Pink Floyd: Wish You Were Here – Immersion Edition

En av de minst önskvärda känslorna som finns är saknad. Det kan vara saknaden av något att göra, saknaden över en egenskap, saknaden av medel, saknaden av saker eller det kanske mest sorgliga saknaden av en person. En älskad person som kanske inte finns mer. Pink Floyds album Wish You Were Here från 1975 handlar till stor del om saknad.

Ett mastigt innehåll och tillhörande mastigt pris.

Pink Floyd har nyligen släppt ommixade och utökade versioner av flera av sina album. Jag har tittat och lyssnat närmare på Wish You Were Here – Immersion Edition som är en box innehållande 2 CD, 2 DVD och 1 Blu-ray och en hel del samlarsaker.

Pink Floyds musikaliska liv kan lite slarvigt delas upp i tre eror. Den första eran ”Syd-eran” som varade mellan 1965-1968 dominerades av frontmannen Syd Barretts finurliga texter och karismatiska scennärvaro och sedermera hans förfall ner i psykisk sjukdom och tablettmissbruk. Nästa era som jag kallar ”Waters-eran” sträcker sig från 1968 till 1983 där Roger Waters var den mest tongivande i bandet. Från 1986 och framåt är det vad jag kallar ”Gilmour-eran”, där David Gilmour var ledaren för bandet. Under Gilmour-eran var Roger Waters och de övriga i bandet väldigt osams, men de senaste åren har de uppträtt tillsammans igen. Detta är givetvis starkt förenklat om man vill skulle man kunna kalla allt för ”Mason-eran” eftersom trummisen Nick Mason faktiskt är den enda medlem som varit med i bandet hela tiden. Albumet Wish You Were Here släpptes mitt i Waters-eran och det är en hyllning till Syd Barrett.

Floyd salesman!

Pink Floyds musik har alltid varit visuell. De tidigaste åren mest genom Barretts mycket målande texter som innehöll strofer av poetisk kvalitet med vandringar i ett fantasilandskap. Under Waters-åren blev musiken svulstigare och mer symfonisk. Längden på låtarna steg och omfattade ofta en hel LP-sida för att så småningom mynna ut i konceptalbum där The Wall från 1979 kanske är det mest kända där handlingen från första låten på dubbelalbumet till sista låten handlar om en persons liv. The Wall filmades som långfilm också. Wish You Were Here är också ett konceptalbum, men precis som föregångaren Dark side of the moon är låtarna separata. I fallet med Dark side of the Moon är det galenskap som behandlas och i Wish You Were Here är det saknad.

Det tar nio minuter innan den första textraden yppas i inledningsspåret Shine On You crazy Diamond (Parts I-V)  på Wish You Were Here. Det hela klockas på knappt fjorton minuter.

 

Remember when you were young, you shone like the sun.
Shine on you crazy diamond.
Now there’s a look in your eyes, like black holes in the sky.
Shine on you crazy diamond.

 

Det är den före detta sångaren Syd Barrett som avses i texten. Med lite fantasi kan man läsa ut S…Y…D genom att ta utvalda ords första bokstav. Barrett som hade varit en lysande stjärna som hade trollbundit sin omgivning hade slocknat. Han hade inte dött. Det gjorde han först många år senare (på 2000-talet till-och-med), men ljuset i hans ögon var inte bara fördunklat det var helt borta. Syd Barrett som hade varit nästan en naturkraft var numera varken en del av bandet eller den man han hade varit. Det är inga stora textrader, men inlindade i den ljudbild som skapats blir det hela väldigt vackert. Shine On You Crazy Diamond inleder för att sedan avsluta albumet. Däremellan kommer tre låtar som har en lite annan karaktär.

Spår två på skivan är Welcome to the Machine som berör skolan/uppväxten/musikbranschen och den galenskap som finns där. Även om musiken i sig inte går att härleda till The Wall är texterna tydliga. Det är uppenbart att textförfattaren Roger Waters redan här hade tankarna som så småning om skulle leda fram till The Wall-albumet några år senare. Welcome to the Machine har en mycket futuristisk ljudbild som även idag låter modern. Jag kommer att återkomma till hur 5.1 mixen framhäver detta senare. Have a Cigar är en spark i skrevet på musikindustrin och egentligen bara en övergång till titelspåret Wish You Were Here. Om Shine on-sviten är en svepande vacker symfonisk inledning är Wish You Were Here stycket som tar tillbaka oss till enklare rock, men samtidigt inte. Låten börjar med på Waterskt sätt ha en radio som byter kanal till en låt där det spelas akustisk gitarr. Sedan kommer Gilmours gitarr över det hela på ”riktigt” för att efter ett lite blueslikt slidande går över till sången med texten som handlar om saknaden av den forne vännen.

