ergonomiska förbättringar här och där som må kännas något obetydliga i första hand men man lär sig verkligen uppskatta dem desto längre man spelar. Ett exempel är att varje attack som ens Pokemon kan utföra har ett litet frågetecken i vänstra hörnet som man kan trycka för att få information om attacken och hur mycket skada den gör. Ett annat exempel är att Pokedexet (som denna gång har förmågan att tala) håller koll på vilka svagheter tidigare bemötta Pokemon har. En liten ruta visar ifall en attack är ”super effective” eller inte. Vissa har klagat på den här funktionen för att den förenklar spelet men jag fann att den fungerade som en bra guide när man spenderar timmar för att förbättra sitt lag. Det finns även en ny dynamik i striderna likt Mega Evolutioner som fanns i X & Y. Det kallas för ”Z-Moves” vilket är en superattack ens Pokemon kan använda för att ge ut extra mycket skada.

Onlineaspekten har även fått något av en make-over. Om man vill slåss mot andra spelare eller byta Pokemon via nätet finns det något som heter Festival Plaza. Det är ett festivalliknande område man kan komma till via ett snabbt tryck på 3DS:ens pekskärm. Där kan man göra lite olika småsaker som att ändra färg på ens kläder eller ytligt interagera med andra tränare som dyker upp från olika delar av världen, vilket påminner lite om Miiverse-tjänsten som fanns på Wii U startskärmen. Ifall man vill använda onlinefunktionerna med en person bredvid sig så finns det en knapp på pekskärmen som tillåter två personer att snabbt synkronisera varandras 3DS konsoler, ett koncept jag verkligen uppskattar.


När det kommer till kritan så är Pokemon Sun & Moon nog det mest välpolerade Pokemonspelet hittills. Jag har inte känt en sån här glädje i att utforska en fantasivärld på länge. Spelvärlden är charmig och detaljrik och jag kommer stanna länge i Alola, tills jag blir allra bäst. Och har tränat upp mitt lag.

När Pokemon X & Y först utannonserades i början av 2013 så blev det stor hype när man fick reda på att hela spelet skulle vara i full 3D. Det var som att drömmen alla hade längtat efter skulle äntligen gå i uppfyllelse. Men nu när vi har fått både X & Y, samt Omega Ruby & Alpha Sapphire (Nov 2014) och efter sju generationer av Pokemonspel, lyckas Sun & Moon innovera eller är det samma tavla i en annan nyans? Direkt kände jag att det är något speciellt med Sun & Moon. Spelet må fortfarande ha samma fightingsystem, en…

Review Overview

Betyg

100

About Vladimir Stanisic

Vladimir Stanisic
En stor spelnörd med glatt humör som spenderar lite för mycket tid på nätet och framför TV:n. Vet det mesta om retrospel och gamla konsoler och försöker hålla sig själv konstant uppdaterad i dagens händelser inom spelvärlden.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

WP Facebook Auto Publish Powered By : XYZScripts.com