 

So, so you think you can tell Heaven from Hell,
blue skies from pain.
Can you tell a green field from a cold steel rail?
A smile from a veil?
Do you think you can tell?
And did they get you to trade your heroes for ghosts?
Hot ashes for trees?
Hot air for a cool breeze?
Cold comfort for change?
And did you exchange a walk on part in the war for a lead role in a cage?
How I wish, how I wish you were here.
We’re just two lost souls swimming in a fish bowl, year after year,
Running over the same old ground.
What have you found? The same old fears.
Wish you were here
.

Originalgrafik från konserterna

Slutligen avslutas albumet med de avslutande delarna av Shine On You Crazy Diamond (Parts VI-IX). Lika symfoniskt svepande som i den första delen, med samma uttryck fast ändå inte en repris. Tolv och en halv minut som med fördel avnjuts ensam i soffan med slutna ögon på ohälsosamt hög ljudnivå.

Redan på vanlig vinyl var ljudet superbra. Skivan spelades in både i stereo och med fyrkanaligt ljud. Jag har aldrig (förrän nu) hört den fyrkanaliga mixen, men redan på två kanaler är musiken mycket rumsligt närvarande med stereoeffekter som med en korrekt uppställd stereoanläggning skapade en mycket realistisk rymdkänsla med både bredd och djup och fylld av detaljer som jag inte förstår hur man lyckades få till med dåtidens teknik.

Immersionutgåvan av Wish You Were Here är nog mest att betrakta som en utgåva för dem som redan är sålda på Pink Floyd. Ska jag vara riktigt ärlig så tillför inte den nya mixen av skivan så väldigt mycket när det gäller ljud vad det gäller CDna. Det låter ruskigt bra. Låter bra gör också den skiva med livematerial som finns med. Detta är dock inte tillräckligt för att motivera att plånboken ska öppnas så pass stort som Immersion-utgåvan kräver. Det blir däremot lite trevligare när de två DVD-skivorna gås igenom. Surroundmixar både i 5.1 0ch original 4.0 mix och dessutom med bild. Det är de bilder som visades under konserterna på den runda storbildsskärmen som fortfarande är ett av Pink Floyds och Roger Waters kännetecken på scen. Bilderna är visuellt tilltalande, men bildkvaliteten är inte direkt toppklass. Det är dock väl värt att se. Det riktiga köpargumentet fär denna box finns dock i Blu-ray-skivan som följer med. Den innehåller nämligen ett nymixat HD-upplöst ljudspår i 5.1. Här är det ståpälsvarning och det rörde mig faktiskt till tårar vid första genomlysningen.

Vid första genomlyssningen av det högupplösta 5.1-ljudspåret (96 kHz/24 bit) infann sig euforin direkt. Den för mig så välkända inledningen på Shine On You Crazy Diamond var där rakt framför mig. Volymen vreds upp fullt och jag följde den lite trevande inledningen med syntarna och gitarren, fram till stycket där den första trumman kommer. Som en spark i magen. Exakt och välartikulerad. Och så mycket bättre än stereospåret. Nästa stora haksläpp kommer i andra spåret. Welcome to the Machine är redan i stereo en upplevelse där ljuden verkligen är placerade i rummet. I 5.1 mixen rör sig ljudbilden inte bara höger till vänster utan fram och tillbaka mellan alla högtalare. Det hela känns trots detta helt naturligt (så naturligt dessa uppenbarligen konstruerade ljud kan bli), som om detta var det sätt låten skulle spelas på. Nästa ställe som verkligen imponerar är övergången mellan Have a Cigar och Wish You Were Here. Aldrig tidigare har det varit så tydligt hur den lilla transistorradion som står placerad bakom mig till höger tar hand om ljudet innan Gilmour ställer sig framme vid min TV och spelar sin gitarr. Givetvis står han inte där, men om jag inte öppnar mina ögon så kan jag inte tro annat än att han står just där och filar fram toner. Detaljer och rumsinformation i en helt ny dimension och för första gången blir jag medveten om att jag skulle kunna vilja spela högre på min anläggning. Högre för att få med mer av dynamiken som finns där hela tiden. Ljudet på denna bluray är det som är det stora utropstecknet och det som gör ett köp berättigat. De övriga mixarna som finns att tillgå är samtliga mixningar av skivan inkluderande det fyrkanaliga ljudspåret.

Det högupplösta multikanalspåret är givetvis den stora grejen med denna box. På den andra CDn finns några tidigare outgivna spår. Det är olika liveinspelningar från 1974 och 1975. Inledningen är en live-version av Shine On You Crazy Diamond från 1974. Det finns variationer mot studioversionen men grunderna är de samma. I övrigt dyker två utkast till låtar som kommer med på Animals-albumet (1977) upp med andra namn. Intressant är också Have a cigar i en alternativ version med Waters på sång istället för inlånade Roy Harper som finns med på den slutliga versionen. Slutligen en version av Wish You Were Here med violinsolo. Hela denna skiva får ses som mest kuriosa för Floyd-fantaster. Det är dock välgjort med bra ljud trots det. 2011-remastern av albumet som är med på CD1 låter i mina öron ungefär som tidigare remastringar av skivan, men jag har inte gjort en seriös A-B jämförelse och kan inte annat än konstatera att den som vanligt låter bra uppspelad på en stereo avsedd för musiklyssning (alltså inte hemmabioanläggning).

Eftersom det bildliga materialet dels inte är så omfattande och dels inte direkt i paritet med ljudet kommer det i andra hand och egentligen får nog denna utgåva mest ses som en ljudutgåva.

Övrigt extramaterial är lite Floyd-memorabilia. Det är dels de foton och konst som smyckade originalutgåvan. Många bilder som är konstnärligt uttänkta, dels är det glasunderlägg med Floyd-motiv, en scarf och en kulpåse med tre klara genomskinliga glaskulor, backstage pass och biljetter, vykort och en folder. Allt finns i en box i LP-format. Skojigt för ett fan, men knappast värt ett köp.

Jag saknar mer konsertmaterial, särskilt med bild. Vidare saknar jag den nygjorda dokumentären Making of Wish You Were Here eller något motsvarande. Jag saknar bildmaterial i stort och designern Storm Thorgersons kortfilm från 2000 som finns med är verkligen ingen haksläppare.

Detta är en utgåva för fantaster. Är du bara nyfiken på Pink Floyd rekommenderar jag nog ett köp av CDn istället. För oss som gillar Floyd starkt är detta en upplevelse av ståpälskaraktär, men det höga priset avskräcker lite från inköp. För mig var det dock ett givet köp och jag ser fram emot en liknande utgåva av mitt favoritalbum – The Final Cut. Det är dock osäkert om det blir en sådan.

 

About Joakim Helmbrant

Joakim Helmbrant

Månskensbonde som bor på subwoofersäkert avstånd från närmsta granne. Gillar dokumentärfilmer och musikfilmer (OBS INTE musikaler!).

3 comments

  1. Kan man hoppas på en Pink Floyd – The Dark Side Of The Moon – Immersion Edition recension med eller finns det bara denna

    Underbar platta : Wish You Were Here , Shine on you crazy diamond. , Welcom To The Machine

    • Joakim Helmbrant
      Joakim Helmbrant

      Vi försöker givetvis få EMI att skicka DSotM. Just denna har jag köpt själv och recenserat. En recension av David Gilmours Remember that night kommer inom kort.

  2. Joakim Helmbrant
    Joakim Helmbrant

    Jag har nu på morgonen lyssnat igenom det högupplöste multikanlspåret på ohälsosamt hög ljudnivå (förmodligen störjoursrisk till-och-med där jag bor (500 meter till närmsta granne)) och kan bara konstatera att det är häpnadsväckande bra. Haksläppsmässigt bra. Ett släpp med bara blurayen för 200:- hade varit 6 på en femgradig skala.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

*

Facebook Auto Publish Powered By : XYZScripts.com